Skansens julgranar

Bruket att ta in ett träd och dekorera det till jul etableras under 15 – 1600-talet hos de högre samhällsklasserna i Mellaneuropa. I Sverige sprids traditionen från mitten av 1700-talet i adelskretsar, som så ofta när det gäller influenser från övriga världen. Till de borgerliga stadsmiljöerna kommer julgranen i början av 1800-talet, för att sedan få en bred spridning under det närmaste seklet. Den första av Skansens julgransgestaltningar vi ska titta in på utspelar sig på 1840-talet, i den borgerliga Boktryckarbostaden i Stadskvarteret.

I Boktryckarbostaden är det annandag jul och hos det nygifta paret, Beata och Henric, pågår en middagsbjudning för några vänner. Den lilla bordsgranen har fått en framträdande plats vid ett av fönstren i förmaket och står fortfarande placerad i det lilla träkorset den köptes i. Granen är dekorerad med långa girlanger tillverkade av importerad torkad frukt, såsom russin, dadlar och fikon. Små röda äpplen, den enda färska frukten som finns att tillgå vintertid, har noga valts ut, polerats och hängts upp. I granen finns också det välkända festbrödet, här i form av små saffranskringlor, som bakats särskilt för detta ändamål. Några vaxljus är fastbundna med hjälp av tråd i grenarna. Ännu finns inga särskilda ljushållare på marknaden. Kanske har man stöpt särskilda små ljus till granen, eller klippt lagom stora bitar av en vaxstapel köpt i en av stadens kryddbodar. Välbekanta festtillbehör som figurformat bröd, sötsaker och ljus är vanligt förekommande för de tidigaste julgranarna.

Vi fortsätter nedför Hantverkarbacken och tar ett raskt kliv framåt i tiden till 1930-talet. Fönstren i Skansens järnhandel och konsumbutik är vackert julskyltade, vi stannar till en stund för att titta och svänger sedan in på gården till Järnhandlarbostaden. Här står julgranen lutad mot trappan i väntan på att få komma in i värmen och bli klädd. Det är kvällen före dopparedagen och julstöket är i full gång inomhus. Än finns det saker kvar att göra inför julen. I köket står fru Ingeborg, ”Bojan”, och stryker juldukarna, medan dottern Birgit just har somnat i rummet intill. Bojans make, järnhandlaren Herman, sitter kvar på kontoret och tar hand om dagens räkenskaper. Bojans bror Ivar, som kommit på besök över jul, har hämtat ner en innehållsrik låda från vinden. I den finns julgranspyntet som han snart ska pryda granen med. Överst i lådan ligger några ljushållare i metall, avsedda för julgransljus i stearin. Någon elektrisk ljusslinga har inte införskaffats ännu och Ivar tänker att det skulle kunna vara en bra julklapp till nästa år.

' Det är ju moderna tider nu och de elektriska slingorna med lampor formade som ljus är ju både så snygga och praktiska! De behöver inte passas och granen kan lysa stämningsfullt hela kvällen, utan att ljusen behöver bytas. Han ser sig omkring i rummet och konstaterar att det eluttag som skulle passa redan är upptaget av den elektriska adventsstjärnan, men det kan säkert lösas. Några olikfärgade glaskulor ligger omsorgsfullt packade i sin ask. Glaskulorna kommer från ett varuhus i staden, där det finns en uppsjö av kulor och glasfigurer av alla de slag. Från att ha varit exklusiva importvaror när de kom på 1880-talet är de nu mer tillgängliga för det stora flertalet. Glaskulorna är mycket tunna och sköra, så trådarna de ska hänga i måste nog ses över innan de placeras i julgranen. Härnäst plockar Ivar fram en samling halmfigurer i olika former inköpta på en julmarknad. Bojan kommer in med några målade pappersänglar som hon och Birgit har gjort tillsammans. ”Julen 1937” står det på språkbanden som änglarna håller i sina händer.

När lådan är tömd ligger även en glittergirlang, ett flaggspel och en öppnad förpackning änglabloss, som har blivit kvar från förra året, uppdukade på bordet. Nu är det dags att klä julgranen, men först måste den hämtas in. Ivar går ut på bron och hämtar den ståtliga julgranen, som Herman har köpt på torget. Nu ska den skruvas fast i sin fot, en vacker pjäs i gjutjärn. Tänk vad lilla Berit ska bli överraskad när hon ser den vackert klädda julgranen med sina tända ljus när hon vaknar på julaftonsmorgonen.

