Skeppsporträtt: del 2

I del två av vår artikelserie med exempel ur Sjöhistoriska museets stora samling av skeppsporträtt tar vi en närmare titt på ett urval akvareller från perioden 1793–ca 1840.

Museets äldst daterade skeppsporträtt är en akvarellerad tuschteckning av snaubriggarna Resolution och L´Apparance. Det är en s.k. situationsbild där de två svenskflaggade briggarna ses överfallas av en engelsk kapare utanför Tunisiens kust. Tavlans beskrivande text är utförlig, konstnärens namn framgår dock inte.

Händelsens bakgrund är Napoleonkrigen där kaperier av civila fartyg ingick i krigföringen. Neutrala stater kunde under krigstid göra sig stora förtjänster på fraktfart till sjöss för främmande köpmän, däribland många svenska köpmän. För att säkra sjöfarten ordnades konvojer och neutralitetsförbund slöts. Sverige hade även ett särskilt konvojkommissariat för att säkra handelssjöfarten. Mindre sjöfartsnationer var mer benägna att respektera neutrala stater medan britterna i stället uppfattade neutral flagga som täckmantel för fiendens varor.

I regel går det att få tag i uppgifter om fartygen, särskilt när man kommer en bit in på 1800-talet då man får hjälp av olika skeppslistor så som Lloyds Register of Ships, Det Norske Veritas, lokala svenska skeppslistor och från 1837 Sveriges skeppslista.

I Härnösand byggdes 1783 en snaubrigg med namnet Resolution, möjligen är det just den avbildade. I Lloyds register finns snauen registrerad åren 1786–95 där hon uppges vara besiktigad i Hull och vara byggd 1784. Ägare 1786 var en E. Nordström, år 1787 en Bergstedt. Åren 1793–95 var en Lindström alt. Lundström ägare och kaptenens namn var Restenius. I samma register finns 1790 en snau; Appearance, som skulle ha ägts av en M. Sevele i Finland. Befälhavare detta år var A. Possen. I registret uppges snauen vara byggd 1783 och skulle ha gått mellan London (där hon besiktigades) och Sverige.

Giuseppe Fedi tillhör de tidiga skeppsporträttörerna och var verksam mellan ca 1792 och 1820: fram till 1800 i Ancona på den adriatiska kusten, därefter i Livorno på Italiens västkust. Museet har två skeppsporträtt signerade Fedi, ytterligare fyra kan möjligen attribueras honom. Äldst i museets samling är porträttet av Galeasen Jungfru Maria, målat 1792 i Ancona.

Porträtten bär starka släktskap med de för den katolska kyrkan typiska votivbilderna. Precis som våra kyrkors votivskepp var den katolska världens votivbilder tacksägelser för att man överlevt eller undgått ett skeppsbrott eller annan sjöolycka. Kartuschen uppe i bildens vänstra hörn är ett sådant element. Texten lyder: Galiasen Jumfru Maria. Cap. Henric Kessner från Stockholm förloradt dé 15 Décember 1792.

Om Jungfru Maria har det hittills inte gått att få fram några uppgifter, däremot har det gått att få om hennes kapten, Henric Kessner. Han var 1773, som 21-åring, inskriven i Visby sjömanshus. Knappt 30 år senare, 1802, omnämns Catharina Helena Lundell som hans änka. Han levde alltså ännu tio år efter att Jungfru Maria förliste och blev 51 år. Han seglade åtminstone ytterligare en gång till till Medelhavet: 1795 med briggen Aliancen. Porträttet av Aliancen är osignerat men Giuseppe Fedis hand kan anas.

Fortuna, byggd i Umeå 1795, var ett av de tidigaste fartyget med den för tiden nya barkriggen. Porträttet visar fartyget på sin jungfrufärd i Medelhavet, där riggen måste ha väckt visst intresse. Barkriggen kom att revolutionera handelssjöfarten genom att den krävde en mindre besättning än fullriggen och briggen. Barkriggen skall ha haft sitt ursprung från Norrland. Föregångare till Fortuna var bl.a. Åkers Bruk, byggd i Lövånger 1783 och Gref Bonde, byggd i Österbotten 1784.

Johan Gebhart tillhörde en familj som i generationer hade arbetat inom sjöfarten och flyttat till Sverige från Amsterdam under 1700-talets första hälft.

