Kamera i form av fickur "Expo watch camera", för rullfilm i specialkassett. Objektivet, en enkel lins, i remontoaröppningen. I kamerans främre del saknas en halvcirkelformad skiva av 2 mm tjock röd fibermassa med tryckt text: EXPO (vitt) pat. througout the world U.S. patent sept. 6. 1904. Denna skiva är på T.M. kopierad 14/4 -62 efter en annan kamera (tillh. Herr Werneström, Sthlm) som dessutom hade ett fodral av ljusbrunt läder.
Tillbehör: Tom filmkassett.
Kamera i form av fickur "Expo watch camera", för rullfilm i specialkassett. Objektivet, en enkel lins, i remontoaröppningen. I kamerans främre del saknas en halvcirkelformad skiva av 2 mm tjock röd fibermassa med tryckt text: EXPO (vitt) pat. througout the world U.S. patent sept. 6. 1904. Denna skiva är på T.M. kopierad 14/4 -62 efter en annan kamera (tillh. Herr Werneström, Sthlm) som dessutom ha... Okänd / Tekniska museet Attribution (CC BY)

Den minimala “spionkameran”

Sedan 1880-talet har en mängd olika typer av “förklädda” kameror tillverkats. De har bland annat sett ut som böcker och teaterkikare, eller som i det här fallet – fickur. Denna modell konstruerades år 1904 och kom att bli den genom tiderna mest framgångsrika fickursliknande kameran.

Kameran konstruerades av den svenske ingenjören Magnus Niéll (1872–1962). Han föddes i Huva i Skåne men emigrerade som ung till USA och slog sig ned i New York. År 1904 tog han patent på den lilla fickurskameran i USA, England och Tyskland. Tillverkningsrätten för den amerikanska marknaden sålde han till Expo Camera Co i New York medan Houghton Ltd i London köpte den brittiska. I England fick kameran namnet Ticka. Denna och den identiska Expo Watch Camera tillverkades från 1905.

Kameran var minimal jämfört med dåtidens vanliga kameror. Den hade en diameter på endast sju centimeter och blev kanske just därför snabbt mycket populär. Slutartiden gick att ställa in för lång eller kort exponeringstid. Objektivet, som sitter där uppdragningsskruven brukar finnas på ett riktigt fickur, täcks med ett lock mellan exponeringarna för att skydda linsen. En sökare ansågs inte behövas men det fanns två olika utföranden som kunde köpas som tillbehör. Rullfilmen låg i en liten specialutformad kassett som gick att ladda i dagsljus. Filmen var 18 millimeter bred och rymde 25 exponeringar med bildformatet 1,5x2,3 cm. En “förstoringsbox” fanns att köpa som tillbehör och i den kunde kopior göras. Som kopieformat angavs ungefär 6x9 cm vara lämpligt.

Den engelska Ticka-kameran fanns i handeln till omkring 1915, medan den amerikanska Expo-versionen såldes via fotokataloger fram till 1939. Niéll fortsatte däremot att konstruera miniatyrkameror långt därefter.

Share to