Hur telegrafist blev ett kvinnoyrke

Margit Wickström utbildade sig till telegrafist 1920. Detta var en kurs för dem som skulle bemanna landets telegrafstationer och se till att meddelanden kom fram snabbt och korrekt. Stockholm hade under första världskriget varit något av en telegrafcentral för hela Europa. Landets infrastruktur var oskadad och utländska legationer kunde använda Stockholms telegrafstation invid Slottsbacken för att sända hem underrättelser.

Alla bilder i albumet med rubriken ”Kurskamrater som delade ljuvt och lett” visar unga kvinnor. Detta var en väg till egen inkomst och större frihet för många. Kamratskapen inom yrket var stark. Men telegrafist var ett tekniskt yrke med nästan uteslutande kvinnor, i en statlig verksamhet där de flesta kollegor med andra tekniska sysslor var män. Hur hade det blivit så? Vi får gå tillbaka 70 år från kursen Margit, Ingeborg, Irma, Linnéa, Fiffi, Beda och de andra gick för att börja förstå.

Den 1 november 1853 började den elektriska IT-eran i Sverige. Då grundades ”Kongl. Electriska Telegraf-Werket". Men det var en modernitet i ett mycket traditionellt samhälle. Anställning i staten var förbehållet män. Detta var något som Elfrida Andrée ville ändra på. Och det var hon inte ensam om och det tog några år men yrket öppnades för kvinnor.
Redan 1858 hade Anton Fahnehjelm som var en av initiativtagarna till Kungliga Telegrafverket hävdat att det vore bra med kvinnlig arbetskraft. Kvinnor var både punktligare och omsorgsfullare än männen hävdade Fahnehjelm. Norge och en rad andra länder anställde redan kvinnor till telegrafen. Denna förändring kan ha berott på efterfrågan av arbetskraft till nya yrken som följd av industrialiseringen. Men också den nedgång i ekonomin som följde på Krimkriget.
Elfridas far som var provinsialläkare sände 1860 in en ansökan om att hans dotter Elfrida borde kunna få anställning vid Stockholms telegrafstation. Elfrida som var 19 år gammal kunde inte göra detta själv eftersom kvinnor i hennes ålder inte var myndiga.
Invändningarna var många: Telegrafverket hävdade att det blir problem för kvinnan om telegraftråden går av och måste lagas, det är även problem för en kvinna eller olämpligt att arbeta på en station nattetid med flera unga män. Landet skulle hamna under kvinnobefäl om Stockholms telegrafstation anställde en kvinna! Telegrafverkets chef Carl Fredrik Akrell ville inte anställa kvinnor i det mönsterverk som Kungliga Elektriska Telegrafverket var. Verket var en symbol för några av de största tekniska landvinningarna som gjorts under 1800-talet. Prästeståndet hävdade angående kvinnors anställning i telegrafverket, att det vore ett lika djärvt som misslyckat försök att korrigera vår Herre. (Men hur tänkte de??)
När Akrell avgick som chef för Telegrafverket 1862 - vid 85 års ålder - hade hans efterträdare Pehr Brändström till en början samma negativa inställning till att anställa kvinnor. Telegrafverket gav dock med sig för regeringens önskemål och anordnade ett regelverk för anställning av kvinnor: De skulle ha en man eller bror som redan var telegrafist vid stationen. De skulle ha god handstil och kunskaper i historia, geografi, decimalräkning, regula de tri, svenska, franska, tyska och engelska samt godkänd kurs i fysik och telegrafering. Detta var utbildning som kvinnor kunde ta del av på "flickläroverk" vid tiden men motivet var ofta att de skulle bli hustrur åt framgångsrika män. Ett liv i skuggan?
Elfrida hade vid denna tid uppnått myndighetsålder, ansökte på nytt till utbildningen och blev antagen, klarade kursen galant och fick 1865 anställning vid telegrafstationen i Strömstad.
Samtidigt som staten byggde ut telegrafen på de större orterna fanns runt om i landet ett stort intresse för att också ansluta sig. Mindre orter kunde i regel inte få denna statliga anslutning utan öppnade i stället privat drivna telegrafstationer. Det var till dessa lokalt bekostade privatstationer som kvinnorna framför allt förvisades. Detta var ännu bara i början av en förändring, som ännu pågår.
Men Elfrida öppnade inte bara dörren till Telegrafverket, hon kämpade också för att kunna arbeta som organist. Hon hade utbildat sig till organist och avlagt examen privat eftersom inte heller detta yrke var öppet för kvinnor. Men lagen ändrades 1861 och Elfrida tog anställning som organist vid finska församlingen i Stockholm. Det var som organist och kompositör Elfrida Andrée huvudsakligen var verksam under sitt liv.