Southern Belle

År 1900 blev Gustaf Erikson befälhavare på barken Southern Belle, där han tidigare även varit konstapel. Han övertog befälet efter sin bror Axel Erikson, som i många år varit kapten på Southern Belle. Barken, populärt kallad "Sjutton-Pelle", var byggd i Nova Scotia 1871. Fartyget hade som nytt gjort fraktresor på Atlanten, nu hade det degraderats till nordsjöfarare. Fartyget var en duktig seglare och starkt byggd, eftersom hon kom att överleva första världskriget.
Gustaf Erikson blev delägare i fartyget först med 5/40 och förvärvade sedan ytterligare andelar i barken. År 1917 blev han hennes korrespondentredare.
År 1919 utnämndes kapten Axmar Eriksson till befälhavare. Den nära 50-åriga barken led av ålderdomskrämpor med läckande skrov. Efter en bottenkänning med trälast för Danmark tilltog läckaget. Lasten lossades i Ålborg, men vid dykarundersökning av skrovet visade det sig att skrovet var i ett för dåligt skick för att reparera. Southern Belle seglades hem och slopades. Vraket såldes till Granboda Varv, Lumparsund där barken Carmen var under byggnad. Carmen övertog delar av Southern Belles rigg och inventarier. Southern Belle avfördes ur det åländska fartygsregistret i november 1919. Southern Belle ligger numera som vrak en bit utanför inloppet till Lumparsund, i närheten av en udde som kallas för Sjuttonöra.

Levererat - 1871

Förlist/förstört - 1919