main article image
Norsk jernbanemuseum

En nyckel till det förflutna i form av ett skrin - Førstehjelpskassen från NSB

En nyckel till det förflutna i form av ett skrin - Førstehjelpskassen från NSB

Procentdelen av den materiella kulturen tillhörande museum som ställs ut är ofta mikroskopiskt liten. Museum får ofta in betydligt mer än vad som får plats i utställningar och de fungerar både som en plats att förmedla information om det förflutna och materiell kultur till publikum, samt en plats för forskare att se över material, för konservatorer att bevara dom, och som en plats att förvara föremål där de är skyddade. Det betyder att när du går till ett museum och ser på utställningar så ser du endast ett fragment av allting som museet faktiskt har i ägo. Detta gäller alla museum, och inte minst Norsk jernbanemuseum på Hamar som har dokumenterat järnbanans historia sedan 1896. På ett museum om norsk jernbanehistoria kan man förvänta sig föremål som direkt relaterar till tåg, men på magasinen finns alla möjliga sorters prylar. Bland annat så finns det objekt som man kanske förväntar sig, som vagnar och tåg, spikar och skyltar.

Magasin tillhörande Norsk jernbanemuseum, som påvisar ett varierat utval av föremål. Foto: Molly Wadstål

Men det finns även föremål som man kanske inte direkt skulle koppla till att ha med järnbanan att göra, exempelvis kuddar, kläder eller det som denna artikeln handlar om, lådor fyllda med medicin och kemikalier. Detta skrin (eller førstehjelpskasse, som det heter på DigitaltMuseum) har donerats till museet i ett kontext tillsammans med andra medicinska verktyg och material, och innehåller en varierad blanding av både mediciner och förband. Denna typ av första hjälpen-skrin hade tilldelade nummer, för att kunna identifiera vilken station den tillhör och vem som har ansvar för den. I detta fall har skrinet numret 29. Den har två olika fack, ett som synligt är öppet på bilden nedan med mediciner och kemikalier, och ett som kan öppnas upp nedanifrån. Båda facken går att låsa med en nyckel. Mer bilder och information kan hittas på DigitaltMuseum, under identifieringskoden JM904506, och fler bilder samt källor finns även längre ner i artikeln.

Førstehjelpskassen, JM904506. Foto: Molly Wadstål

Kollaborationen mellan Norges Statsbaner och bedrifthelsetjenesten

Mot slutet av 1940-talet hade Norges Statsbaner (NSB) omkring 30 000 anställda som utförde olika typer av jobb relaterade till kollektiv tågtrafik. På grund av den hårda arbetsmiljön – en miljö som var normativ på denna tiden – blev många sjuka eller genomgick trauman såsom dövhet orsakat av arbetsmiljön, vilket påverkade NSB ganska direkt då flera blev för dåliga för att jobba - och vissa till och med dog. Detta krävde en förändring inom företaget och det var på så sätt som bedrifthelsetjenesten (BHT) påbörjade sitt samarbete med NSB. Målet var att erbjuda de anställda regelbundna läkarundersökningar för att försöka hitta, diagnostisera och bota sjukdomar i så tidiga stadier som möjligt, samt inspektioner av sanitära miljöer.

”Hos bedriftslegen.” Hegna, B. Johs, Jernbanenes driftshistorie: Teknisk og administrativ oppbygging. 1957.

Ett konkret exempel på hur nödvändigt samarbetet mellan NSB och BHT var hälsokontrollen av 20 000 arbetare år 1952. Av dessa arbetare upptäcktes tidigare odiagnostiserade sjukdomar hos 2000, varav 23 fall var tuberculosis. Efter diagnos skickades arbetarna till specialister eller fick medicin, och kunde på så sätt komma tillbaka till arbetet snabbare än vad de hade kunnat annars. Genom att identifiera dessa sjukdomar tidigt ökar risken för överlevnad, och arbetarnas kollegor samt familjemedlemmar undslapp smittorisk.

