Hjalmar Hammarskjöld
Knut Hjalmar Leonard Hammarskjöld, född 4 februari 1862 på Väderum i Tuna socken i Kalmar län, död 12 oktober 1953 i Stockholm, var en svensk ämbetsman, politiker och professor i historia och juridik. Han var riksdagsledamot 1923–1938 i första kammaren, statsråd samt Sveriges statsminister 1914–1917. Han invaldes den 23 maj 1918 i Svenska Akademien på stol nummer 17, och var chefsförhandlare för Sverige vid unionskrisen 1905.
Familjebakgrund
Hjalmar Hammarskjöld tillhörde adelsätten Hammarskjöld och var äldste son till löjtnanten och godsägaren Knut Hammarskjöld och Maria, född Cöster som dotter till kaptenen Fredrik Bernard Cöster och Ebba Eleonora Iserhjelm.Sveriges ridderskaps och adels kalender, 1923 - fyrtiosjätte årgången, s. 481Svenska adelns Ättar-taflor utgifna af Gabriel Anrep, Volym 2, s. 376 Hans yngre bror Carl Gustaf Hammarskjöld skulle sedermera bli Sveriges försvarsminister.
Utbildning och juristbana
Hammarskjöld tog mogenhetsexamen i Uppsala den 21 maj 1878. Han blev student vid universitetet där på hösten samma år. Han avlade en filosofie kandidatexamen den 25 maj 1880, samt avlade juristexamen den 25 oktober 1884. Den 31 oktober samma år som han tog examen fick han en tjänst som extra ordinarie notarie i Svea hovrätt. Han blev sedan sekreterare hos kommittén för utarbetande av förslag till lagar angående solidariska bolag och aktiebolag, med mera den 29 september 1886, docent i allmän och speciell privaträtt vid Uppsala universitet den 6 oktober 1886, domareförordnande 1887 inom Västmanlands norra domsaga och 1888 inom Uppsala läns mellersta domstol samt vice häradshövding den 1 oktober 1888.
Folkrättslärd och ämbetsman
Hammarskjöld var en mångsidig jurist och framstående både som vetenskapsman och lagskrivare. Den 13 november 1891 blev han extra ordinarie professor i speciell privaträtt vid Uppsala universitet och hade därigenom stort inflytande på svensk och nordisk civilrätt. Han blev ledamot i nya lagberedningen den 14 april 1893 och i lagbyrån den 1 januari 1895, konstituerande revisionssekreterare den 11 oktober 1895 och tillförordnad byråchef för lagärenden samma datum, revisionssekreterare den 13 november 1896. Samtidigt grundlade han sitt rykte som folkrättsexpert genom flitigt deltagande i internationella möten och blev den 2 december 1904 medlem av permanenta skiljedomstolen i Haag. Hammarskjöld var även ordförande i permanenta förlikningskommissionerna Kina-Förenta staterna, Schweiz-Tyskland, Belgien-Spanien, Frankrike-Spanien, Schweiz-Portugal samt ordförande i obligatoriska rättskommittén 1902 och 1910–1914, ordförande i den så kallade Casablancaaffären 1909 samt Carthage-, Manouba-, och Tavignaoaffären 1913 samt ledamot av skiljedomstolen angående Grisbådarna 1908.