Svenska Västindiska Kompaniet

250px|right|karta över Saint-Barthélemy 250px|right|Triangelrutten Svenska Västindiska Kompaniet var ett svenskt handelskompani som bedrev handel mot Västindien. Mellan 1786 och 1805 verkade det från kolonin Svenska S:t Barthélemy. Det Västindiska kompaniet var ett privat företag med kungligt monopol över all svensk handel via Saint Barthélemy. Av tullar och avgifter gick tre fjärdedelar till kompaniet, resten tillföll den svenska staten som avgift för monopolet. Företaget Svenska Västindiska Kompaniet grundades den 31 oktober 1786 på förslag av statssekreterare Johan Liljencrantz genom ett privilegiebrev (oktroj) som skulle gälla från 1 januari 1787 och 15 år framåt: Aktieteckningen gjordes av svenska handelsmän, den svenske kungen Gustav III var den enskilt störste delägaren med 10 procent. Huvudsätet låg i Stockholm men verksamheten utfördes från Gustavia på Saint-Barthélemy. Målet var att utveckla handel med Karibiska havet, resterna av Nya Sverige kring Delaware i Nordamerika och Sverige och kompaniet erhöll ett handelsmonopol. Kompaniet skulle enligt bestämmelserna ta del i kolonins styrelse och förvaltning mot rätten att uppbära inkomsterna av handeln, vilket gjorde att det vid upprepade gånger kom i konflikt med öns guvernör. Vinsterna fördelades så att kungen fick en fjärdedel och Kompaniet tre fjärdedelar. Kompaniet hade rätt att bedriva slavhandel mellan Afrika och Västindien enligt paragraf 14La traite négrière à Saint-Barthélemy, Législation. Mémoire St Barth (Comité de Liaison et d'Application des Sources Historiques). Given Upsala slott den 31 October 1786. ("Kompaniet är fritt att bedriva slavhandel på Angola och den Afrikanska kusten, där sådant är tillåtet.") i privilegiebrevet. Handeln byggde på Triangelhandeln: slavar från Afrika till Västindien, odlingsprodukter som tobak, bomull och framför allt sockerrör till Europa och handelsvaror som tyger, glaspärlor, vapen och brännvin till Afrika.

Kropp, mode, kläder (utställning)

miniatyr|Dokumentationsfoto från 1972. Kropp, mode, kläder var en vandringsutställning som producerades av den statliga myndigheten Riksutställningar i samarbete med Folkparkernas centralorganisation. Turnén pågick 1972 till 1973 och var en del av Riksutställningars satsning på att hitta nya målgrupper för sin verksamhet.Riksutställningar/Projektarkivet/Projektnummer 1 105-1 106/F1A: 113/6 hophäftade blad: kombination pressrelease ”Kropp, mode, kläder”, 1973-05-29, och 4 sidor med allmän information kring utställningen. Bakgrund Vid slutet av 1960-talet och början av det nya årtiondet ville Riksutställningar försöka hitta nya vägar för att bredda sitt bidrag till det svenska kulturutbudet. Parkmetoden Enligt boken Kultur i rörelse – en historia om Riksutställningar och kulturpolitiken ville myndigheten försöka nå nya grupper genom att ”verka utanför institutionella sammanhang”. Det var dags för ”folkparksmetoden”.På Riksutställningar fanns en pågående diskussion om hur man tillsammans med folkbildningen skulle kunna bryta skiljelinjen mellan ”finkultur” och ”masskultur”. Samtidigt började tankar om ett bredare kulturbegrepp att få genomslag. Många kulturinstitutioner efterlyste en förändring i praktiken. Inom folkparkerna pågick i slutet av 1960-talet en debatt om den utvidgade synen på kulturen.Ansvariga på Riksutställningar konstaterade att folkparkernas inriktning hade börjat förändras. Från att ha varit en park för ”vanligt folk” ur arbetarklassen gick utvecklingen för parkerna att förvandlas till platser för allaktivitetsupplevelser. Folkparksrörelsen hade vid tidpunkten redan inlett ett samarbete med Riksteatern och planer fanns på att också knyta kontakter med Rikskonserter och Riksutställningar, skriver Broms och Göransson i sin bok om Riksutställningar.Gärna pop, schlagerprogram och andra förströelseanordningar i en allaktivitetspark, men inte som dominerande attraktioner./…/Folkparkerna ska spegla det samhälle vi lever i. Det är därför nödvändigt att folkparker och Folketshus ges resurser att bjuda sin publik på vettiga alternativ till skvalet och privatgeschäftet. Folkparkerna ger nu barnpjäser, operetter och komedier i samarbete med Riksteatern och har inbjudit Rikskonserter, Riksutställningar och konstfrämjandet att konsertera respektive ställa ut i landets folkparker. (Scen och Salong 11/69 ”200 allaktivitetscenter av landets folkparker, blir det blott en dröm?”)Enligt Dagens Nyheter var suget efter statligt producerat material stort hos Sveriges folkparker hösten 1973, när Kropp, mode, kläder just hade avslutats:Det är främst sommarverksamheten som folkparkerna vill utvidga./…/Folkparkerna anser dessutom att Riksteatern inte producerar tillräckligt med program för parkerna. Fler behövs. – Över huvud taget vill vi ha mer från Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar, säger Olle Johannesson [folkparkernas vd]./…/ Riksutställningar på sommarturné

