Created with Sketch. Machine generated article suggestions from Wikipedia

Upplands flygflottilj

miniatyr|. Upplands flygflottilj (F 16) eller F 16 Uppsala är en flygflottilj inom svenska flygvapnet som verkat i olika former åren 1943–2003 och återigen från fjärde kvartalet 2021. Förbandsledningen kommer att vara förlagd i Uppsala garnison vid Ärna flygplats.Braunstein (2003), s. 103–106 Historik Genom försvarsbeslutet 1936 hade Flygvapnet fått en ny och utökad organisation, vilken omfattade sju flygflottiljer och en flygskola. Den nya organisationen bestod dock endast av en jaktflottilj, Svea flygflottilj (F 8), vilket föranledde till att ÖB Olof Thörnell i en promemoria den 8 augusti 1940 föreslog att fem nya flottiljer skulle sättas upp, däribland F 16 i Uppsala.Regefalk (1993), s. 23 Genom försvarsbeslutet 1942, vilken antogs av riksdagens den 17 juni 1942, angavs Flygvapnet att nio nya flygflottiljer skulle sättas upp åren 1942–1947, där en jaktflottilj skulle förläggas till Uppsala. Den 1 juli 1943 sattes flottiljen upp i Uppsala och dess första chef blev Överste Bengt Jacobsson. Namnet Upplands flygflottilj tilldelades ursprungligen 1936 till Roslagens flygflottilj (F 2), men flygflottiljen bar det endast i två månader. Åren 1943–1944 bestod Upplands flygflottilj endast av en depåstab och en specialdivision.Regefalk (1993), s. 24 I maj 1944 kom dock flygverksamheten igång vid flottiljen, detta då 161. jaktflygdivisionen bildades och den 1 augusti samma år bildades 162. jaktflygdivisionen.Regefalk (1993), s. 33 Flygförarna vid flottiljen utbildades vid Svea flygflottilj (F 8) i Barkarby och vid Skånska flygflottiljen (F 10) i Ängelholm. Som första flygplan tilldelades flottiljen det svensktillverkade jaktflygplanet FFVS J 22. Flottiljen kom från 1944 att ingå i som dagjakt Andra flygeskadern (E 2). Under vintern 1944-1945 bildades 163. jaktflygdivisionen. Från sommaren 1945 planerades flottiljen att vara fullt organiserad med tre flygdivisioner J 22.Bergtrollet 1964-3 Dock så kom dessa planer att omkullkastas, då flottiljens tidigare chef, Bengt Jacobsson, genom Flygförvaltningen köpte femtio P-51D Mustang. Vilka började levereras till flottiljen från den 12 april 1945 och framåt.Regefalk (1993), s. 41 Efter att flottiljen omskolats till P-51D Mustang, som i Sverige fick beteckningen J 26, överfördes flottiljen 1948 till Tredje flygeskadern (E 3). Den 27 maj 1952 tog flottiljen steget in i Jetåldern, då den första J 29A Tunnan kom till flottiljen. År 1958 levererades J 29F Tunnan till flottiljen, vilken sedan var i tjänst vid flottiljen fram till den 24 augusti 1962.Regefalk (1993), s. 266 Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog regeringen för riksdagen att två flygflottiljer skulle avvecklas, Svea flygflottilj (F 8) och Hallands flygflottilj (F 14). Inför 1959 års riksdag föreslog regeringen, efter förslag från chefen för flygvapnet, att en jaktflygdivision skulle överföras från Svea flygflottilj (F 8) till Upplands flygflottilj (F 16). Det med bakgrund till att ur operativ synpunkt ansågs det av stor vikt att ha tre jaktflygdivisioner inom östra Mellansverige. Den jaktflygdivision som riksdagen beslutades att överföra till Uppsala är oklart om den verkligen överfördes. Det kan varit så att en del av de Saab 35 Draken som reserverats för Svea flygflottilj, istället tillfördes Upplands flygflottilj och därmed utgjorde en jaktflygdivision. Flottiljens roll kvarstod dock som dagjakt vid Tredje flygeskadern, då J 29 Tunnan var ett typiskt dagjaktflygplan. År 1962 började flottiljen omskolas till allvädersjakt, då man tillfördes J 35A Draken och från 1964 tillfördes även J 35B’ Draken (B-prim). J 35B’ var en version som saknade radar, men bedömdes med sin prestanda vara ett kraftfullt tillskott till jaktförsvaret. De så kallade B-prim versioner som fanns vid flottiljen, modifierades under 1960-talet till fullständiga versionen J 35B, vilken hade radar och möjlighet att ta emot styrdatasändningar. Dessa individer överfördes till Södertörns flygflottilj (F 18). Flygdivisionerna i Uppsala beväpnades helt med J 35A-versionen, vilken ersattes 1976 med J 35F1 och senare med J 35F2.Regefalk (1993), s. 267 Från slutet av 1960-talet präglades Flygvapnet, med bakgrund av Viggen-projektet, av ekonomiska besparingar. Något som fick CFV Lage Thunberg att 1967 vakantsätta åtta flygdivisioner inom Flygvapnet, däribland 161. jaktflygdivisionen (Petter Röd). Flygdivisionen vakanssattes sommaren 1967, vilket dock betydde att den i praktien upplöstes. Upplands flygflottilj kom därmed att bestå av två jaktflygdivisioner, 162. jaktflygdivisionen och 163. jaktflygdivisionen.

