Stavkyrka

miniatyr|300px|Borgunds stavkyrka i Borgund, Lærdal i Norge. En stavkyrka är en kyrka byggd av trä i stavverk. Den har en bärande konstruktion av stolpar som står på liggande syllar och bär upp väggband. De bärande elementen i väggarna utgör på detta sätt ramar för en fyllning av stående plankor; stavar, vilket byggnadstypen har fått sitt namn efter. (I norsk terminologi syftar emellertid förleden "stav" på de bärande stolparna.) Stavkyrkorna anses vara bland de viktigaste representanterna för europeisk medeltidsarkitektur i trä. Stavkyrkor innehåller ofta stilelement från förkristen tid. De flesta kvarvarande stavkyrkorna finns i Norge, men liknande kyrkobyggnader förekom under medeltiden över hela nordvästra Europa. Urnes stavkyrka i Luster, Norge, finns på Unescos världsarvslista. I Sverige finns uppgifter om, eller spår av, cirka tjugo stavkyrkor, i Danmark endast av någon enstaka, i Norge av minst ett femtiotal. Stavkyrkan i Europa Stavkyrkor var under medeltiden vanliga i hela nordvästra Europa. Enbart i Norge anses det ha funnits närmare 2000 stavkyrkor., från Riksantikvarien, Norge Antalet stavkyrkor som har byggts i exempelvis Sverige och Storbritannien är okänt. Det anses allmänt att stavkyrkan var den första kyrkotypen som byggdes i Skandinavien, men det existerade i själva verket en ännu äldre typ kallad stolpkyrka, även om skillnaden mellan dessa är mycket liten (se vidare under stolpteknik nedan). Stavkyrkor äldre än 1100-talet är endast kända från sparsamma skriftliga källor eller från arkeologiska utgrävningar.Anker 2005 Norge Urnes stavkyrka i Norge, idag betecknad som världsarv. Teckning av J.C. Dahl Norge är det land som har flest bevarade stavkyrkor idag. De flesta av dessa uppfördes mellan 1150 och 1350. Under medeltiden fanns det troligen över 1000 stavkyrkor i Norge (enligt vissa kan det ha varit så många som upp mot 2000 kyrkor),Storsletten 1993 s.24. men de flesta försvann under tiden 1350–1650, troligen som en följd av ändrade behov hos befolkningen efter digerdöden och reformationen. Efter medeltidens slut uppfördes nya träkyrkor istället i knuttimmer. Kring 1650 fanns det runt 270 stavkyrkor kvar och under de följande hundra åren försvann 136 av dessa. Många stavkyrkor stod kvar in på 1800-talet då ett stort antal av olika orsaker med avsikt förstördes. Idag (2007) finns det endast kvar 28 stavkyrkor i Norge., från Stavkirke.org Det finns också ett antal platser med arkeologiska lämningar av stavkyrkor och äldre stolpkyrkor, liksom ett mindre antal stavkyrkor från senare tid.

Hemse stavkyrka

Återfunna rester av stavkyrkan. Teckning av Emil Eckhoff. Teckning av portalen Hemse stavkyrka var en en i slutet av 1800-talet återfunnen stavkyrka från Hemse på Gotland med väggplankor som stod på syllar. De kraftiga och rikt utsmyckade ekplankorna utgjorde golv i den senare uppförda stenkyrkan och återfanns 1896. De togs tillvara och lämnades till Historiska museet i Stockholm, men några av dem förvaras på Gotlands fornsal. Det antas att delarna kommer från den kyrka som stod på platsen innan stenkyrkan byggdes. Hemse stavkyrka är den enda någorlunda kompletta tidigmedeltida stavkyrka som återfunnits i Sverige. Den byggdes omkring 1100 (efter 1095). (Hedareds stavkyrka utanför Borås i Västergötland som är den enda intakta stavkyrkan i Sverige är senmedeltida, daterad till omkring 1500.) Fyndet Hemse kyrka restaurerades 1896 efter ett förslag från arkitekt Erik Lallerstedt och byggmästare Nils Pettersson. En av de första åtgärderna var att byta golvet i kyrkans långhus. Då upptäcktes att undersidan av de breda ekplankorna var rundade. Den märkliga upptäckten gjorde att byggmästaren meddelade Riksantikvarieämbetet som sände ut Emil Eckhoff för att undersöka fyndet: {{citat|Samma dag jag erhöll meddelandet, nedreste jag till Gotland och befann mig följande förmiddag vid Hemse kyrka. En del av virket låg ännu på sin plats i golvet, det övriga var utfört på kyrkogården. – Någon tvivel om, att detsamma ursprungligen utgjort en byggnad, kunde, som sagt, ej finnas och all sannolikhet talade för, att denna varit efter stavkonstruktionens principer, att den varit en kyrka – således en stavkyrka – säkerligen föregångaren till den nuvarande stenkyrkan och utan tvivel det första kristna templet på platsen, allt antaganden vilka ett närmare studium av förhållandena skulle komma att besanna. Fyndet var således av allra största intresse och genom prisvärt tillmötesgående från Hemse församlings sida blev Vitterhets Akademien i tillfälle att inköpa allt det gamla virket, som avgick redan den 11 påföljande september till Statens Historiska Museum.|Eckhoff Svenska stavkyrkor}}

Garmo stavkyrka

Garmo stavkyrka vintertid Detalj av taket. Garmo stavkyrka är en stavkyrka som kommer från Garmo i Lom i Oppland i Norge. Den står nu på Maihaugen i Lillehammer. Historisk bakgrund Den första kyrkan i Garmo ska ha byggts omkring 1021 då kung Olav den helige kristnade folket i Gudbrandsdalen. Som tack för att han byggde en kyrka på sin gård fick Torgeir Gamle fiskerätten i Tesse av kungen. Historien betraktas som trovärdig eftersom den traderats via juridiska dokument och inte via skalden Snorre Sturlasson eller helgonlegenderna kring Olav den helige. Byggnaden Den första kyrkan var troligtvis en stolpkyrka med jordgrävda stolpar. På grund av områdets torra klimat bör denna ha stått sig till omkring 1200 då den nuvarande kyrkan byggdes. Det var en enkel kyrka med rektangulärt skepp, smalare kor och antagligen en svalgång. Senare förlängdes kyrkan och 1690 tillkom klocktornet. Kyrkan byggdes efter tidens mode ut till en korskyrka genom att timrade korsarmar lades till 1730.