Godstågslok, SJ 93 "Jernsida" (1867) | När två blir ett

Mycket ska göras med många gamla lok inför det att järnvägsmuseets lok och vagnhall ska öppnas i Tomteboda. Av SJ:s andra godstågs­typ, G, finns två utslitna trotjänare kvar, nr 93, Jernsida, och den något yngre nr 161, Vik. Vilket av dem ska man välja? När utställnings­hallen öppnar så står Jernsida där, delvis återställt i ett 1800-talsutförande. Men hur är det egentligen?

Beyer, Peacock & Co har fortsatt att leverera dragkraft till de svenska statsbanorna; lok för banbyggnad, blandade tåg, snälltåg och två varianter för godståg. De kraftfulla G-loken beställs i över 50 exemplar och de blir ovanligt långlivade. Efter förstatligandet av Malmbanan kommer upp till tre lok att dra de rekordtunga tågen. Även sedan större och starkare lok tagit över uppgiften behövs ofta de gamla G-loken för påskjut. Först efter elektrifieringen av Malm­banan 1915 har de definitivt gjort sitt – fast inte riktigt alla.

Jernsida och Vik används till och från i växlings­tjänst på Svartön i Luleå ända fram till 1937. Båda loken sparas för att ett av dem ska visas på Järnvägsmuseet. Jernsida, som är äldst, är då 70 år gammalt. Inte oväntat är det hon med högst ålder och det häftigaste namnet som hamnar i utställningen. Loket har dessutom sedan länge varit formellt överfört på museet. På den nytillverkade skorstenen sitter mässings­siffrorna "93" och namnskylten sitter där den ska på hyttens sidor men varför står det Vik instansat på koppelstängerna? Är det egent­ligen loket Vik som fått byta identitet? Nja, troligen har man pusslat ihop det bästa möjliga av två individer som uppenbarligen är slutkörda. En av de bärande idéerna med loken från Beyer, Peacock & Co var de utbytbara komponen­terna. För detta är Jernsida/Vik en alldeles utmärkt representant.

Namnet Jernsida har, liksom för många av de namngivna loken vid SJ, hämtats från den dunkla svenska förhistorien. Björn Jernsida ska enligt nordiska sagan ha varit västgötarnas ledare i de vikingatåg som vid mitten av 800-talet härjade längs nuvarande Frankrikes och Englands kuster. I vissa källor anges han senare även som kung av Svithiod. Om loket Jernsidas identitet är något osäker så är det nog det minsta man kan säga om kung Björn, men på 1860-talet är fascinationen enorm över påstått fornstora dagar.

• Sjöö, Robert: Järnvägsmuseets stjärnor: små berättelser om våra lok och vagnar (Gävle: Järnvägsmuseet, 2018)
  
• Welin, Gustaf (red): Statens Järnvägar 1856–1906, del 1–4. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning. (Stockholm, 1906)

Text: Robert Sjöö

Järnvägshistoria | Lok | Ånglok