I källor från 1950-talet beskrivs arbetet av BHT som gynnsamt både för arbetaren och för företaget. Genom att kunna bidra med bättre hälsa kunde arbetarna jobba längre och bättre, menat att skapa en större vinst för företaget men också en bättre trivsel och hälsa av arbetarna. Om tidigare nämnd tjänsteman var för sjuk så var han så kallat obruklig, och kostade bara pengar för företaget. En så kallad invalid-pensionat var uppskattat till att kosta pensionskassan 130 000 NOK vid året 1957, vilket var mycket pengar. Detta perspektiv har så klart förändrats drastiskt med tid – likt hur mycket pengar som en person får ut vid pension idag – men även ifall en del av tänkandet nu ses som daterat, var det uppenbarligen en väldigt positiv sak att sammarbeta med BHT för att hjälpa arbetarna med hälsoproblem och förbättra arbetsförhållandena.

Ursprung och innehåll av första hjälpen-skrinet

Kistorna som nu finns på Norsk jernbanemuseum på Hamar tros ha hamnat där via detta sammarbete mellan NSB och BHT. Just detta exemplar dateras till mellan 1930 och 1940. Detta fördaterar sammarbetet mellan NSB och BHT, men troligtvis så användes kistorna långt efter att de sammansattes. De kistor som har lämnats till museet ser ut att vara i stort sett oanvända, vilket öppnar upp för frågor om ifall dessa exemplar var utställningsexemplar eller liknande. Innehållet av kistorna består av en arsenal av vad en läkare kunde ha behövt på denna tiden: mediciner, förband såsom bandage och plåster, och även nål och tråd för stygn. Alla förpackningar var obrutna och ingenting såg särskilt använt ut.

I manualen Regningsvesenet ved jernbaneulykker. Sanitetsmateriell og redningsutstyr så beskrivs liknande läkarskrin i detalj. Listan av utrustning för så kallade medisinkasser passar nästan perfekt för skrinet som finns i samlingen. Det står även att från och med 1944 så skulle personvagnar vara utrustade med sanitets-och räddningsmaterial. Manualen kom ut år 1944, och passar därmed dateringen för skrinet. Det är därför rimligt att anta att exemplaret här tillsvarar de beskrivna i manualen. I Forskrifter for hjelpetjenesten ved driftsuhell från 1948 finns mer information om första hjälpen-utrustning. Bland annat så står det att det fanns ett flertal olika typer av medicin-behållare: arbetsplatser hade mindre skrin för medicinska syften fördelade, medan tåg och större stationer hade större skrin med en bredare variation av utrustning och medicinskt inehåll. Stationer hade medicinskåp istället för skrin. Baserat på denna källa är det därför troligt att detta är ett läkarskrin ifrån ett tåg eller en station, speciellt då det har fått ett nummer, vilket alla första hjälpen-skrin skulle ha.

När skrinet här på magasinet öppnades och inspekterades så var det snabbt tydligt vilken medicin var betraktades viktig för NSB under 1950-talet. Det som fanns i överflöd, förutom gasbinda och bandage, var faktiskt koksalt– alltså vanligt bordssalt. Det var menat att användas för skador från elektrisk ström. Detta är logiskt med tanke på att skrinet tillhörde NSB, men man kan ifrågasätta hur bra detta medel faktiskt var mot strömskador. Enligt instruktioner som låg i skrinet ska 1/3L vatten blandas ut med en tesked salt och bikarbonat (också en del burkar av detta i skrinet) och drickas en gång i timmen för att behandla strömskador, tills att den skadade personen mår bättre. Idag är det kontroversiellt ifall denna lösning faktiskt fungerar.

