År 1891 invigdes Skansen på Djurgården i Stockholm, det allra första friluftsmuseet i världen. Då fanns bara ett par hus att besöka och det mest spännande var kanske Kyrkhultsstugan. Hur kom då byggnaden till Skansen?
Besök av Hazelius i Blekinge
Artur Hazelius som grundade både Nordiska museet och Skansen var mycket intresserad av äldre byggnadstyper och det s.k. sydgötiska huset med en låg mittdel flankerad av två högre delar med anor från 1300-talet var särskilt spännande och attraktivt. Det fanns inte många kvar av den typen i landet, men en höstkväll 1890 reste Hazelius runt i Blekinge och kom till Kyrkhult. Så här berättar sonen i huset vad som sedan hände: ”Haselius kommer till oss sent en kväll vid elvatiden på kvällen vi hade alla lagt oss då det knackades på förstudörren och min syster Bengta skyndade till dörren och frågade vem der var då svarades, Docktor Haselius från Stockholm. Bengta öppnade dörren och Haselius räckte hänne ett kort varpå hans namn var skrivet. Och så frågade han Bengta om han finge gå in och bese stygan. Inkommen i stygan kom han i tal med far min och far och Bengta följde Haselius både i nedre och övre våningen av byggnaden och han förundrade sig av det här gammla byggnadssättet kan man förstå uti att han klappade i sina händer när han gick där i vrårna. Till sista frågade Haselius far min om han ville sälja stygan som sedan på ventren 1891 blev värkställt.”
Kyrkhultsstugan till Skansen
Det gick med andra ord snabbt med köp av huset, nedmontering och uppförande på Skansen. Stugan skulle också inredas och en del föremål köptes från gården, annat från gårdar runt omkring och ytterligare en del kom från Nordiska museets rika samlingar. Måns Jönsson, mera känd som Montanus i August Strindbergs Röda rummet, var en av de ”skaffare” som hjälpte till.
En sliten 100-åring
Kyrkhultsstugan var en populär byggnad att besöka på Skansen, men åren och den inte så funktionella huskonstruktionen satte sina spår. Det kom in vatten, luftfuktigheten var för hög och det var svårt att hålla en acceptabel temperatur så att de föremål och inventarier som fanns i stugan inte skadades. Skadedjur och risk för mögel var andra svårigheter. Att åtgärda alla problem var en övermäktig kostnad för Skansen, så till slut återstod inget annat än att efter omkring 100 år stänga Kyrkhultsstugan för besökare. En del fick stå kvar i huset, men de känsligaste föremålen togs tillbaka av Nordiska museet.
Generös gåva
Så kanske det också hade förblivit ett bra tag till om inte Kyrkhults hembygdsförening uppmärksammat situationen och kontaktat en av sina medlemmar: Rune Andersson, Stiftelsen Mellby gård. Han var född bara ett stenkast från platsen där Kyrkhultsstugan ursprungligen stod och var intresserad att stötta ett projekt som gjorde det möjligt att åter öppna huset. Skansen redogjorde för den besvärliga situationen och de ekonomiska behoven, vilket resulterade i en oerhört generös gåva från Rune Andersson. Den gjorde det möjligt att åtgärda problemen och ställa i ordning huset och miljön. Sommaren 2019 kunde Kyrkhultsstugan åter öppnas för Skansens många gäster.
Kraftfulla åtgärder
Vad gjordes då? Det största problemet med huset var fuktigheten och temperaturen. Är de inte i balans finns risk för mögel och andra problem. Efter ingående diskussioner hur det skulle lösas inrättades två klimatzoner i de rum som innehöll de känsligaste föremålen. Där kunde fuktigheten och temperaturen regleras genom en anläggning som placerades i ett angränsande rum som inte visas. Det var dock intrikat att få inställningen helt korrekt, dölja alla in- och utsug, dämpa ljudet med mera. Upplevelsen i stugan fick inte påverkas av moderna installationer. Beslut togs också att byggnaden bara kunde vara öppen sommartid. Att reglera klimatet och hålla jämna värden sommartid är möjligt, men med gäster som går in och ut med snö och kalluft är inte möjligt i en så gammal byggnad utan orimliga ingrepp. Ett särskilt klimatutrymme finns för förvaring av tenn vintertid, då tenn är känsligt för låga temperaturer.
Återställa till 1890-talet
Nästa fråga blev vad vill vi visa? Beslut togs att Kyrkhultsstugan skulle visas såsom den såg ut när den öppnades 1891. Det innebar t.ex. att stora markarbeten företogs och genom forskning kunde man fastställa vilka växter som fanns omkring huset. T.ex. ska humlegården på baksidan av huset återställas. Det kommer dock att ta några år innan allt har vuxit upp.
Ett särskilt pedagogiskt program utarbetades också med rollspel och utgångspunkt från 1890-talet.
Gestaltningen av interiören
För att få reda på hur det sett ut invändigt på 1890-talet när Hazelius inredde Kyrkhultsstugan användes gamla inventarieförteckningar, äldre fotografier och andra skriftliga källor.
Kyrkhultsstugans interiör, målning av E. Torsslow, 1890-tal.
Med lupp studerades t.ex. vilka bonader som var uppsatta och vilka föremål som stod på bänkar och bord. Ett ibland mödosamt, men spännande arbete. Som nämnts hade en stor del av föremålen tagits tillbaka av Nordiska museet på grund av det dåliga klimatet. Men nu när det fanns en fungerande klimatanläggning inleddes ett samarbete med Nordiska museet och i princip återfördes alla föremål som funnit där vid invigningen 1891.
Interiör med dräktdocka, 1890-tal.
Några exempel
Ett undantag var dock kläderna till den docka som stod uppställd i Kistkammaren. De 150 år gamla kläderna var för sköra för att ställas ut igen. Istället gjordes en rekonstruktion. Det största problemet var att hitta ett tyg som skulle passa till förklädet. Det ursprungliga var av grön sidenbrokad, men sådant vävs nästan inte i dag. Till slut lyckades vi dock hitta 1½ meter hos ett företag i Norge och det var nästan helt identiskt med originalet . Genom lite skarvande fick vi ett i stort sett identiskt förkläde som det som fanns från början.
Dräktdocka, 2019.
Bonader från Sydsverige
Att åter sätta upp alla bonader krävde också mycket funderande för att finna en bra lösning. Förr i tiden spikades de upp, men vi valde en skonsammare metod och bakom bonaderna sitter i dag ett skyddstyg av bomull mot väggen för att ytterligare skydda bonaderna. Genom de färgsprakande bonaderna med sina ofta religiösa motiv återfick kistkammaren sin forna prakt. Återställandet av ljusstakar, husgeråd, bänkdynor, textilredskap, möbler, varglappar med mera har ytterligare förstärkt upplevelsen av miljön.
Bonad, år 1797, "De tre vise männen" och "De visa och de fåvitska jungfrurna".
Alla målade bonader i Kyrkhultsstugan.
Återinvigning 2019
Det har varit fantastiskt att få möjlighet att återställa Kyrkhultsstugan till sin ursprungliga glans från 1890-talet. I juni 2019 samlades alla som på olika sätt bidragit till arbetet och Kyrkhultsstugan kunde återöppnas för Skansens gäster. Genom den generösa gåvan kommer huset och interiören att leva vidare i ytterligare många många år. Sigrid Millrath beskrev sitt första besök i Kyrkhultsstugan i oktober 1891, för mer än 125 år sedan, med orden:” Här var så underbart vackert, så sällsamt, så olikt allt vad jag förut sett. Det var som en gammal saga helt plötsligt tagit gestalt.”