Einar Lundborg och den svenska Spetsbergsexpeditionen 1928

I maj 1928 startade General Umberto Nobile och hans nio besättningsmedlemmar sin expedition med luftskeppet Italia. De startade i Svalbard och resans mål var Nordpolen. För svensk del var det särskilt intressant eftersom den svenska meteorologen Finn Malmgren deltog i expeditionen. När de nådde Sverige blev de eskorterade av det svenska flygvapnet, från Landsort till Nynäshamn eskorterades expeditionen av två flygplan från tredje flygkåren där ett av dem framfördes av Einar Lundborg och Nils Adelcreutz.

Italia kom säkert fram till Nordpolen i slutet av maj. Färden tillbaka var dock inte lika lyckosam för expeditionen då Italia blev nedisad och störtade vid Spetsbergen, en av besättningsmedlemmarna avled direkt. Italia totalförstördes i kraschen och resterna av skeppet blåste iväg. De nödställda expeditionsmedlemmarna hade nödproviant och radio. Dessvärre lyckades inte expeditionsgruppen få kontakt med någon via radio förrän efter tolv dagar. En grupp bestående av tre personer, där svenske Finn Malmgren ingick, gav sig iväg mot Spetsbergens Nordkap för att söka hjälp. Malmgren förfrös sina fötter och lämnades på egen begäran, Malmgren avled senare medan resterande två ur gruppen överlevde.

Den 21 juni hittar en italiensk besättning de kvarvarande nödställda ur Italiaexpeditionen på ett isflak. Den italienska besättningen lyckas kasta ner paket med förnödenheter och lyckas även hitta en landningsplats nära gruppens läger. Nobile uttryckte senare sin beundran över valet av vilka förnödenheter som valts ut, och sa till Lundborg, ” Det måste vara ett praktiskt folk, svenskarna!” Dagen därpå börjar Lundborg och Schyberg göra sig redo för att undsätta de nödställda, men det behövdes en del arbete för att få Fokkerplanet redo för avfärd. Under förberedelserna lyckas en annan besättning i räddningsexpeditionen flyga förbi lägret och släppa ner ännu mer förnödenheter.

På midsommaraftonen den 22 juni lyckas Lundborg och Schyberg landa nära lägret. När de nått lägret beslutar de sig för att ta med sig Umberto Nobile först, trots att Noblie till en början ville att de skulle rädda de andra medlemmarna ur expeditionen först. Nobile låter sig övertalas och blir den första tillsammans med hans hund Titina att landa vid räddningsexpeditionens tillfälliga läger på Ryssön. Lundborg lovar de övriga i expeditionen att han kommer komma tillbaka och hämta dem efter att Nobile satts i säkerhet.

Som Lundborg lovat ger han sig iväg på egen hand, utan Schyberg, för att få med sig två personer istället för en. Färden inleds med problem då Lundborg ganska snart hör att flygplanet börjar ge ifrån sig oroande ljud. Ljuden försvann tillfälligt och Lundborg fortsatte färden, men när han börjar närma sig lägret börjar han höra det oroande ljudet igen. Det oroande ljudet från motorn beror på problem med motorn och Lundborg tvingas landa nära lägret. Landningen blir problematisk och slutar med att planets ena skida fastnar och planet slår runt. Lundborg klarar sig oskadd men Fokkerplanet går inte att reparera på plats. Lundborg blir då kvar i lägret i knappt två veckor. Strax efter landningen skickar Lundborg följande telegram till Nobile;

Till general Nobile

Vid min andra landning på isflaket slog min maskin runt och skadades därvid så att en reparation här ute är omöjlig. Själv är jag oskadd. Nattetid då det är något kallare kan en maskin utrustad med skidor lätt landa här. Jag skall försöka göra det bästa av vårt landningsfält. Var vänlig meddela min fru i Sverige att jag är >> all right >>.

Vördsamma hälsningar från oss alla.

Nobile hjälper till att ordna så att fler besättningar och flygplan ansluter till räddningsaktionen. Räddningsexpeditionen släpper ner paket med förnödenheter efter önskemål som kommunicerats via radio. Stämningen i lägret är dyster, expeditionsmedlemmarna hade drabbats av benbrott och feber. Än mer besvärligt blev det när isen började smälta allt mer och det var svårt att hitta torra platser, vilket resulterade i att de fick sova i blött tält. Särskilt en sekvens under Lundborgs tid i lägret blir dramatisk då en isbjörn dyker upp vid lägret. Lundborg låg och sov när han hörde Biagi, som vaktade, skrika -Isbjörn! De sköt mot isbjörnen som sprang iväg och faran var över.

På natten mellan 5-6 juli landar Schyberg med flera vid lägret och Lundborg blir den enda som får följa med tillbaka till räddningsexpeditionens läger, där han får träffa läkare och sedan åter får träffa en tacksam Nobile igen. På grund av dimma dröjer det ytterligare några dagar innan resterande kan räddas. Det dröjde sedan ända till 28 juli innan de svenska deltagarna i räddningsexpeditionen var framme i Stockholm där de hyllades för sina insatser.

År 2021 är det 90 år sen Lundborg förolyckades vid en provflygning av det tidigare olycksdrabbade flygplanet J 6, jaktfalken. Trots att det fanns problem med konstruktionen av J 6 godkändes flygplanet av flygvapnet och den 27 januari 1931 provflög Lundborg det tredje planet och förolyckades i dess haveri. Dåvarande ledningen i det svenska flygvapnet kritiserades hårt efter haveriet. Einar Lundborgs begravning ägde rum i Linköping 31 januari 1931. Då Lundborg var en känd och beundrad flygare hade mycket människor samlats i Linköping för att ta farväl av Lundborg. En av de som hedrade Lundborgs minne var Umberto Nobile som skickade ett telegram till Östgöta Correspondenten där han hyllade Lundborg som en av världens främsta flygare och förmedlade sin sorg över hans bortgång.

Lundborg, PeGe, Einar Lundborg, Artikel ur Ikaros, Flygvapenmuseums årsbok 2011, Flygvapenmuseum 2012.

Lundborg, Einar, När Nobile räddades, Hugo Gebers förlag 1928.