main article image

Snälltågslok, SJ F 1200 (1914) | Drottning i med- och motgång

Hon är kronan i verket, Statens Järnvägar, då hon rullar ut från fabriken i Trollhättan i mars 1914. Självklart måste hon få ett jämnt nummer som kan gå till historien: 1200.

Typbeteckningen "F" står bara på tur i bokstavsordningen och är återanvänt från en äldre lokklass som försvunnit. Med fyra cylindrar, god för betydligt högre farter på spåren än de 90 km/h som är tillåtet och med en matchvikt på över 140 ton, ska hon dra de tunga så kallade kontinenttågen mellan Stockholm och Malmö. Tågen har förbindelse med den nyligen öppnade tågfärjelinjen Trelleborg­-Sassnitz mot Berlin. Bara fyra månader senare bryter det stora världskriget ut men tågförbin­delsen med Tyskland består under hela kriget.

SJ F 1200 på ett handkolorerat fotografi, ca 1914-1918. Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain
SJ:s paviljong på Baltiska utställningen i Malmö 1914. F 1200 i mitten. Fotograf okänd, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain

Katastrof

Sverige är skonat från världskrigets fasor men mot farsoten spanska sjukan kan landet inte freda sig. Då seklets värsta pandemi pågår som värst, hösten 1918, dör 27 000 svenskar av sjukdomen. En järnvägsolycka kan i sammanhanget kännas liten men medan spanska sjukan härjar och innan kriget är över ska "drottningen", F 1200, få huvudrollen i den värsta tågolyckan i svensk historia. Vid sjutiden på kvällen den 1 oktober 1918 rasar den åtta meter höga järnvägsbanken vid Getå och Bråvikens strand, utanför Norrköping, under det framrusande snälltåget från Malmö.

Loket F 1200 och sju av tio vagnar störtar ut i tomma intet för att slutligen landa i skredgropen. 42 människor omkommer, många på grund av de bränder som uppstår från vagnarnas gasbelysning och glödande kol från lokets panna.

F 1200 och de utbrända resterna av de främre vagnarna. Restaurangvagnen lutar i 45 graders vinkel mot banvallen. Foto: Gustaf Lidberg, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain
Flygfoto av förödelsen vid olyckplatsen. Okänd fotograf, Järnvägsmuseets arkiv | Public domain

Omodern

"Drottningen" har efter olyckan vid Getå blivit illa tilltygad men anses för värdefull för att skrotas. Efter sex månaders reparationsarbeten i Örebro är F 1200 tillbaka på spåret. De lyckade försök med eldrift vid Statens Järnvägar som påbörjats på Malmbanan leder till beslut om elektrifiering av huvudlinjerna. När elloken tar över på Västra stambanan är F 1200 bara tolv år men redan omodern. "Drottningen" och hennes tio småsystrar är för stora för mindre banor så när alla huvudlinjer är ombyggda för eldrift återstår endast att abdikera.

Tillverkningsskylt för SJ F 1200. Foto: Wilhelm Häggström, Järnvägsmuseets arkiv

I dansk exil

I Danmark har man valt att avvakta med eldrift och de storslagna, svenska F-loken har väckt danskarnas intresse efter misslyckade försök med dieselmotorer i dragkraften i början av 1930-talet. För ett vrakpris säljs de elva F-loken till Danmark och en ny era kan ta sin början.

F 1200 blir Danska Statsbanornas (DSB) E 964. Hon får inte drottningsstatus men genom att höja maxhastigheten till den hon var byggd för, 110 km/h, så blir effekten så god att DSB låter bygga 25 nya lok med henne som förebild, det sista så sent som 1950.

SJ F 1200 efter renoveringen i Östersund, ca 1970. Foto: Urban Thiel, Järnvägsmuseets arkiv

Tillbaka igen

I början av 1960-talet har damen nått en så pass aktningsvärd ålder att svenskarna vill minnas henne från fornstora dagar. I juni 1963 återkommer hon till Sverige och efter ett års renovering i Östersund är det återigen dags att köras på svenska spår som F 1200, men nu som museilok. Sedan dess har hon varit en av höjdpunkterna i järnvägsmuseets utställning och vid enstaka tillfällen har hon fått visa upp sig under full ånga, inte minst då hon firar sin hundraårsdag med att för första gången sedan 1930-talet dra ett persontåg från Malmö till Stockholm.

Mer om ånglok F 1200 på DigitaltMuseum

Text: Robert Sjöö

Vidare läsning

Fler fördjupningsartiklar

Share to