Emil i Lönneberga
Denna artikel sammanfattar alla berättelser om Emil i Lönneberga. För den första boken i serien, se Emil i Lönneberga (bok). För filmen, se Emil i Lönneberga (film). För TV-serien, se Emil i Lönneberga (TV-serie).
Emil i Lönneberga är en av Astrid Lindgrens litterära figurer, en pojke i åttaårsåldern som är berömd för att han hittar på bus ("hyss"), men innerst inne är en snäll pojke. Familjen Svensson och deras anställda bor på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland. Emil har en lillasyster, Ida, som bland annat blir upphissad i en flaggstång. Det är den sortens tilltag som får barnens far att bli rasande och jaga sonen tills denne låser in sig i snickarboden (Snickebo'a). Pappan Anton är inte Emils manlige förebild, utan det är drängen Alfred. Emils mamma, Alma, är den som nedtecknar berättelserna.
Emil var Astrid Lindgrens fars, Samuel Augusts, favoritfigur, och han och Emil var jämnåriga. Astrid Lindgren har beskrivit det på följande sätt:
"När Emil sprang omkring på sina barfotaben i Lönneberga, var Samuel August en ungefär likadan liten Smålandspojk i en socken strax intill, fastän han sannolikt inte gjorde fullt så många hyss". En del av det som berättas i böckerna om Emil har Astrid hört Samuel August berätta om.
Historia
Emils äventyr utspelas något vagt placerat i Sverige omkring åren 1899-1911. Det finns en fattigstuga och prosten håller husförhör, båda fenomen som försvann i början av 1900-talet. Att Alfred "exercerar beväring" på Hultsfreds slätt (användes som övningsplats fram till 1906) verkar placera honom som värnpliktig; ett system som tog vid efter det så kallade indelningsverkets nedläggning år 1901, då varje svensk man skulle få vapenträning tre år i följd, först i 30, därefter 12 dagar, vilket senare ersattes med andra utbildningsformer.