Dagens västsvenska påskbrev handlar inte om frierier. De ritas med motiv som associeras till påsk eller våren. Ofta påskkärringen med sin katt och kvast, men hönor, ägg, vårblommor och påskris är vanliga motiv. Breven kan också innehålla en vers. I äldre tid var färden till Blåkulla, som var en av de platser som påskkärringarna reste till, temat. En typisk påskbrevsvers återfinns i Ruth Hults material från Berg i Østfold som presenteras i Østfoldminne. Där som något påskkärringarna sa till varandra innan de reste iväg i påsknatten:
«Sopa, raka og smørjehorn,
det gir jeg deg til reisedon;
smørjer du godt, så tider du fort,
så møter du mig ved Olakasa port»
1½ miljon påskbrev varje år
En person har mer än någon annan bidragit till att påskbreven levt vidare i Västsverige, medan de av allt att döma försvunnit i Østfold är Gustav Zackariasson i dalsländska Ed. Ed ligger bara ett par mil från gränsen vid Kornsjø. Gustav var redan som ung duktig på att teckna och sålde tecknade förlagor av påskbrev till andra barn. På 1940-talet fick hans firma en kopieringsmaskin och affärerna tog fart. Som mest sålde Zackariasson varje år förlagor till nära 1½ miljon påskbrev, flest i Värmland, Dalsland, mellersta Bohuslän och västra Västergötland. I dag har försäljningen minskat, berättar sonen Ulf, som tagit över verksamheten. Det allra största intresset finns i Arvika i västra Värmland.
När vi letar i Østfoldmuseenes digitaliserade samlingar på nätet hittar vi inget material om vare sig påskbrev eller påskkärringar. På museernas databas för föremål, Digitalt Museum, visar flera norska museer teckningar som till sin form påminner mycket om påskbrev, utan att vara registrerade som det. ”Påskekjerring” eller ”påskehekse” ger inte heller någon träff, medan ett sök på ”hekse” visar teckningar och figurer till pynt som i en svensk kontext är tydliga exempel på påskkärringar.
När vi i samma samlingar söker efter påskkort är det tunt med information, trots att de enligt Hodne i mycket ersatte påskbreven, och vi vet att traditionen att skicka påskkort var vanligt förekommande redan före påskbreven. Påskkorten är i viss utsträckning en levande tradition även i 2020-talet, även om de i allt större utsträckning och hos allt fler gått över till digitala hälsningar. Troligt är att påskkorten hör det till det material som museerna bevarat men ännu inte digitaliserat och registrerat i de digitalt sökbara arkiven.
