Museet har i sin samling ett antal fotografier från sommaren 1945, då Kvarnbyskolan blev ett beredskapssjukhus för några av de flyktingar som hade överlevt koncentrationslägren i Tyskland och Polen efter andra världskriget.
Mölndals stadsmuseum har producerat en film som bygger på fotografier ur museets bildarkiv. Den visar de överlevande som anlände till Kvarnbyskolan och Röda Korset som hjälpte till.
Filmen är producerad under 2020.
Här samtalar författaren och litteraturvetaren Karin Brygger med Ivar Frischer, andra generationens överlevande från Förintelsen.
”Abraham och Ester Frischer hade bestämt sig: de skulle aldrig resa tillbaka till Polen.” Så börjar dokumentären ”Abraham och Ester”. Filmen berättar om paret som hamnade i Sverige efter nazisternas koncentrationsläger. Och om deras resa till Polen som ändå blev av, 62 år efter befrielsen.
Abraham är den unga man som fanns med i vår utställning ”Från Auschwitz till Mölndal” med bilder från museets fotoarkiv, då han kom från koncentrationslägret till Kvarnbyskolan.
Under försommaren 1945 hade det anlänt flera tusen flyktingar med fartyg från Lübeck i Tyskland till hamnen i Malmö och många av dem var i stort behov av sjukhusvård. De flesta som kom var allvarligt undernärda och sjuka. Ett antal hundra flyktingar transporterades med bussar till Göteborg och placerades på olika vårdplatser i Västsverige, däribland Mölndal. På många platser användes skolor som lokaler eftersom det helt enkelt inte fanns andra byggnader som var lämpliga att med kort varsel ta emot så många människor i behov av hjälp.
I maj 1945 beslutade därför Mölndals skolstyrelse att sommarlovet skulle förlängas några veckor för alla Mölndals skolelever så att Kvarnbyskolan, som vid den här tiden hette Centralskolan, kunde göras om till beredskapssjukhus. Sommarlovet förlängdes för samtliga elever i Mölndal för att det skulle vara samma förutsättningar för alla.
Under hela kriget hade Röda Korset i Mölndal varit i beredskap och nu bidrog de med både transporter och personal. Att Kvarnbyskolan valdes ut att bli beredskapssjukhus berodde på att byggnaden ansågs lämplig att göra om till sjukhus. Det underlättade att det fanns redan indragna vattenledningar i byggnaden och att de stora skolsalarna ganska enkelt kunde göras om till sjukhussalar. Troligtvis underlättade det också att det i skolan fanns ett bad och ett kök. På Kvarnbyskolan skulle det göras plats för 200 överlevande flyktingar uppdelade i de 20 skolsalarna.
I ett protokoll från Röda Korsets kvinnoförening berättas det om arbetet bland flyktingarna och om hur de påverkade invånarna i Mölndal. Det står om ”det djupa intryck de gjort på alla i vår stad och den varma glädjen de visat för all vänlighet och alla gåvor.”
Trots att flyktingarna fick den vård de behövde, överlevde en del av dem inte efter den svåra lägertidens obeskrivliga fasor.
Många av de överlevande på bilderna från museets arkiv ser unga ut. Om de flesta har vi inga uppgifter, men en av dem är identifierad!
Abraham Frischer heter en av de unga männen på bilderna. Han kom från Auschwitz och hade sedan tonåren bara upplevt krig och fångenskap. När han anländer till Kvarnbyskolan är han 22 år och är så svag att han måste matas med nappflaska.
Innan krigets slut hade han överlevt flera koncentrationsläger under fruktansvärda förhållanden. Genom en slump blev han upptäckt och räddad av en brittisk soldat som hittade honom i en hög bland döda kroppar utanför Auschwitz koncentrationsläger.
Att vi vet lite mer Abraham är tack vare hans familj som hittade hans bild i vår samling. Efter sjukhustiden träffade han sin blivande fru Ester på en fest för dem som hade överlevt kriget. De blev förälskade, gifte sig och bosatte sig i Göteborg. Ester kom från Polen och hade också upplevt arbets- och koncentrationsläger. Trots alla smärtsamma minnen kom de båda att skapa ett liv tillsammans.
Från juni till augusti vistades de överlevande på skolan och de flesta fick trots allt tillbaka sina fysiska krafter. Beredskapssjukhuset lades ner eftersom i slutet av augusti eftersom det var svårt att hitta andra lokaler för skolans elever. Efter städning och återställande av lokalerna öppnade skolan igen i slutet av augusti. Många patienter överfördes till andra platser i Västergötland istället.
Många av flyktingarna fick nya krafter och började ett nytt liv. En del av dem hyrde in sig i privatbostäder i Mölndal och började arbeta på olika platser. Enligt muntliga uppgifter kan en arbetsplats ha varit Mölnlycke fabriker i Krokslätt där flera flyktingar kunde finna arbeten. I Lackarebäcksskogen byggdes tillfälliga bostadsbaracker där några av dem troligtvis bodde.
Andra reste så småningom till Israel och andra platser i världen där de sökte och i bästa fall fann överlevande släktingar. En del blev kvar i Sverige. De allra flesta förlorade hela familjer och släktingar i kriget.
Upplevelserna satte naturligtvis djupa spår. De flesta Mölndalsbor ville nog väl och de såg till att omhänderta flyktingarnas kroppsliga sår och ge mat och tak över huvudet. Men de själsliga såren var svårare att förstå och kanske saknades också kunskap att hjälpa till med det.
Idag finns det en kulturhistorisk informationsskylt utanför Kvarnbyskolan som berättar om platsens historia. Många frågor återstår ändå att besvara om vad som sedan hände dem som kom till Mölndal då. Det är mycket vi inte vet om de enskilda personerna.
I vår tid har vi också tagit emot nya generationer människor som behövt hjälp, från olika konflikter i världen. Hur har vi tagit emot dem och hur mycket har vi lärt av historien?
Känner du igen någon av personerna på bild och vet mer om vad som hände eller har mer att berätta? Hör gärna av dig till oss! Du kan antingen kommentera på våra sociala medier eller mejla oss på museum@molndal.se.
Boktips