Edvard Grieg

Edvard Hagerup Grieg (norskt uttal: [ˈɛdʋɑʁd ˈhɑːɡəʁʉp ˈɡʁɪɡ]), född 15 juni 1843 i Bergen, död 4 september 1907 i samma stad, var en norsk tonsättare under senromantiken och Norges främsta företrädare för nationalromantiken. Biografi Uppväxt och studier (1843–1862) Edvard Grieg föddes i en mycket musikalisk familj med skotsk härstamning på faderns sida.Bonniers Musiklexikon, Stockholm 1975, 1995 Han fick sin första musikaliska skolning av sin mor, Gesine, som blev hans första pianolärare. Violinisten Ole Bull, som var en nära vän till familjen Grieg, övertygade föräldrarna om att sonen hade en framtid inom musiken och vid femton års ålder flyttade Edvard Grieg 1858 till Leipzig för studier vid stadens konservatorium för bland andra Ignaz Moscheles och Carl Reinecke. Medan undervisningen främst innebar studier i äldre kompositörer, vilket han fann alltför konservativt och fantasilöst, studerade han på egen hand verk av kompositörer som Frédéric Chopin, Robert Schumann och Carl Reinecke.Svensk uppslagsbok, Malmö 1932 År 1861 gav han sin första konsert i Karlshamn i Blekinge, och hade redan skrivit tiotalet verk. Någon källa gör gällande att Grieg då förälskade sig i dottern till Carl Gustaf Berg, en blekingsk spritfabrikör och politiker, dock utan att det ledde till något förhållande, eftersom hennes far emotsatte sig det. Inledande karriär (1862–1866) Sedan Edvard Grieg utexaminerats från konservatoriet i Leipzig 1862 bodde han under ett år i hemstaden Bergen. I maj 1862 gjorde Grieg sitt första egna framträdande med en konsert i Bergen och framförde då egna tonsättningar. Åren 1863 till 1865 var han bosatt i Köpenhamn. Där inspirerades han av danska kompositörer som hans egen lärare Gade och Hartmann. Grieg präglades av den dåtida nationalromantiska strömningen och hans intresse för att fylla musiken med nordiska klanger väcktes. Han lärde känna Rikard Nordraak, den tidens ledande norska tonsättare, senare känd som upphovsman till musiken till nationalsången, och intresset för norsk folkmusik fördjupades. I juli 1864 uppfördes Griegs första större egna orkesterverk på Köpenhamns Tivoli: Symfoni i c-moll. Familjeliv och turnerande (1867–1870)

Peer Gynt (Grieg)

miniatyr|250px|Gösta Ekman som Peer Gynt. Peer Gynt, Op. 23, är musiken till Henrik Ibsens verk med samma namn från 1867, komponerat av den norska kompositören Edvard Grieg 1875. Den spelades vid uruppspelningen den 24 februari 1876 i Oslo (då kallat Christiania). 1888 och 1891 valde Grieg ut åtta av satserna för att göra två fyrsatsiga sviter: Svit No. 1, Op. 46, och Svit No. 2, Op. 55. Några av dessa satser har tagit plats i populärkulturen. Ursprungligt partitur, Op. 23 Länge var sviterna de enda delarna av musiken som fanns tillgängliga, eftersom den ursprungliga partituren inte publicerades förrän 1908, ett år efter Griegs död, av Johan Halvorsen.Edvard Grieg – Thematisch-bibliographisches Werkverzeichnis, redigerat av Dan Fog, Kirsti Grinde och Øyvind Norheim. Henry Litolffs Verlag Frankfurt/Main Leipzig London New York 2008 Olika inspelningar har gjorts av musiken. Vissa inspelningar som hävdas innehålla den kompletta musiken består av 33 utdrag.Classics Online Inspelningen av Ole Kristian Ruud är uppdelad i 49 delar.BIS Records Båda innehåller flera verser från dramat, upplästa av skådespelare. Den ursprungliga partituren innehåller 26 satser:

Nordahl Grieg

miniatyr|stående|Nordahl Grieg, i början av 1930-talet. Johan Nordahl Brun Grieg, född 1 november 1902 i Bergen i Norge, död 2 december 1943 i Berlin i Tyskland, var en norsk författare, dramatiker, journalist och politisk aktivist. Han dog genom att hans flygplan sköts ner över Berlin. Biografi Grieg växte upp som den yngste av fyra syskon. Hans föräldrar var lektorn Peter Lexau Grieg (1864–1924) och Helga Vollan (1869–1949). Han fick sitt namn efter släktingen Johan Nordahl Brun — författare och biskop i Bergen. Fadern hade ett starkt litteraturintresse och sonen började redan under gymnasietiden på Bergen katedralskole att skriva dikter och artiklar. Samma år som han tagit studenten, tog han hyra som lättmatros ombord på lastbåten «Henrik Ibsen» som 1920–1921 seglade till hamnar i Afrika, Australien och därefter återvände genom Suezkanalen. 1922 debuterade han med diktsamlingen Rundt Kap det gode Haap och romanen Skibet gaar videre utkom två år senare. Romanen blev snart översatt till svenska, finska, ryska, engelska, tyska og nederländska. Båda böckerna är starkt präglade av Griegs erfarenheter av sjömanslivet. Skibet gaar videre var avsedd som en hyllning till sjömansyrket, men fick hård kritik av sjöfolk, som blev sårade av hans framställning.Vold, Helge: Nordahl Grieg om seg selv (Oslo, 1983), s. 24 Däremot fick boken i stort sett positiv kritik i pressen. Nästa bok blev också en diktsamling: Stene i strømmen, som består av kärleksdikter, dikter med bibliska motiv och några pacifistiska dikter.