Manne Hofrén

miniatyr|Manne Hofrén (till höger) och Axel Lekander (till vänster) studerar en modell av en öländsk väderkvarn. Sigurd Emanuel (Manne) Hofrén, född 6 september 1895 i Härnösand, död 4 augusti 1975 i Kalmar, var en svensk konsthistoriker och museiman. Han var son till snickarmästaren Sigurd Hofrén och Emma Jansson samt far till Erik Hofrén. Hofrén blev filosofie licentiat 1923 och filosofie doktor 1937.. Han ägnade sig till att börja med åt arbete vid Nordiska museet och Statens historiska museum. Han ordnade därefter friluftsmuseet i Bjärka-Säby och var från 1924 till 1961 landsantikvarie och intendent och vid Kalmar läns museum och 1926-39 stadsbibliotekarie i Kalmar. Hofrén bidrog verksamt till restaureringen av Kalmar slott och ordnandet av länsmuseet. Han var en flitig kulturhistorisk forskare framför allt vad gäller den östsmåländska högreståndskulturen under 1700-talet, med publikationer om såväl vad gäller byggnader som bostadskultur, bl.a. om Helgerums slott i Västrums socken i Tjust (1949). Grundläggande är där han över 500-sidiga doktorsavhandling Herrgårdar och boställen. En översikt över byggnadskultur och heminredning å Kalmar läns herrgårdar 1650-1850 (1937), utgiven av Nordiska museet. Han utforskade också den småländska bondeseglationen och dess förhållande till kustbygdens näringar, och skeppsvarven och det östsmåländska militärväsendet. Om de kända öländska konstnärerna Per Ekström och Ivan Hoflund utgav han biografier 1947. Till kalmartidningen Barometerns 125-årsjubileum 1966 utgav han tidningens historik. En betydande insats gjorde han för utforskandet av Kalmar stads historia, där han utgav en historik 1936 och 1970 monografin Karolinska borgarhus i sten. Han utgav de omfattande topografiska historikerna Pataholm Kulturhistoriska notiser kring smålandskustens köpingsväsen (1946) Ålems socken (1949) och Oskarshamn 1856-1956 (1956). Till den svenska hantverksväsendets historia utgav han Byskomakaren Jonas Stolts minnen. Anteckningar från Högsby socken i Kalmar län (1956). Han var redaktör för Kalmar län. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård och Kalmars stadshistoriska skriftserie S:te Christophers gilles chroenika. under nära 40 årBarometern 9 april 1974 Han var korresponderande ledamot av Vitterhetsakademien och Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. År 1949 tilldelades han Illis quorum. Tryckta skrifter

Nils Carlgren

Nils Carlgren Helge Nils Oskar Carlgren, född 7 februari 1902 i Stockholm, död 1 februari 1967, var en svensk arkitekt. Carlgren som var son till professor Oskar Carlgren och Helga Linder, avlade studentexamen i Lund 1921, blev filosofie kandidat där 1924 samt utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1928 och från Kungliga Konsthögskolan 1931. Han var anställd hos länsarkitekt Nils A. Blanck i Malmö, vid Skansens ritkontor i Stockholm, hos arkitekt Erik Fant i Stockholm och provtjänstgjorde på Byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå, blev biträdande länsarkitekt i Jönköpings och Östergötlands läns distrikt i Linköping 1936 och var stadsarkitekt i Kalmar stad från 1937. Verk i urval Nämndhus, Storgatan 35-41, Kalmar 1964-1966. Pensionärshem, kv Muren 1946. Pensionärshem, kv Tumlaren, Magistratsgatan. Pensionärshem, kv Svärdsliljan.

Oskar Carlgren

Oskar Henrik Carlgren, född 1 december 1865 i Falun, död 10 augusti 1954, var en svensk zoolog. Carlgren blev student i Uppsala 1884, disputerade där för filosofie doktorsgraden 1893 på avhandlingen Studien über nordische Actinien, blev docent i zoologi vid Stockholms högskola 1894 och prosektor vid zootomiska institutet där 1904. Under åren 1912-30 var han professor vid Lunds universitet. Han företog i vetenskapligt ändamål flera resor, exempelvis till Tyskland och Italien 1898-99. Han ägnade sig särskilt åt forskningar över koralldjuren, främst aktinierna el. sjöanemonerna, av vilka han var sin samtids främste kännare. Bland hans många skrifter om dessa utöver gradualavhandlingen kan nämnas Beobachtungen über die Mesenterienstellung der Zoantharien und bilaterale Symmetrie der Anthozoen (i "Festschrift für Lilljeborg", 1896), Zoantharien (i "Ergebnisse der Hamburg-magelhaenischen Sammelreise", 1898), Ostafrikanische Actinien (i "Mitteilungen aus dem naturhistorischen Museum zu Hamburg", 1900) och Die Brutpflege der Actiniarien (i "Biologische Centralblatt", 1901). Carlgren utförde även fysiologiska undersökningar rörande en del lägre djurformer och presenterade resultaten av dessa i avhandlingarna Über die Einwirkung des constanten galvanischen Stromes auf niedere Organismen (i "Archiv für Anatomie und Physiologie", 1900) och Studien über Regenerations- und regulationserscheinungen (i Vetenskapsakademiens handlingar, 1904). Bland hans senare skrifter märks flera viktiga undersökningar rörande regenerationsföreteelser hos Cœlenterata samt Die Tetraplatien (1909). År 1908 blev han ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och 1913 av Fysiografiska sällskapet i Lund. Han var son till Georg Carlgren, bror till Waldemar Carlgren och far till Nils Carlgren.