Matfors

Matfors är en tätort i Sundsvalls kommun i Medelpad. Orten är belägen cirka 15 km väster om Sundsvall och ligger alldeles söder om tätorten Vattjom med Europaväg 14 (E 14) däremellan. Historia Matfors fick sitt namn tack vare den rika tillgången på lax i den fors i Ljungan, vid vilken orten växte fram. Det berättas att pigor och drängar i sina anställningskontrakt var befriade från att äta lax ett visst antal dagar per år. Orten Matfors var länge av mindre betydelse i jämförelse med Lucksta i Attmars socken, som var den dominerande orten tills det att Matforsbron över Ljungan byggdes. Senare byggdes även nu nedlagda Matfors pappersbruk och flera andra mindre industrier vilket ytterligare ökade Matfors betydelse och ledde till att orten blev den dominerande i trakten. Matfors bruk Från 1700-talets slut fram till 1990 bedrevs skogsindustriell verksamhet i Matfors. 1793 anlades en vattensåg som hämtade kraft från Ljungan. Familjen Dickson som var delägare i sågen anlade även ett stångjärnbruk 1833 som drevs fram till sekelskiftet. 1919 uppfördes pappersbruket Matfors Bruk som var i drift fram till 1990. Bruket kom att ingå i SCA-koncernen. Fram till 1974 framställdes pappersmassa genom mekanisk pappersmassaframställning.Matfors bruk Kulturarv Västernorrland

Matfors–Vattjoms Järnväg

Matfors-Vattjoms Järnväg (MVaJ) var en järnväg mellan Vattjom och Runsvik. Historia Järnvägen byggdes som en 3 km bibana till den smalspåriga 1067 mm Sundsvall-Torpshammars Järnväg (STJ) av Sundsvalls Järnvägsaktiebolag. Bibanans koncession mellan Matfors och Vattjom erhölls den 29 november 1872. Bibanan öppnade för allmän trafik den 13 juli 1875 men godstrafik hade pågått sedan mitten av 1874. En 1 km förlängning byggdes 1874 till Runsvik längs Ljungan som trafikerades sommartid.Nordisk familjebok 1912 Matfors-Vattjoms JärnvägHistoriskt om Svenska Järnvägar Sundsvall - Torpshammars Järnväg med bibanan Matfors-Vattjom Banan mellan Sundsvall och Torpshammar såldes den 1 januari 1885 av Sundsvalls Järnvägsaktiebolag till Svenska staten för att bli en del av Norrländska tvärbanan mellan Sundsvall och Storlien inom Statens Järnvägar (SJ). Bibanan ingick inte i köpet utan den behölls av Sundsvalls Järnvägsaktiebolag och blev en fristående bana med signaturen MVaJ. Redan 1886 byggdes Sundsvall-Torpshammar om till normalspår av SJ.Järnvägar i historien Vid början av 1887 redovisade Sundsvalls Järnvägsaktiebolag en brist på 70 000 kr. Under året hade man försökte att sälja både den rullande smalspårsmaterielen från MVaJ och banan men hittade inga intressenter. SJ trafikerade sträckan efter övertagandet av STJ och fick förnyat trafikkontrakt till mitten på 1888. Sundsvalls Järnvägsaktiebolag sålde slutligen MVaJ med rullande material till Matfors AB den 30 november 1889. Sundsvalls Järnvägsaktiebolag upplöstes när Matfors AB övertog koncession 17 oktober 1890. Matfors AB gick i konkurs 1892 och MVaJ såldes på auktion till Tuna fabriksaktiebolag som drev trafiken fram till den 1 januari 1903 då MVaJ såldes till den nybildade bolaget Tuna Järnvägsaktiebolag.Sundsvalls Tidning Årgång 1888 #66Historiskt om Svenska Järnvägar Matfors - Vattjoms JärnvägSveriges statskalender 1925 Matfors-Vattjoms Järnväg Smalspårsdriften fortsatte fram till 1919 när banan blev ombyggd till normalspår som öppnades för drift den 16 januari 1920. Tuna Järnvägsaktiebolag kom att ingå i Svenska Cellulosa AB när det bildades 1929. Persontrafiken på banan upphörde 1931. Förlängningen till Runsvik från Matfors lades ner 1934 och revs. Matfors-Vattjom lades ner 1967. Spåren i Matfors revs 1967 men resterande revs inte förrän 1980.

Blåsorkester

En blåsorkester är en orkester som består av blåsinstrument och slagverk. Träblåsinstrument som ingår är flöjt, oboe, klarinett, saxofon och fagott. Brassinstrumenten är trumpet, horn, trombon, eufonium och tuba. En vanlig blåsorkester består ofta av omkring trettio till femtio musikanter. En blåsorkester med extra rik sammansättning av instrument får en stor variationsmöjlighet av klangfärger och dynamik och kallas symfonisk blåsorkester. En symfonisk blåsorkester innehåller sålunda ofta hela familjen av klarinettinstrument; ess-klarinett, sopranklarinett, altklarinett, basklarinett och kontraalt- eller kontrabasklarinett, piccolaflöjt, såväl alt-, tenor- och barytonsaxofon, samt kontrabas och slagverk. I Sverige finns ca 200 blåsorkestrar på ideell bas, och sju professionella där fyra av dessa, Östgöta blåsarsymfoniker, Marinens musikkår, Livgardets Dragonmusikkår och Arméns Musikkår, spelar blåsorkester på heltid. Professionella blåsorkestrar i Sverige Arméns Musikkår Göteborg Wind Orchestra Gotlandsmusiken Livgardets Dragonmusikkår Marinens musikkår Stockholms Läns Blåsarsymfoniker Östgöta blåsarsymfoniker