Svea flygflottilj

Svea flygflottilj även F 8 Barkarby och F 8, var en svensk flygflottilj inom Flygvapnet, som verkade åren 1938–1963. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison vid Barkarby flygplats.Braunstein (2003), s. 69-73 Historik Genom försvarsbeslutet 1936, vilket antogs av riksdagen den 11 juni 1936, angavs Flygvapnet att de fyra flygkårerna skulle ombildas till flygflottiljer. Vidare skulle tre nya flottiljer sättas upp, och Flygvapnet skulle totalt omfatta fyra bomb-, en jakt- och två spaningsflottiljer.Flygvapnet 85 år Jaktflottiljen skulle förläggas till Stockholmsområdet, och till det då civila flygfältet i Barkarby. Samma år, 1936, överfördes all civil flygtrafik till den nyöppnade Bromma flygplats. Året därpå, 1937, började byggnader till flottiljen uppföras.sveaflygflottilj.se Flottiljen bildades officiellt den 1 juli 1938. Inför försvarsbeslutet var det tänkt att flottiljen skulle heta Stockholms flygflottilj,Kungliga biblioteket och fick med det Stockholms stadsvapen som förbandsemblem. När sedan riksdagen beslutade att flottiljen skulle sättas upp, fick den istället namnet Svea flygflottilj och förbandsbeteckningen F 8. Dock byttes aldrig flottiljens förbandsemblem ut mot det Lilla riksvapnet, som andra "Sveaförband" använde sig av, till exempel Svea artilleriregemente (A 1) eller Svea livgarde (I 1). Till en början var flottiljen en depå, då dess första division var detacherad till Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås. Divisionen sattes upp i Västerås, i väntan på att flottiljen skulle organiseras, och den 1 oktober 1938 överfördes den till Barkarby. Den 6 juni 1939 invigdes flottiljen officiellt, då Kung Gustav V överlämnade flottiljens fana till flottiljchefen Georg Gärdin. Flottiljen beväpnades år 1938 med J 6 Jaktfalken, J 7 Bristol Bulldog och J 8A Gloster Gladiator. Flottiljens första år blev väldigt hektiska då den till en början var landets enda jaktflottilj och hade som uppgift att på kortast möjliga tid utbilda nya jaktpiloter, samtidigt som flottiljen skulle upprätthålla beredskap för insatser av beredskaps- och neutralitetsvakter. Till exempel ombaserades hela flottiljen till Bulltofta den 14 september 1939. År 1940 började flottiljen att ombeväpnas till J 9 Seversky, och de gamla flygplanen överfördes bland annat till F 9 i Säve och F 10 i Ängelholm. År 1942 utökades antalet jaktdivisioner vid flottiljen till fyra, av vilka tre var jaktdivisioner med vardera 20 flygplan. Flottiljen som var Sveriges första jaktflottilj blev under 1940- och 1950-talet även Sveriges största flottilj. Vid dess fjärde division ingick bland annat flygstabens flygavdelning. Genom sin storlek blev flottiljen embryot för svenskt jaktflyg under efterkrigstiden. Den uppgick i Tredje flygeskadern (E 3) som bildades 1943, och som var en renodlad jakteskader. Åren 1945–1946 baserades ett tiotal J 21:or vid flottiljen för utprovning och utvärdering av stridstaktik. Åren 1945–1946 omskolades även flottiljen till flygplanet J 22. Den 27 maj 1949 tog flottiljen steget in i jetåldern, då den mottog sina första J 28B Vampire. År 1953 började J 28:orna ersättas med svenska J 29 Tunnan, som i sin tur kom att ersättas av J 34 Hawker Hunter år 1956. Den 3 november 1958 tillkom Flygvapnets flygräddningsgrupp (FRÄD), vilken överfördes från Roslagens flygkår (F 2). Med detta tillfördes olika helikoptersystem till F 8, bland annat Helikopter 1 och sen i augusti 1963 Helikopter 4. Flottiljen blev även det första förbandet som införde STRIL 60, och från året 1965 ansvarade Svea flygkår för luftförsvarssektor O5 med luftförsvarscentralen "LFC Puman".