Bruksanvisning för behandling av strömskador från skrinet. Foto: Molly Wadstål

I skrinet fanns det även minst en behållare av följande: avförings-piller, acetylsalisyra, kamfer-tabletter, färgblandning, zinksalva, jod, opium, morfin, hosttabletter, tvål, kokaintabletter och kokainlösning, asbest, samt två ampuller av narkos-kloroform. Ett flertal burkar hade ingen synlig etikett och flera av dessa var i otroligt vackra flaskor, men mycket som syns på bilden är dubbletter av det nämnt ovan, speciellt av salt. Extra kul är den stora etiketten med gift på, som ser väldigt olycksbådande ut. Etiketten tjänar som en extra varning för varsamhet, och liknande etiketter med dödskallar finns även på ett flertal av burkarna i skrinet. Att asbest ligger i skrinet är intressant, men det användes mycket i industriområden under 40-talet och var först förbjudet år 1985. Hälsoriskerna var mindre kända innan dess. Det är osäkert varför det ligger asbest i första hjälpen-skrinet, men har funnits tillgängligt som ett så kallat asbestteppe i verktygs-kontext. Gift, däremot, har aldrig varit någonting att rekommendera.

Skrinets stora fack med medicinskt innehåll. Foto: Molly Wadstål

Ett flertal av skrinets behållare saknar ingredienslista, men enligt en del litteratur innehöll avföring-spiller ibland extrakt från belladonna, dock i små mängder, som är otroligt giftigt. Skrinet inehåller även en del utrustning och verktyg, såsom svampar, plåster, gasbinda, knappnålar och knappar, xeroformgas, synålar och tråd. Mycket av bandagen och även xeroformgasen kommer ifrån Hærens Sanitetsmagasin.

Skrinets undre fack med gasbinda och bandage från Hærens Sanitetsmagasin. Foto: Molly Wadstål

HMS och konkluderande tankar om föremål JM904506

För museums-arbetare som jobbar på lager och med materiell kultur är det ett krav att kunna grundläggande HMS (hälsa, miljö och säkerhet). I detta fall så var det viktigt att inte röra saker som eventuellt hade kunnat gå sönder, ligga öppet eller var okänt. Så fort kontextet kring skrinet var förstått så packades den materiella kulturen ned för att bättre skydda både det och oss, och troligtvis så kommer det att behövas en expert för att kunna bestämma hur innehållet bäst ska förvaras. Detta kan behövas bland annat då det ligger asbest i skrinet, som vi i modern tid är känner till hälsoriskerna kring. Det är väl nedpackat och alla som arbetade med skrinet använde ansiktsmasker och handskar.

Dessa första hjälpen-skrin ger en djupare insikt på hur hälsa och medicin såg ut runt 1940-talet i Norge på tågstationer och i arbetslivet. För den som är intresserad finns det mer literatur att forska vidare på, och även andra skrin att undersöka, bland annat på DigitaltMuseum.

Källor

Haug, Michael. Redningsvesenet ved jernbaneulykker. Sanitetsmateriell og redningsutstyr. Bok-og Aksidentstrykkeri, 1944.

Hegna, B. Johs. Jernbanenes driftshistorie: Teknisk og administrativ oppbygging. Norsk Arkivforsking, 1957.

Hvor kan det finnes asbest? Hämtad 21/2/2020 ifrån https://www.arbeidstilsynet.no/tema/kjemikalier/asbest/hvor-kan-det-finnes-asbest/

Skyld, Nina och Stokdahl, Jan. På sporet av et gode arbetsmiljø. Fagbokforlaget, 2011.

Johannesen, Trygve. Sikkerhetstjenesten ved norske jernbaner i de første 100 år, 1854 - 1954. NSB, 1961.

NSB. Forskrifter for hjelpetjenesten ved driftsuhell. NSB Tryck 427, 1948.

Artikkelen er skrevet av Molly Wadstål. Molly er masterstudent i arkeologi ved Universitetet i Oslo. I november 2019 hadde hun praksis ved Norsk jernbanemuseum og skrev i den forbindelse denne artikkelen.

Order this image

Share to