Adlersparres teckningssamling

Familjen Adlersparre

På bilden ovan sitter familjen Adlersparre, pappa Georg, mamma Louise och barnen Carl August nio år, George Axel tre år, Lovisa Maria fem år och Rudolf som ligger i vaggan. De porträtterades 1819 av konstnären Fredric Westin. Troligen var teckningen en förlaga till en oljemålning, om det blev något porträtt i olja är inte känt idag.

Pappa George var militär och en av de som ledde statskuppen mot Sveriges kung Gustav IV Adolf 1809. Statskuppen kom att få stor betydelse för svensk politik och ledde så småningom till att Jean-Baptiste Bernadotte blev regent.

Mamma Louise hade vuxit upp på herrgården Gustavsvik och hette Linroth som ogift. När hon och George gifte sig flyttade han till hennes föräldrahem och de bodde där resten av sina liv.

Den första generationen i släkten som bodde på Gustavsvik var Louise farmor och farfar. Farmodern hette Sara Maria och ett porträtt av henne ingår också i teckningssamlingen, det är målat av konstnären Johan Fredrik Martin. Där sitter hon vid ett bord med en hund på sin axel, troligen i sitt rum på Gustavsvik.

Tillvarons baksida

När samlingen konserverades och teckningarna lossades från sidorna i boken blev det möjligt att se baksidorna av teckningarna för första gången på mycket länge. På de flesta fanns ingen ytterligare information men på en av teckningarna visade det sig att det fanns ytterligare en teckning som var en kommentar till framsidans motiv.

Konstnären hette Pehr Nordquist och teckningen är gjord i tusch. Framsidan visar en interiör från ett välbeställt hem runt sekelskiftet 1800. Men hemmet är eftersatt, för att inte säga kaosartat. Mitt i bilden sitter en man vid en vagga och säger "Att vara gift och bo i Skara", bredvid honom står två män och den ena håller fram ett papper samt säger "Känns min herre vid namnet", kanske är det en skuldsedel han håller fram? En kvinna står vid en spegel, på spegelns krön sitter en djävul. Kvinnan ropar "Anna Stina, sätt på kaffe", troligen är Anna Stina en anställd och kvinnan gift med mannen vid vaggan. Över en dörr står skrivet "Sitt öde ingen dödlig vet" och på golvet äter några möss på en hög noter. En tupp står på ett klaverinstrument och gal. Mannen vid vaggan ser bekymrad ut och hans profil är mycket lik hur konstnären avbildat sig själv i andra teckningar. Kanske är det en självupplevd situation?

Längst till höger hänger en liten tavla, där står Amor med sin pilbåge.

På baksidan av teckningen återkommer Amor, nu i en helt annan situation. Han sitter i en stor porslinsskål, skålen är fylld med ångande vätska. Från höger i bild kommer en hand som spräckt strängarna på en lyra. Handen håller i en sked och häller något över Amor som verkar flaxa med både armar och vingar för att ta sig ur situationen. Under skålen står "Det hade varit det bästa". Kanske vill Pehr Nordquist säga oss att utan Amors inblandning hade inte situationen på teckningens framsida aldrig behövt uppstå.

Boken

Boken som alla teckningar varit monterade i lämnade troligen Gustavsvik då hela familjens bohag såldes i slutet av 1800-talet. Detta för att Rudolf, pojken i vaggan på Adlersparres familjetavla, fått ekonomiska problem och sålde herrgården. Boken togs omhand av Kristinehamns bibliotek och kom under 1900-talets början att ingå i Värmlands Museums samlingar. Några av teckningarna skars ur boken på 1920-talet för att visas på Nationalmuseum i Stockholm. Någon av teckningarna har visats i andra sammanhang men de flesta har legat i museets magasin. I samlingen ingår teckningar och målningar av några av de mest kända tecknarna i Sverige verksamma från 1600-talet fram till 1800-talet.

Författad av Fiffi Myrström, konstintendent på Värmlands Museum, 2021.

Välkommen att titta på fler av bilderna i Adlersparres teckningssamling.