Vi tar oss vidare till det lilla samhället Virserum i Småland, där vi ska besöka Posthuset. Hos postmästare Per August Nilsson och hustrun Sofia, är julen en religiös familjehögtid, liksom hos många andra. Det är juldagen 1910 och i salen står kaffebordet uppdukat med godsaker som ska ätas när familjen kommer hem från julottan. Den stora julgranen har hämtats i skogen och placerats i en modern julgransfot med vattenbehållare. Det är en nymodighet i målad järnplåt, som gör att granen nu kan klara sig lite längre utan att barra. Sofia och dottern Lisa har ägnat sig åt att klippa långa girlanger och små korgar av rött och vitt silkespapper. När man viker pappret och klipper bort små bitar bildas ett vackert tredimensionellt nät som går att dra ut. De har också klippt stjärnor i tunn färgglad kartong. Att klippa julgransprydnader av papper har troligen sitt ursprung i siluettklipp, att klippa konturerna av porträtt och figurscener. Siluettklipp blev populärt under 1700-talet och spreds i borgarhemmen och så småningom även i bondehemmen under följande århundrade.

Ljusen i julgranen sitter fästa i ljushållare som vilar stadigt på grenarna med hjälp av tyngder i form av små röda äpplen. De har gnuggats med en trasa för att bli riktigt blanka och röda. I toppen av julgranen sitter det enda köpepyntet; en flagga med texten ”En frälsare är född”.

Nu lämnar vi det lilla samhället Virserum och beger oss ut på landsbygden i Sörmland till en helt annorlunda miljö; Statarlängan från 1920-talet. Redan under andra halvan av 1800-talet har bruket att ha julgran fått en bred spridning även i fattiga arbetarmiljöer. Det är ofta barnfamiljerna som bidrar till att införa nyheten och i Statarlängans ena lägenhet bor just en barnfamilj, mjölkerskan Anna och hennes fyra barn. I den lilla lägenheten med ett enda rum är det trångt, så trångt att vi får nöja oss med att titta in genom fönstret på gaveln. Där innanför har det gjorts plats för en liten bordsgran, som nu står och sprider julstämning i rummet. Redan i höstas var familjen ute i skogen och såg ut den fina granen. I granen hänger nu fyra julgranskarameller klippta av silkepapper, som barnen har gjort i skolan. Några sockerkristyrer med bokmärken har sparats år efter år. Varje jul har Anna köpt en ny sockerkristyr hos en konditor i staden. Produktionen av svenska sockerbetor har nu gjort att socker blivit så billigt att även de fattigare kan kosta på sig det. Alla anställda har i år fått en generös julgåva, däribland några julgransljus. De glimmande små ljusen gör julgranen extra vacker, tycker barnen.

Under granen står en korg fylld med julgranskarameller med fransar, som skollärarens två döttrar, Gunhild och Mayvor, har tillverkat dagen till ära. De är klippta i vitt och kulört silkepapper, prydda med vackra bokmärken och innehåller polkagris eller kola. Flickorna har också flätat hjärtan av glanspapper i olika färger och fyllt dem med nötter och kolor. I slutet av kalaset ska julgranen plundras av socknens alla inbjudna barn. Då måste godsakerna räcka till, så att varje barn kan få en eftertraktad papperskaramell med sig hem. Att tillverka egna julgransprydnader av papper blir mycket populärt i takt med att bruket att ha julgran sprider sig. Beskrivningar på julgranspynt att göra själv finns bland annat i de många jultidningarna för både barn, ungdomar och vuxna. Det finns ett enormt utbud av pappersvaror i alla prisklasser vid den här tiden och många pyntidéer bygger även på återanvändning av överblivna förpackningar, utklippta bilder mm. Förebilder för julgranskarameller kommer från bröllops- och begravningskonfekt, som kunde vara importerad från Paris, eller vanligare, tillverkad på konditori.

Har du en plastgran är det dags att montera isär den och lägga tillbaka den i sin låda på vinden. Har du en äkta gran kan du leta reda på en uppsamlingsplats eller själv köra den till återvinningscentralen, där den sorteras som trädgårdsavfall. Passa dig för att kasta ut granen från balkongen, för då kan du få böter för nedskräpning. Julgranarna på Skansen blir mat och sysselsättning för några av våra djur och fortsätter på så sätt att sprida glädje ännu en tid.