Sunnansjö

Sunnansjö är en tätort med cirka 600 invånare i Grangärde socken, Ludvika kommun, omkring 20 kilometer nordväst om Ludvika. Länsväg 245 passerar orten, som ligger på näset mellan sjöarna Väsman och Bysjön. Denna artikel handlar om Sunnansjö i Ludvika kommun. För andra betydelser, se Sunnansjö (olika betydelser). Beskrivning Bebyggelsen i Sunnansjö består mest av egnahem och villor, men äldre gårdsbildningar är alltjämt framträdande i miljön. Centrum ligger vid Hyttvägen, en gammal landsvägssträckning mellan Sunnansjö herrgård i söder och Anders Larsgården i norr. Vid Hyttvägen 20 återfinns Sunnansjö Jernhandel som har legat på samma plats och sålt järn- och byggprodukter sedan 1900-talets början. I ortens norra del ligger Grangärde hembygdsgård som drivs av Grangärde Hembygdsförening. Där finns ett stort antal ditflyttade äldre byggnader från Grangärde socken samlade. Platsens återkommande evenemang är midsommarfirande och spelmansstämma. Sunnansjö har förskola, liksom grundskola upp till årskurs sex, samt äldreboende och vårdcentral (Vårdcentral Sunnansjö).

Sunnansjö bruk

miniatyr|Sunnansjö bruk, kring sekelskiftet 1900. Till vänster syns Sunnansjö kvarn. Sunnansjö bruk med Sunnansjö hytta och Sunnansjö smedja låg i Sunnansjö, Ludvika kommun. Hyttan räknas till en av de äldsta i Västerbergslagen, omnämnd redan på medeltiden. År 1882 blåstes masugnen en sista gång och två år senare stängdes även smedjorna. Intill hyttan låg Sunnansjö kvarn, vars verksamhet sträckte sig från tidigt 1600-tal till 1974. Hyttområdet är ett fornminne med RAÄ-nummer ”Grangärde 21:1 och 30:1”.RAÄ-nummer Grangärde 21:1. Historik Forsen mellan sjöarna Nedre Boten och Väsman med rikligt vatten och en fallhöjd på cirka fyra meter var en bra plats att uppföra hytta, smedja och vattenkvarn. Sunnansjö hytta omnämns redan 1366 och räknas till en av Västerbergslagens äldsta.Informationstavla på platsen uppsatt år 2005 av Grangärde hembygdsförening. Den har troligen föregåtts av ett ränneverk (äldre anläggning för tillverkning av smidbart järn direkt av malm i en öppen härd). Ägare till hyttan var ”Byamännen i Sunnansjö”. Från början gav hyttan biinkomster vid sidan av jordbruket, men blev under 1500- och 1600-talen alltmer betydande. Efter Gustav Vasas maktövertagande måste hyttor ha statligt tillstånd för att bedriva järnframställning. Ågarförhållandena fastlades genom ett bestämt antal andelar per gård. Sunnansjöhyttan delades upp mellan bönder i byarna Grytänge, Botgärde, Lågnäset och Sunnansjö. Dessa blev bergsmän, som utöver hyttan ägde malmbrott i Grängesberget. År 1624 utökades verksamheten med två stångjärnssmedjor, som anlades strax söder om hyttan. Även kvarndrift kom igång, första gången omnämnd år 1628. Tackjärn och stångjärn transporterades över sjön Väsman för vidare färd söderut, efter 1795 även på Strömsholms kanal.

Sunnansjö hamn

miniatyr|Sunnansjö hamn och Väsman 1895. Sunnansjö hamn (även kallad Väsmankajen) var en hamnanläggning vid sjön Väsman i Sunnansjö, Ludvika kommun. Verksamheten med regelbunden fartygstrafik till och från hamnen lades ner 1932. Historik stående|left|miniatyr|S/S Grangärde. miniatyr|Sunnansjö hamn 2013. Hamnen var belägen i en av Väsmans nordvästliga vikar i närheten av Sunnansjö bruk strax söder om Sunnansjö herrgård. Från Sunnansjö bruk utgick under hundratals år järnfrakter över Väsman, huvudsakligen till hamnen i Marnäs, Ludvika, varifrån de efter 1860-talet skickades vidare söderut med Väsman–Barkens Järnväg. Inkommande gods var bland annat malm, kalk, kvarts och diverse handelsvaror. Till mitten av 1800-talet användes segelskutor för transporterna. Fram till 1932 trafikerade ångfartyget S/S Grangärde mellan Ludvika och Sunnansjö. S/S Grangärde hade byggts på Motala Verkstad år 1876. Fartyget kunde fälla skorstenen och styrhytten för att komma under broarna mellan Väsman och Björken samt Björken och Bysjön. Ångbåten Grangärde hade en stark motor och kunde dra tre pråmar. Det förekom även persontrafik. Resan från Sunnansjö till Ludvika tog en timme och kostade 1:00 krona enkel resa och 1:50 tur och retur. Väsmankajen i Sunnansjö blev till ett slags kommunikationscentrum, där nyheter utbyttes långt innan telefon existerade.