Södertörns flygflottilj

Södertörns flygflottilj (F 18) eller F 18 Tullinge var en flygflottilj inom svenska flygvapnet som verkade i olika former åren 1946–1974. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison vid Tullinge flygplats.Braunstein (2003), s. 111 Historik Genom försvarsbeslutet 1942, vilken antogs av riksdagens den 17 juni 1942, angavs Flygvapnet att nio nya flygflottiljer skulle sättas upp åren 1942–1947. Året innan, 1941, hade ÖB Olof Thörnell reviderat den femårsplan som låg till grund för försvarsbeslutet. Då föreslog han att F 16, F 17 och F 18 skulle sättas upp. För F 18 fick han även stöd från dåvarande Marinchef Fabian Tamm, som separat föreslog F 18 som ett skydd för kustflottan. Beslut om F 18 uteblev inför 1942 års försvarsbeslut, där endast F 16 och F 17 antogs. I oktober 1943 återkom ÖB till regeringen, där han framhöll vikten av att sätta upp F 18. Hans främsta argument var att F 18 skulle verka som ett skydd för marinen och dess basområden i södra Stockholmsregionen. Riksdagen antog år 1944 ett förslag från regeringen, om att F 18 skulle sättas upp som en sjunde jaktflottilj inom Flygvapnet den 1 juli 1946. Den 28 juni 1946 förordnades Björn Lindskog som tillförordnad flottiljchef från den 1 juli 1946, och som flottiljchef från den 1 oktober 1946, vilket förkunnades i flottiljens första flottiljorder den 1 juli 1946.Norrbohm, Skogsberg (1985), s. 14 Den 11 november 1946 invigdes flottiljen officiellt. Det finns dock flera F 18-veteraner som påstår att flottiljen aldrig blev officiellt invigd, då flottiljchefen vid invigningen ska ha sagt "Härmed förklarar jag Kungl. Upplands flygflottilj invigd!".Norrbohm, Skogsberg (1985), s. 8 Detta var en flottilj som invigdes den 1 juli 1943 i Uppsala. Ursprungligen var J 21 tänkt som flottiljens första flygplan, men istället blev J 22 det första flygplanet vid flottiljen. Det tillhörde dock organisatoriskt F 8 i Barkarby, då den flottiljen stod inför en omskolning till J 28 Vampire. De övertaliga J 22:orna baserades då med en division från F 8 till F 18. Den 1 maj 1947 bildades flottiljens 1:a division, och med det tillfördes flottiljen sina två första egna J 22:or. Vid denna tidpunkt var även berghangaren, värnpliktskasernen och kanslihuset färdigställt. Den 29 april 1948 organiserades 2:a divisionen, och den 1 oktober 1948 organiserades 3:e divisionen. Flottiljens samtliga tre jaktdivisioner var beväpnade med J 22:or. I slutet av 1940-talet bildades även 4:e divisionen, vilket var ett utbildningskompani vid flottiljen. Från år 1959 ändrades namnet till 4:e kompaniet, i syfte att särskilja den från de flygande enheterna. Under 1960-talet ändrades namnet ytterligare en gång, då till Utbildnings- och specialkompaniet (U/S-komp).Åshage (2011), s. 212-213 År 1950 tog F 18 steget in i jetåldern, då flottiljens tre divisioner ombeväpnades med 89 J 28B Vampire och fem tvåsitsiga J 28C. Året därpå, 1952, mottog flottiljen ytterligare ett par individer från flottiljer som omskolats till J 29 Tunnan. I samband med att flottiljen beväpnades med J 28B Vampire kom flottiljen att ingå i Tredje flygeskadern (E 3). Under 1950-talet utgick den från eskadern, men återkom sedan 1957. År 1966 avvecklades och upplöstes eskadern, och det operativa ansvaret över flottiljen överfördes till militärbefälhavaren för Östra militärområdet (Milo Ö), vilken även flottiljchefen för F 18 var underställd.