Created with Sketch.

Asea

Asea AB, före 1977 Allmänna Svenska Elektriska AB (ASEA), var ett svenskt elektrotekniskt företag med huvudkontor i Västerås. Det grundades 1883 och var fram till 1987 stadens största industriföretag. År 1988 fusionerades huvuddelen av Aseas verksamhet med schweiziska Brown Boveri till Asea Brown Boveri, som 1999 namnändrades till ABB Ltd. Översikt miniatyr|stående|Ludvig Fredholm (1830–1891) miniatyr|stående|Jonas Wenström (1855–1893) Företaget Asea (med direkta föregångare) var verksamt åren 1883–1987 och hade sin inriktning på system och produkter för generering, överföring och användning av elektricitet och har haft en avgörande betydelse för hur svensk elektroteknisk industri utvecklats, samt den struktur den fått. Tidigt fick man möjlighet att utveckla en hög kompetens inom starkströmsöverföring över långa sträckor, tack vare Sveriges geografiska förhållanden. Inom detta område blev man senare världsledande, bland annat genom utveckling av Uno Lamms teknik för överföring av högspänd likström. Asea kom också att få en stark ställning inom området ellok, spårvagnar och tåg. På 1950-talet etablerade Asea sig inom kärnenergiområdet. 1968 bildades AB ASEA-Atom genom samgående med svenska statens projekt inom området. Under senare år kom elgenerering i andra former, till exempel i kolkraftverk, att bli allt viktigare områden för Asea. 1988 fusionerades huvuddelen av Aseas verksamhet med schweiziska Brown Boveri (grundat 1891) och överfördes till ett av de båda koncernerna gemensamt ägt bolag, ABB Asea Brown Boveri Ltd, med säte i Zürich. 1999 ändrades företagsnamnet till ABB Ltd. 1987, Aseas sista verksamhetsår som självständigt bolag, omsatte man 52 miljarder kronor (varav 36,5 utomlands) och hade cirka 73 000 anställda (varav 37 000 utanför Sverige).Asea under hundra år : 1883–1983, 1983

Asea, Arkadien (arkeologisk plats)

Asea (Klassisk grekiska: ἡ Ἀσέα) var en självständig polis i antikens Arkadien mellan 500- och 300-talen f.Kr. Arkeologiskt fältarbete har dock kunnat konstatera att området varit bebott redan under sena paleolitikum. Staden var belägen på Paleokastrokullen i mitten av Aseadalen i centrala Peloponnesos. Aseadalen var under förhistorisk och antik tid den huvudsakliga genomfarten mellan Argoild och Korinth i öst och Olympia i väst, vilket gynnade staden Asea som hade en strategisk utblick över området. Staden är bara sporadiskt omnämnd i den antika litteraturen, vilket resulterar i att vår kunskap om antikens Asea huvudsakligen bygger på arkeologiska fynd. De arkeologiska undersökningar genomförs av Svenska institutet i Athen. Arkeologiska utgrävningar De svenska arkeologiska utgrävningarna i Asea genomfördes åren 1936–1938, 1994–1996, 1997 och 2000–2012. År 1936 startade ett fältarbete med att gräva ut stadens akropol under ledning av Erik J. Holmberg. Under utgrävningen hittade man rester från neolitisk tid (7000-3100 f.Kr) till den mellersta bronsåldern (2000-1600 f.Kr), samt från den hellenistiska perioden. Under den senare delen av utgrävningarna 1936–1938 frilade man även grunderna till det senarkaiska doriska templet på Agios Elias. 50 år senare påbörjades nya utgrävningarna i Asea under ledning av Jeannette Forśen med projektet The Asea Valley Survey mellan 1994 och 1996. Projektet hittade, både på och runt omkring Paleokastokullen, en mängd material som kunde ge information om landsbygden och dess bosättningsmönster. År 1997 fortsatte man undersökningen av grunderna till templet Agios Elias och 2000 dokumenterades en befästningsmur omkring staden. Mellan 2001 och 2012 genomfördes geofysiska fältinventarier i och omkring Palekastrokullen.