Fångvagn
Fångvagn vid Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg (1868) | För andra resan stöld
Frågan är om han ångrar sig på väg till rannsakning vid länsfängelset i Vänersborg. Det är andra gången han åker dit för stöld, vilket han noterar med blyertspenna på väggen i den låsta, trånga cellen i fångvagnen. "På Ransis för andra resan". Det är den 16 april 1924.
Han noterar några olycksbröders spridda anteckningar i det dunkla ljus som sipprar in från det lilla gallerförsedda fönstret. Det här är inte någon lustresa för Ture Eisenbrandt som är misstänkt för att ha tillgripit sig en femtiokronorssedel vid ett inbrott i Lysekil. Hans korta budskap står ännu kvar till eftertanke för kommande generationer.
Anonym men långlivad
Exakt när och var fångvagnen är byggd vet vi inte. Troligen är det tillverkaren Göteborgs Mekaniska Verkstad som tagit fram de fångvagnar som rullar på statsbanan förbi Herrljunga. Den tas i vart fall i tjänst i mars 1868. Upp till nio fångar ryms samtidigt i fem låsbara celler. Fångvaktaren, eller fångföraren, får hålla till i den T-formade gången utanför men det finns en träbänk att sitta på. Märkligt nog finns även ett utrymme med klosett, något som inte förekommer i personvagnarna för laglydiga resenärer vid tiden då fångvagnen byggs.
Å andra sidan kan nödig fånge knappast tillåtas besöka de utedass som annars står till resenärernas förfogande under tåguppehållen på varje station. För att inte tala om fångvaktarens behov. Avträdet är också inblandat i ett rymningsdrama.
UWHJ:s fångvagn var i bruk mellan 1868 och 1930.
Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv
Länsfängelse och järnväg
Järnvägen är enligt myndigheterna ett säkrare sätt att transportera dem som ska hållas i förvar. Risken för fritagningsförsök eller rymning är mindre än vid transport med häst och vagn liksom fler fångar kan transporteras åt gången. Det innebär även ekonomiska besparingar. Det kan synas märkligt att den smalspåriga banan mellan Herrljunga och Vänersborg låter tillverka en fångvagn bland de första i sin vagnpark men Herrljunga är en knutpunkt på Västra stambanan och Vänersborg är en residensstad med länsfängelse.
Man kan ana den drivande kraften bakom järnvägen och beslutet, landshövdingen Eric Sparre, mannen bakom begreppet "snålsparrigt". Sparre är engagerad i kriminalvårdsfrågor och för hans järnväg är fångtransporter en god intäkt.
Klotter på vagnens insida.
Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain
Vagnens avträde spelade en viktig roll i ett rymningsdrama.
Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain
Hälsningar lämnade av fångar på vagnens väggar.
Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain
Enkel biljett till toaletten
Det är 1918 och två fångar har hämtats i Herrljunga för färd mot länsfängelset i Vänersborg. De sitter båda i den enda större cellen och en av dem ber om att få gå på dass. När fångvaktaren öppnar dörren övermannas han av cellkamraterna för att själv bli inlåst medan fångarna hoppar av tåget i farten. Friheten blir dock kortvarig och rymlingarna grips efter ett par dagar för att straffas med tidens strängaste disciplinstraff, prygel. För övrigt sista gången detta utövades vid fängelset i Vänersborg.
När järnvägen breddas till normalspår strax innan sekelskiftet 1900 så anses fångvagnen viktig nog att förses med bredare hjulaxlar för den nya spårvidden. Än skymtar ingen ljusning i brottsstatistiken. Fångvagnar används vid den svenska järnvägen ända till 1960 men vagnen från UVHJ pensioneras i början av 1930-talet.
Mer om vagnen på DigitaltMuseum
Litteratur och vidare läsning
- Sjöö, Robert: Järnvägsmuseets stjärnor: små berättelser om våra lok och vagnar (Gävle: Järnvägsmuseet, 2018)
Text: Robert Sjöö
