Albert Laurentius Johannes Engström, född 12 maj 1869 i Bäckefall i Lönneberga församling, Kalmar län, död 16 november 1940 på S:t Görans sjukhus i Stockholm (begravd i Hult), var en svensk tecknare, målare och författare.
Albert Engström föddes i Bäckefall i Lönneberga socken men redan 1873 flyttade familjen till Mariannelund och därifrån när han var nio år gammal flyttade familjen till Hult, ett litet stationssamhälle i närheten av Eksjö, där hans far blev stationsinspektor.
Albert Engström kom in i fjärde klassen på Norrköpings högre allmänna läroverk 1882, där han var sekreterare i den litterära elevföreningen Fosterländska förbundet. Han tog studentexamen den 11 juni 1888, varefter han skrev vers och prosa i Eksjötidningen och Smålands Allehanda. På hösten 1888 svarade han på en tidningsannons och fick plats som informator hos familjen Norström i Mullsjö. I september 1889 kom Engström till Uppsala för studier i latin och grekiska vid Uppsala universitet, och skrev då in sig i Östgöta nation. Under studietiden blev han god vän med Bruno Liljefors. Efter fyra terminer slutade han sina studier i Uppsala och reste på våren 1891 hem till Hult. Tiden i Uppsala ägnade han åt nationslivet, där han blev både klubbmästare och Rolighetsminister i Östgöta nation. Den 21 maj 1890 inkallades Engström till exercisen på Hultsfreds slätt i Södra Vedbo kompani vid Kalmar regemente, vilken varade till 14 juni. I mitten av mars 1892 började Engström som frielev hos Carl Larsson på Valands konstskola i Göteborg. Han stannade där fram till vårterminens slut den 6 maj 1893. År 1895 gick Engström på Konstakademins etsarskola och tog lektioner för professor Axel Tallberg. Samma år blev han även medlem i Publicistklubben i Stockholm.
I augusti 1893 återvände Engström till Göteborg, där han bodde i sin gamla bostad Ullstorp vid Örgrytevägen. Han påbörjade en beställning han fått på rekommendation av Carl Larsson, att för Ölhallen Weise måla en fris med grotesker, som skulle bli en meter hög och 40 meter lång. Redan 24 augusti kunde han meddela Carl Larsson, att han fullbordat målningen och fått 500 kronor i arvode.
Engström var en mycket skicklig tecknare, och hans skämtteckningar med figurer som Kolingen och Bobban publicerades i tidningar som Söndags-Nisse och sedermera den egna tidningen Strix, och blev på detta vis mycket kända. Han gjorde många karikatyrer av dåtidens överheter – präster, borgare och officerare. Man kan där se ett tydligt släktskap med Döderhultarn. Som författare debuterade han 1905 med En bok. År 1925 blev han tillförordnad professor i teckning vid Konsthögskolan och fungerade där till år 1935. Han var engagerad i Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922. Hans sympatier låg hos nej-sidan, ett engagemang som resulterade i affischen Kräftor kräva dessa drycker!. Engström inträdde i Svea Orden 1917 och stannade som broder resten av livet.
I samband med hans 60-årsdag öppnades en jubileumsutställning i Konstakademien med teckningar och akvareller. Med anledning av firandet gav han ut en berättelsesamling, "Vid en milstolpe".
Engström tillbringade under några år mycket tid på Gotska Sandön, och han har skrivit ett av de mest omfattande verken om ön. Han har även gjort många akvareller och teckningar från Roslagen, där han hade en ateljé på en klippa i Grisslehamn. På våren 1938 försämrades Engströms syn så starkt att han successivt tvingades sluta arbeta.
I samband med hundraårsdagen av Engströms födelse gav Postverket ut två frimärken med ett självporträtt av honom. Det finns Albert Engström-museum i Eksjö och Grisslehamn.
Engström är representerad vid bland annat Kalmar konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Nationalmuseum, Ateneum. (Wikipedia, läst 2022)
![Lejonhuvud [Etsning]](https://dms-cf-04.dimu.org/image/013AjPGYYKJo?dimension=250x250)
!["Albert Engström" [Träsnitt]](https://dms-cf-06.dimu.org/image/0136MvdFoJXy?dimension=250x250)
![Bondgumma och bondgubbe [Tuschteckning]](https://dms-cf-05.dimu.org/image/022ynTzMk4Yn?dimension=250x250)
