Created with Sketch.

Kexholms fästning

Kexholms fästning thumb Kexholms fästning (ryska: Корела, finska: Käkisalmen linna) ligger vid staden Kexholm, och grundades av kareler som kallade platsen Käkisalmi eller Käkisaari. Karelarnas och ryssarnas fästning Kexholms fästning ligger vid Vuoksens strand några kilometer från dess utlopp i Ladoga. På platsen fanns under sen järnålder en betydande karelsk handelsplats, som senast i slutet av 1200-talet omgavs av försvarsanläggningar. Svenskarna gjorde 1295 ett angrepp och erövrade fästningen men förlorade den snart igen till novgoroderna.Harrison, D: Gud vill det! Nordiska korsfarare under medeltiden, Ordfront förlag 2005, Stockholm, s. 450–452 Den karelska befolkningen gjorde misslyckade uppror 1314, 1337 och 1384 mot novgoroderna. Svenskarna lyckades inte erövra fästningen under 1300- och 1400-talet. Novgoroderna rev 1310 det gamla fästet och byggde upp en timrad befästning på samma plats. Efter en brand byggdes ett fyrkantigt torn av sten. Den trånga slottsholmen kunde inte rymma alla och efterhand flyttade befolkningen till den intilliggande ön Spaski som idag sticker ut som en udde från fastlandet. Fästningen fick nya herrar då storfursten av Moskva 1478 erövrade Novgorod. Kexholm fick därefter vara ifred till år 1578 då svenskarna försökte bränna den, men regnet hjälpte försvararna att släcka elden. År 1580 måste fästningen kapitulera inför den svenska armén som leddes av Pontus de la Gardie. Fästningen besattes därefter med finska trupper, fotfolk, ryttare och artillerister. Redan år 1582 byggdes det gamla tornet om till ett runt torn. År 1587 inleddes ombyggnaden av fästningen men till att börja med endast i timmer och mylla. Därtill byggdes ett eller två torn till och en krutkällare med stenbodar ovanpå. Ön Spasski försågs med nya vallar och torn och kallades därefter den nya fästningen. År 1597 återlämnades fästningen enligt fredsavtalet i Teusina till ryssarna. Den svenska fästningen

Bohus fästning

Karta över omgivningarna runt Bohus fästning i Kungälv. Bohus fästning är numera en ruin av en fästning, som började byggas 1308 för att stärka försvaret av Norges dåtida sydgräns. Ruinen är belägen på en 40 meter hög klippa på Bagaholmen i Nordre älv, vid Göta älvs norra utloppsarm i den sydöstra delen av Kungälv, cirka två mil norr om Göteborg.Bohus fästning, karta från Lantmäteriet. Fästningen har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Bohus fästning har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig blivit erövrad i strid.Törnquist (2007), s. 102 Fästningen är statligt byggnadsminne sedan den 25 januari 1935. "Bohus fästning", Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet. Om namnet Fästningen kallades ursprungligen Baghahus (1319) efter Bagaholmen som den ligger på, därefter Bahus. Förleden kommer av fornvästnordiska bágr 'besvärlig'. Detta syftar på farleden i Nordre älv nedanför fästningen. Efterledet -hus betyder 'slott, fäste'.Svenskt ortnamnslexikon (2003), s. 42 En annan framförd teori om förleden Bohus- ursprung, är att namnet kommer av strömmen i Nordre älv, söder om Fästningsholmen som på 1200-talet kallades Bágastraumr. Innebörden är då det fornvästnordiska verbet bágha, 'flöda, flöda över, strömma'.Lidén (1933), s. 251 miniatyr|left|200px|Bohus grundare, den norske kungen Håkon Magnussons sigill. miniatyr|right|200px|Med folkungalejonet på skölden rider huvudanledningen till Bohus grundande, den svenske hertigen Erik Magnusson. Bild från hans sigill.

Karlsborgs fästning

Karlsborgs fästning belägen på Vanäs udde i Vättern är en av Sveriges största och bäst bevarade fästningar, vilken även planerades ha rollen som Sveriges reservhuvudstad och vara säte för kungahus, regering, riksdag och guldreserv i krigstid. Sedan 1935 är Karlsborgs fästning statligt byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk. Om fästningen Inledning Då Sverige förlorat Finland 1809, blev Östersjökusten mer utsatt än tidigare. Militärt bedömde man att en fiende inte skulle kunna hejdas vid kusten utan skulle efter fördröjande strider kunna slås inne i landet, enligt den så kallade centralförsvarsidén.Ericson Wolke (2002), ss. 158-161 Från början planerades operationsfästningar vid Askersund och Jönköping samt en depåfästning vid Vanäs udde på Västgötasidan av Vättern men endast den sista blev verklighet. Vid ett senare tillfälle togs beslut att centraldepån också skulle vara operativ fästning, och den skulle inrymma både garnison, förråd och "borgarkvarter".Karlsborgs fästningsmuseum - Faktablad Meningen var att regering och centrala ledningsfunktioner i händelse av anfall mot riket skulle dra sig tillbaka till denna fästning mitt i landet. Även Riksbankens guldreserv skulle skyddas i fästningen under orostider.miniatyr|Projektplan för bastionsfästning på Vanäs udde, gillad av kung Karl XIV Johan år 1819. Fästningen, som hade en planerad byggnadstid på 10 år, började byggas 1819 enligt en av riksdagen då beslutad försvarsplan, och det ursprungliga namnet var Vanäs fästning. Platsen föreslogs av generalen och viceamiralen Baltzar von Platen i samband med byggandet av Göta kanal,Törnquist (2007), ss. 138-141 som påbörjades i Forsvik, sju kilometer nordväst om Vanäs och var en av förutsättningarna för en central fästning. Platsen ansågs lättförsvarad då den triangelformade Vanäs udde gör att fästningen får två sidor mot Vättern. Grusvallarna Längs udden löpte en sandås, och under de första 15 åren bestod arbetet i att skyffla denna sand ut till de cirka 5 kilometer långa försvarsvallarna mot fästningens sjösidor, samt att bygga utskjutande kaponjärer, varifrån man skulle kunna skjuta längs med vallarna. Nedanför de fem km långa grusvallarna och mellan kaponjärerna ett så kallat stormhinder bestående av en kalkstensgrund. Ovanpå grunden ett järnstaket bestående av cirka fyra meter långa upprättstående, smidda och spetsade järntenar. Dessa smiddes i en hytta vid Igelbäcken cirka 10 km norr om fästningen. Totalt gick det åt cirka en miljon ton sand för vallbygget.Karlsborgs fästning - Informationsbrochyr Under åren 1827-1830 arbetade cirka 2000 personer på anläggningen.