main article image
Flygvy över Mussjön, Ekshärad.

Hagfors - en fyndrik del av Värmland

I samband med Värmlands Museum c/o Hagfors lyfter vi nu fram fynd ur museets samlingar i ljuset. Vad har de arkeologiska utgrävningar och inventeringar som gjorts gett för insikter om Värmlands mänskliga historia?

9100 år av Ekshäringer

I Hagfors kommun är den äldsta fyndplatsen där man hittat spår av mänsklig aktivitet ca 9100 år. Boplatserna vid Acksjön i Ekshärad hittades när Värmlands Museum utförde inventeringar under hösten 2018, efter att den gamla dammen i sjön rivits ur och den gamla strandlinjen kommit fram. Vid en av boplatserna hittades brända djurben som med hjälp av C14-metoden daterades till omkring 7100 f Kr.

Platsen är det näst äldsta fyndet i Värmland och visar, tillsammans med andra fynd gjorda i kommunen, att det under äldre stenåldern i det som idag är Hagfors kommun, med dess många skogssjöar och vattenleder, funnits goda möjligheter att leva ett liv som jägare och samlare.

Acksjön i Ekshärad, november 2018 Foto: Lars Sjöqvist/Värmlands Museum

Värmlands fyndrikaste plats

Störst andel fynd från Jägarstenåldern i Hagfors kommun återfinns i Norra Råda socken, följt av Ekshärads socken. Kommunens övriga socknar är fyndfattiga från denna period.

I Norra Råda finns Värmlands fyndrikaste stenåldersboplats, Kvarnåsenboplatsen, i närheten av Skymnäsforsen. Vid en arkeologisk utgrävning av delar av boplatsen daterades den till jägarstenåldern och här hittades lämningar efter stenåldershyddor, de första som påträffats i Värmland. Fyndmaterialet var omfattande och bestod bland annat av redskap i form av yxor men även hantverksavfall i form av avslag av flinta och kvarts hittades. Genom fynd av brända djurben vet vi att man åt fisk, gnagare och större däggdjur, som älg. Man fann även spår efter exempelvis hallonkärnor.

Yxa av bergart. Fynd på Kvarnåsen, Norra Råda.
Yxa av porfyr. Fynd på Kvarnåsen, Norra Råda.
Fynd av kärnor, avslag och spån. Hittade 1993 på Kvarnåsen, Norra Råda.

Stenåldersboplatsen vid Lidsbron i Sunnemo socken är även den arkeologiskt undersökt. Fyndmaterialet var mindre omfattande och platsen har tolkats som en tillfällig boplats. I Hagfors kommun finns ett stort antal boplatser vid sjöstränderna som har påträffats vid fornminnesinventering. De flesta är troligen från jägarstenåldern, även om det finns yngre fynd vid dem. Under den tiden levde människan ett rörligt liv och vattendragen samt skogsjöarna i Hagfors utgjorde goda kommunikationsleder som man gärna bosattes sig i närheten av.

Övergången till jordbruk gick långsamt

Under tidig bondestenålder sker en nedgång i andelen lösfynd. Mycket talar för att man i denna del av Värmland inte övergår till en jordbruksekonomi utan i hög utsträckning fortsätter att leva som jägare/samlare. Något senare sker ett visst uppsving i antalet lösfynd från Norra Råda och Ekshärads socknar som fortsätter även under senare delen av bondestenåldern. Fynden från stenålderns sista del består av så kallade skafthålsyxor och några få dolkar. Skafthålsyxor har inom arkeologisk forskning kopplats samman med att röja områden från både träd och sten. Detta är i sin tur en indikation på att man börjar bruka marken på ett nytt sätt.

Utifrån dagens kunskapsläge är det dock inte troligt att människorna i dessa trakter var bönder under slutet av stenåldern, utan man har troligen levt som jägare/samlare och i slutet av stenåldern har man på vissa platser börjat röja mark och möjligen börjat nyttja dessa små områden för odling.

Hur vet vi allt det här?

Kunskapen om den värmländska stenåldern bygger till största delen på uppgifter om var stenåldersfynd är hittade. Bilden kan till viss del kompletteras med resultat från arkeologiska utgrävningar, men dessa har än så länge varit relativt ovanliga. Uppgifterna om fynden har samlats in under nästan 200 år av såväl yrkesverksamma arkeologer som av präster och hembygdsforskare men de allra flesta fynd är gjorda av privatpersoner. Huvuddelen är hittade mellan 1830 och 1950 och nästan alltid i samband med jordbruksarbeten. Det är när man har grävt diken, plockat potatis, plöjt osv, som man gjort fynden.

I många fall har föremålen köpts eller skänkts till något museum eller lämnats till en närliggande hembygdsgård och ibland har föremålen blivit kvar i privat ägo.

Spjutspets av skiffer. Inkom till Värmlands Museum 1969. Påträffad sommaren 1969 på Burön i Mussjön, Ekshärad.
Spjutspets av skiffer. Inkom till Värmlands Museum 1945. Hittad i en åker i Tönnet-Hara, Ekshärad.
Skafthålsyxa. Inkom till Värmlands Museum 1893. Hittad i en myr i Sälje, Ekshärad.
Dubbeleggad yxa av porfyr. Inkom till Värmlands Museum före 1914. Hittad vid östra stranden av Sågtjärn å Byns utskog, Ekshärad.

Begrepp och årtal

I texten ovan använder vi begreppen Jägarstenålder och Bondestenålder.

Jägarstenåldern benämns även som Mesolitikum och inträffade 8200–3800 f Kr.

Bondestenåldern, den yngre stenåldern, benämns vetenskapligt som Neolitikum (3800–1800 f Kr). Perioden delas i sin tur in i olika faser kallade Tidigneolitikum (3800–3300 f Kr), Mellanneolitikum (3300–2300 f Kr) och Senneolitikum (2300-1800 f Kr).

Källor

Texten är skriven utifrån underlag av Hans Olsson, arkeolog vid Värmlands Museum, i samband med temaveckan c/o Hagfors, 12–18 april 2021.

Alla bilder av föremålsfynd i artikeln är fotograferade av Lars Sjöqvist, våren 2021.

Vid frågor om innehållet i texten går det bra att kontakta Värmlands Museum på museet@varmlandsmuseum.se.

Share to