Skeppet Creol avbildad utanför Livornos hamn i ett s.k. dubbelporträtt, en vanligt förekommande typ av fartygsporträtt där samma fartyg avbildas från åtminstone två håll. I detta porträtt är fartyget avporträtterat visande babords sida, till vänster i bild ses samma fartyg avbildat snett akterifrån. I främre masten är Neptuni Ordens vimpel hissad. Orden instiftades 1812 och hade som syfte att understödja sjömän, deras änkor och barn. På gaffeln vajar svensk flagga utan unionstecken. Unionstecknet infördes 1818. Målningen bör alltså vara utförd någon gång mellan 1812 och 1818. Vid den tiden var Giuseppe Fedi verksam i Livorno varför man, utöver likheter i teckningen, kan våga sig på att gissa att porträttet är av hans hand. I de tidiga skeppslistorna från Stockholm hittar man J. M. Heidtmann som befälhavare på Creol fortfarande 1821.

Porträttet av Fortuna är ännu ett dubbelporträtt av ett skepp utanför Livornos hamn. Fartyget är avbildat visande styrbordssida, höger i bild ses hon snett akterifrån. På gaffeln hänger svensk flagga med det äldre unionstecken, som infördes 1818. Porträttet är alltså gjort efter 1818. Giuseppe Fedi är då fortfarande verksam i Livorno och staden är avbildad på samma sätt som i föregående porträtt, stilen densamma varför Fedi kan antas vara konstnären även i detta fall.

Om Fortuna finns inte några säkra uppgifter. "Otzen" skulle kunna syfta på kapten Hans Ottosen, som dog i en ålder av 67 år i koleran under en Atlantöversegling 1849.

Snaubriggen Triton, byggd på 1790-talet i Uleåborg, Finland, ägdes av garvarmästare Jacob Westin (1758–1829), Stockholm (jfr Jacob Westins gränd). Kapten Anders Höök (1757–1844) kom från Onsala. Tavlan tillhörde Sjöfartsmuseet i Göteborg till 1930-talet då den överlämnades till sjöhistoriska museet i Stockholm. Snaubriggen eller snauen var ett mindre, tvåmastat råsegelriggat fartyg försett med en extra mast, snaumast, akter om stormasten för ett gaffelsegel.

Signaturen M. Mathisen står eventuellt för Mathias Mathisen (1775–1859), en akademiskt skolad konstnär verksam som bl.a. organist i Bodø, som främst målade porträtt i pastell och vyer i ljusa, lätta akvarelltoner samt miniatyrporträtt på elfenben.

I porträttets vänstra kant skymtar Nyholmens skans, som 1810 var nyuppförd till försvar mot brittiska krigsfartyg under Napoleonkrigen. Åtta år senare, när Norge var i union med Sverige, utspelades den så kallade Bodøsaken i området, en konflikt mellan norska och brittiska staten om brittiska smugglare. Konflikten satte fingret på det norska missnöjet med det svenska engagemanget för Norge i utrikesfrågor och skillnader i synsättet på handelsfrihet mellan britter och norrmän.

Ole Johnsen Sebøj var verksam i trakten kring Bergen under 1800-talets första del och är därmed en av Norges tidigaste hamnmålare. Han var mycket produktiv och arbetade i en enkel och avskalad stil med fin kolorit. Vanligen målade han dubbelporträtt, ofta med Bergen i bakgrunden. Liksom Fedi låter han figurer röra sig på däck. Detaljrikedomen i porträtten skall ha stått i direkt proportion till skepparens ekonomi; ju större fartyg desto mer betalt och mer arbete nedlagt.

Hedda förekommer för första gången i Stockholms skeppslista 1825. Skonerten var på 29 1/2 läster, byggd i ek och redare var Christian Lovén (1765–1854). Tavlan är inköpt 1947 på en antikvitetshandel i Stockholm.

Lovén var grosshandlare, handelsborgmästare i Stockholm och riksdagsledamot. Som ung gick han till sjöss och seglade på, förutom på europeiska hamnar, på afrikanska, amerikanska och asiatiska hamnar. 1790 tjänstgjorde han vid örlogsflottan och deltog i Gustav III:s ryska krig som fänrik på fregatten Galathea. År 1791 vann han burskap som kofferdiskeppare i Stockholm och var partsredare med flera kända handelshus däribland Carlos & Claes Grill, Seaton & Co och grosshandlare L. P. Reimers. 1801 grundade han grosshandelsfirman Chr. Lovén och handlade de första åren med spannmål och kolonialvaror som saffran, kakao, te och russin. Rörelsen utvidgades genom nya partners inträde 1827 och ändrade namn till Lovén & Co.