Kläder och mode i Sverige 1850–1900

Kläder och mode i Sverige 1850–1900 präglades av en enhetligare och simplare klädedräkt för männen, samtidigt som kvinnans klädedräkt tvärtom blev alltmer onaturlig, praktfull och påkostad. Den industriella revolutionens framfart i Sverige på 1800-talet gjorde att textilindustrin utvecklades mycket och på så sätt blev kläder en konsumtionsprodukt som blev allt mer tillgänglig. Modets spridning För att skapa ett mode måste en klädstil sprida sig och följas av många. Under 1800-talet underlättades en sådan spridning tack vare den allt större modepressen, då modet spreds genom tidningar och fotografier och snarare än av pandoradockor, som tidigare. Framförallt franska modetidningar som Le Follet blev internationellt populära, men även inhemska modetidningar uppkom runtom i världen: i Sverige utgavs under denna tid Nyaste Journal för Damer (1854-64), Freja: illustrerad skandinavisk modetidning (1873-1902) och Skandinavisk modetidning (1888-89). Samlingen och spridningen av bilder på mode och tidningar med ritade plagg blev större på grund av de mer utvecklade tryckteknikerna. Detta ledde till att fler människor kunde ta till sig det nya modet och att modemedvetenheten inte bara blev ett fenomen bland kungligheter och överklassen, utan även började genomsyra samhället som helhet. Den industriella revolutionen började på riktigt ta fart i Sverige runt mitten av 1800-talet vilket ledde till att nya företag växte. Textilindustrins produktion av kläder på 1870-talet kom att öka markant, eftersom kläder började produceras i fabriker och snarare än för hand. Dessa fabriksydda kläder ledde till att kläder blev en mer kommersiell vara. Ägarna av dessa fabriker och andra industrier ville visa sin status och välstånd genom att klä sig och sin familj enligt modet (något som var särskilt märkbart för deras hustrur, eftersom mansmodet under 1800-talet var så enkelt), vilket bidrog till att driva den allt större kommersialiseringen, spridningen och utvecklingen av modet framåt. Påverkan Parallellt med spridningen av modet uppkom också en motreaktion. Dräktreformrörelsen var en rörelse som uppkom i USA med huvudsyfte att reformera kvinnors klädsel, eftersom den då moderna kvinnoklädseln var skadlig för hälsan, bland annat på grund av korsetten.