Spännarhyttan

Spännarhyttan var en hytta som anlades i Norberg i slutet av 1800-talet för produktion av tackjärn. Hyttan byggdes om och moderniserades av Surahammars bruk 1910. Den hyttan drevs till 1974. Då startade man i stället Europas modernaste hytta (masugn), Stål 74, som byggts bredvid den gamla hyttan. Den nya hyttan drabbades av effekterna av oljekrisen 1973, visade sig vara för liten och blev ganska snart kraftigt olönsam. Hotet om nedläggning utlöste starka protester, vilket inte hjälpte. Denna moderna masugn stängdes 1981 och är nu riven. 250px|Spännarhyttan med personal ca 1900. Spännarhyttan 1882 - 1910 Den första hyttan i Spännarhyttan anlades 1882. Den ägdes då av Svanå bruk. En hel del maskiner och byggnader övertogs från Nyhyttan som blåstes ner för sista gång. Spännarhyttan hade en masugn och en rostugn. Fasaden var byggd i trä. Malm från gruvor fanns inom räckhåll i Norbergs malmfält. Den närmaste gruvan, Bondgruvan, låg bara 400 m från Spännarhyttan. Surahammars bruk köpte Svanå bruk 1905 och blev då ny ägare till Spännarhyttan. Surahammars bruk moderniserade hyttan och den byggdes om för högre produktion. Spännarhyttan 1910 - 1974 Den nya hyttan byggdes i tegel. Den hade två masugnar med värmeåtervinning (varmapparat). Masugnarna var byggda i järnbandsförstärkt tegel och hade en stor tappningshall. Därtill fanns två rostugnar också byggda i tegel. Hyttan invigdes 1910. I en sidobyggnad fanns två ångmaskiner som drev varsin generator. Ångpannorna eldades med masugnsgas. I tappningshallens förlängning mot söder fanns gjuteriet där det tillverkades kokiller för stålverket i Surahammar och även för en yttre marknad. Separat fanns ett sinterverk, där man sintrade (sammansmälter) slig (anrikad krossad järnmalm), eventuellt med tillsatser, för att mata in i masugnen. Kapaciteten för hyttan var 300 ton tackjärn per vecka. Reparationsverkstaden låg på nedre botten i en tvåvånings tegelbyggnad där snickarverkstad och laboratorium fanns på andra våningen.

Lista över järnbruk i Sverige

Lista över svenska järnbruk. I listan upptas framför allt bruk med ursprung i förindustriella hyttor för tackjärnstillverkning eller smedjor för stångjärns- eller manufaktursmide. Även vissa modernare järn- och ståltillverkare anlagda vid den industriella revolutionens inledning (kring 1850) upptas. Blekinge {| class="wikitable collapsible collapsed sortable wikitable" ! Namn !! Etableringsår !! Nedlagt eller övergångtill annan verksamhet år !! class="unsortable" | Noteringar !! Socken !! Nuvarande kommun |- | Kockums jernverk i Kallinge | 1849Nordisk familjebok / Uggleupplagan, Band 13, sid 653-654 | 1991Ronneby kommuns hemsida | Tillverkning av bland annat stålgjutgods och tunnplåt. Även mekanisk verkstad. Ägt av familjen Kockum fram till och med 1976. Gjuteriet nedlagt 1991.Svensk uppslagsbok (1955)

Karmansbo hytta

Karmansbo hytta var en hytta som anlades i Köping i slutet av 1800-talet för produktion av tackjärn. Namnet kom från ägaren, Karmansbo bruk. Hyttan var vid uppstarten den största och modernaste i Sverige. På 1910-talet utökades verksamheten med en kopparhytta. Karmansbo hytta fick många svårigheter och tvingades tidvis till driftuppehåll. Hyttan stängdes slutligen 1940. Stora delar av anläggningen revs kort därefter. Karmansbo hytta Karmansbo hytta som låg i Köping uppfördes 1896–1897 på initiativ av bruksdisponenten i Karmansbo bruk, Elias Swedberg (vars son, The Svedberg, sedermera kom att bli professor och Nobelpristagare.) Arkitekt var stadsarkitekten i Köping, Theodor Dahl. Anläggningen fick en imponerande och ovanlig exteriör. Platsen var intill Köpingsån och järnvägen, cirka 500 meter från Köpings järnvägsstation. Masugnen påblåstes (startades upp) den 17 augusti 1897. Den var då den största och modernaste i Sverige. Masugnspipans höjd var 17,8 meter och diameter ca 3 meter. Anläggningen hade kostat drygt 250 000 kronor. Förläggningen av Karmansbo hytta till Köpings hamn berodde på närheten till effektiva transporter. Karmansbo hytta förbands med Karmansbo bruk via Köping–Uttersberg–Riddarhyttans Järnväg. Träkol och malm kunde transporteras söderut till hyttan och tackjärn norrut till smedjan i Karmansbo. Sjötransporter över fjärden Galten och vidare på övriga Mälaren gav möjlighet att exportera tackjärn. Vid denna tid fanns kraft att få från både ångmaskiner och elektricitet. Anläggningen hade tre ångmaskiner, en på 75 hk för blåsmaskinen (som blåser luft för förbränningen i masugnen, så kallad blästerluft), en på 45 hk för lyftanordningar (t.ex. för malmhund) och pumpar, samt en på 10 hk för belysning. Det fanns ca 70 glödlampor inomhus och fyra stora båglampor utomhus. Rostugnen var konstruerad av Ernst Westman. Rostugnen användes för rostning av malmen som en förberedelse för reduktionen av järnet i den rostade malmen i masugnen för produktion av tackjärn. Karmansbo bruk kom i ekonomisk kris och sålde Karmansbo hytta 1909. Karmansbo bruk och hytta kom därefter att ha flera ägarbyten.