Lovén hade flera förtroendeuppdrag i för tiden betydelsefulla projekt, bl.a. representerade han Stockholms borgarstånd vid tronföljarvalsriksdagen i Örebro 1810, var ledamot av kommittén för omarbetande av sjölagen 1812–1847 och medverkade 1824 i kommittén för ersättning till svenska handlande för förluster genom fartygs uppbringande samt i kommittén för taxeförslag för Södertälje kanal och sluss. Efter 36 år som handelsborgmästare avgick han 1839 med behållen borgmästarlön och alla med ämbetet förknippade förmåner.

Porträttet av skonerten Fenerator är även det målat av Ole Johnsen Sebøj, här är fartyget avbildat i tre positioner. Kaptenen Z. Rönblom (1799–1883), blev stamfar till flera kaptener Rönblom. Gifte sig 1837 med dottern till ägaren av handelshuset Häggström, brukspatronen och varvsägaren Erik Häggström i Dalkarlså.

Tavlan skänktes till museet av sonen till sjökapten Albert Miltopaeus (1841–1924) och har troligen ägts av dennes far Fredrik Miltopaeus (1808–1871).

Dirk Antoon Teupken d.ä. (1801–1845) var, tillsammans med sonen D. A. Teupken d.y. (1828–1859) och Jacob Spin samt Jan Mooy Nederländernas ledande skeppsporträttörer. Far och son var båda verksamma i Amsterdam, fadern från 1827, sonen från 1845. De arbetade i liknande stil: dubbel- eller trippelporträtt med ön Texel i bakgrunden. Fadern var självlärd och var även sonens lärare, sonen utvecklade dock en något mer sofistikerad stil.

Briggen Anna Chatarina finns med i Stockholms skeppslista för åren 1818 till 1831. Kaptenen Koster (i listan Köster) stod 1831 som kapten på briggen Gustaf, han måste ha gått över till Anna Chatarina senare på året. Koster finns inte heller med i skeppslistorna efter 1831.

Skonerten Anna Sophia byggdes omkring 1845 för leverans till C. F. Bohnstedt J:r. När D. A. Teupken d.y. porträtterade fartyget 1855 var grosshandlaren Nils Magnus Höglund redare. Han kom från fattiga förhållanden och hade redan som 12-åring blivit föräldralös. Han intresserade sig för studier och visade sig språkbegåvad. Som 17-åring fick han anställning på C. F. Bohnstedts S:r kontor och fick representera firman på plats i Portugal och Italien dit deras järnexport gick. Några år efter far och son Bohnstedts död övertog han firman, som han blivit delägare i och drev firman vidare i eget namn. Firman expanderade och blev Stockholms största exporthus och rederifirma. Fartygen gick ut med järn och trä till Portugal och länderna runt Medelhavet och hem med vin och salt.

I dubbelporträttet ses Anna Sophia i två positioner med alla segel satta. I vänstra avbildningen med namnsignalen 1:a distinktionstecknet (vit vimpel med röd prick) som säger att fartygsnamnet följer, vilket i detta fall är 4 5 1, signalen för Sophia. På stormasten har hon Neptuniordens vimpel.

Heinrich von Minden (1784–1837) arbetade som lots i Kiels hamn. Han var verksam som akvarellist mellan 1826 och 1836 och porträtterade då av inhemska och utländska fartyg med Kiel, Helgoland eller Kronborgs slott som fond.

Galeasen Nordstjernan förekommer för första gången i skeppslistorna 1837 och har i samtliga år Kalmar som hemmahamn och ägdes av olika handelshus: 1837 av S. F. von Sydow,1839–1856 Olof Håkansson samt sista året i skeppslistan, 1858–1860, av Kramer & Holmström.

När porträttet beställdes av kapten Lars Kastberg hade han just fyllt 40 och galeasen kan antas vara på en av sina fösta seglingar från Kalmar. Kastberg var fortfarande 1839 kapten på Nordstjernan, därefter förekommer han inte längre i skeppslistorna men levde till år 1860.

Text: Ingrid Ulfstedt, intendent