Erich Ludendorff

Erich Friedrich Wilhelm Ludendorff, född den 9 april 1865 i Kruszewnia, i närheten av Schwersenz, död den 20 december 1937 i Tutzing, var en tysk general och nationalistisk politiker under Weimarrepubliken. Ludendorff var en av de ledande militärerna under första världskriget med ett avgörande inflytande på Tysklands krigspolitik 1916–1918. Han var bror till Hans Ludendorff. Tidig karriär Ludendorff inledde sin officerskarriär 1882 vid infanteriet, 1895 blev han generalstabsofficer, 1906 lärare vid krigsakademin och 1908 överstelöjtnant och chef för operationsavdelningen i stora generalstaben. Som sådan yrkade han 1911 på uppsättandet av tre nya armékårer, vilket inte vann gehör hos regeringen varpå Ludendorff lämnade generalstaben. Han utnämndes till överste och regementschef istället. I april 1914 blev han generalmajor och chef för 85:e infanteribrigaden i Strassburg. miniatyr|stående|höger|Erich Ludendorff (till höger) och Paul von Hindenburg under första världskriget. Första världskriget Vid första världskrigets år 1914 utbrott blev Ludendorff överkvartermästare (stabschef) vid 2:a armén (Karl von Bülow) och åtföljde som förbindelseofficer Maasarmén (Otto von Emmich) vid dennas inmarsch i Belgien. Vid erövringen av den belgiska fästningsstaden Liège visade Ludendorff stor initiativförmåga då han den 5 augusti 1914 självmant tog befäl över en infanteribrigad, vars chef stupat, och trängde genom fortens mellanrum in i staden. Åtföljd av endast en adjutant begav han sig till citadellet vars besättning förmåddes ge sig fången. Härigenom blev Ludendorff uppmärksammad och känd för den tyska allmänheten.

Hans Ludendorff

Friedrich Wilhelm Hans Ludendorff, född den 25 maj 1873 i Thunow vid Köslin, Pommern, död den 26 juni 1941 i Potsdam, var en tysk astronom, bror till Erich Ludendorff. Ludendorff anställdes 1897 vid observatoriet i Hamburg och 1898 vid astrofysikaliska observatoriet i Potsdam samt fick professors titel 1909. Han utförde en mängd viktiga arbeten inom de nyare grenarna av astronomin, i synnerhet astrofotografin och astrofysiken. Särskilt högt uppskattade var hans undersökningar över felkällorna i de astrofotografiska mätningsmetoderna samt över fixstjärnornas spektra och de spektroskopiska dubbelstjärnornas rörelser. Han blev 1921 direktor för observatoriet i Potsdam, en post han behöll till sin pensionering 1938, och var sedan 1921 en av utgivarna av Astronomische Gesellschafts Vierteljahrsschrift. Källor Kategori:Födda 1873 Kategori:Avlidna 1941

Friedrich Weber (Oberland)

miniatyr|höger|300px|Nio av de tio åtalade vid rättegången som följde på den misslyckade kuppen. Från vänster: Heinz Pernet, Friedrich Weber, Wilhelm Frick, Hermann Kriebel, Erich Ludendorff, Adolf Hitler, Wilhelm Brückner, Ernst Röhm och Robert Wagner. Ernst Pöhner saknas på fotografiet. Friedrich Weber, född 30 januari 1892 i Frankfurt am Main, Hessen, Kejsardömet Tyskland, död 19 juliErnst Klee anger 14 juli som dödsdatum. 1955 i Frankfurt am Main, Hessen, Västtyskland, var en tysk veterinär och tidig anhängare till Adolf Hitler. Under 1920-talet ledde Weber kamporganisationen Bund Oberland. Biografi Friedrich Weber studerade till veterinär i München. Han deltog i första världskriget knuten till ett bayerskt regemente. 1919 deltog han under Franz von Epps befäl i kväsandet av Bayerska rådsrepubliken. 1921 bildade några sektioner av frikåren Freikorps Oberland kamporganisationen Bund Oberland, vars ledare Weber så småningom blev. Bund Oberland strävade efter ett samarbete med NSDAP och bildade 1923 med detta parti och ett antal andra nationalistiska grupper Deutschen Kampfbund; Hitler utsågs till dess ledare. Bund Oberland och Friedrich Weber deltog i den misslyckade ölkällarkuppen den 8 och 9 november 1923, och Weber dömdes tillsammans med bland andra Hitler den 1 april 1924 till fem års fängelse att avtjänas på fästningen i Landsberg. Weber släpptes dock redan 1925 och etablerade året därpå, 1926, en egen veterinärpraktik i Euerdorf. Den 30 januari 1933 utnämndes Hitler till tysk rikskansler, och det nazistiska maktövertagandet var ett faktum. 1934 utsågs Weber till Riksledare för de tyska veterinärerna. Senare samma år blev han ministerialråd i det tyska inrikesministeriet. Weber förlänades 1944 honorärgraden SS-Gruppenführer.