Salomon August Andrée

200px|höger|S. A. Andrée Salomon August Andrée, under sin livstid oftast bara kallad S. A. Andrée, född 18 oktober 1854 i Gränna, död i oktober 1897 på Vitön (nordost om Spetsbergen), var en svensk patentingenjör, fysiker och polarforskare, känd för Andrées polarexpedition, ett misslyckat försök att 1897 nå Nordpolen med vätgasballong. Andrée var son till apotekare Claes Georg Andrée och Jacobina Gustafva, född Heurlin (dotter till prosten Elias Heurlin). Han var elev vid Jönköpings högre allmänna läroverk 1863–70, och ordinarie elev vid Teknologiska institutet 1871–74. Andrée arbetade som ritare vid Göranssons mekaniska verkstad i Stockholm 1874–76, företog studieresa till England och Amerika 1876, var verkmästare vid Norrahammars bruk och Spånhults mekaniska verkstad 1877–78, var delägare i firman Andrée & Möller och verksam vid Stillefors bruk 1878–79. Han var assistent i fysik vid Kungliga tekniska högskolan 1880–82, överingenjör vid Patentbyrån 1884–97 samt överlärare i experimentalfysik vid Tekniska skolan i Stockholm 1886–89. Andrée satt i Stockholms stadsfullmäktige 1891–94 och var ledamot av Svenska Teknologföreningen 1872–97.Svenska teknologföreningen 1861–1936 : biografier, [Del I : Födelseåren 1811–1884], Govert Indebetou, Erik Hylander, Svenska teknologföreningen, Stockholm 1937, s. 167 Andrées polarexpedition Första försök Andrée blev känd i Sverige genom att göra den första luftballongturen från Sverige till Finland. I övrigt hade han mycket begränsad erfarenhet (40 timmar) av ballongflygning, innan han publicerade sina planer för en ballongfärd till Nordpolen. Från Göteborg ballongflög Andrée vid flera tillfällen, exempelvis den 26 februari 1894 vid middagstid, då han startade från Nya gasverket vid Gullbergsvass och landade tre kilometer från järnvägsstationen i Vara, samt den 4 augusti från samma punkt till Trollhättan, på två dagar.Göteborgsbilder 1850–1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952, s. 293

Nils Ekholm

miniatyr|Besättningen för den planerade 1896 års uppstigning. Från vänster Nils Ekholm, Nils Strindberg och S. A. Andrée. Nils Gustaf Ekholm, född 9 oktober 1848 i Smedjebacken, död 5 april 1923 i Stockholm, var en svensk meteorolog. Han var son till apotekaren Per Ekholm och Kristina Ulrika Forsgren. Under Det första internationella polaråret 1882–83 ledde Ekholm den svenska expeditionen, som var stationerad för övervintring i Svenskhuset på Kap Thordsen vid Isfjorden på Spetsbergen. Han blev då bekant med S. A. Andrée, som skötte luftelektriska observationer under expeditionen. Genom meningsskiljaktigheter dem emellan rörande flygsäkerheten efter försök på Svalbard sommaren 1896 då ballongen inte kunde starta lämnade Ekholm Andrées ballongexpeditionsprojekt till Nordpolen 1897. Detta räddade hans liv då alla de tre, som följde med på ballongfärden förolyckades. Ekholm var den förste, som tillämpade värmelärans satser på den allmänna cirkulationen i atmosfären 1891. År 1889 hade Julius von Hann förklarat, att temperaturskillnaderna mellan högre delar av anticykloner och cykloner berodde på adiabatiska förändringar i luftmassorna. Ekholm försökte nu med Carnots princip förklara vissa företeelser inom cirkulationen i atmofären.Svensk uppslagsbok, Malmö 1931 Nils Ekholm blev filosofie doktor i Uppsala 1899, och var 1890–1902 tillförordnad och 1902–1914 ordinarie amanuens vid Meteorologiska centralanstalten (SMHI:s föregångare). 1914–18 var han dess chef och professor. Han ägnade sig med stor iver åt vindstudier och var mycket pådrivande gällande inrättande av stormvarningsstationer utefter de svenska kusterna.

Nils Strindberg

Nils Strindberg, född 4 september 1872 i Stockholm, död i oktober 1897 på Vitön, var en svensk upptäcktsresande och fotograf. Han var medlem på Salomon August Andrées expedition för att i luftballong nå Nordpolen. Biografi Nils Strindberg tog studentexamen vid Norra Real 1890, blev fil. kand. vid Uppsala universitet 1893, och fick 1895 en tjänst som amanuens vid dåvarande Stockholms högskola. Samma år blev han utvald av Andrée som den tredje mannen på polarexpeditionen. Nils Strindberg var bror till skulptören och medaljgravören Tore Strindberg, och deras far var kusin till författaren August Strindberg. Våren 1896 reste han till Paris för att studera flygning med gasballong. Senare samma år reste han med de övriga expeditionen till Spetsbergen för att färdas med ballong över nordpolen. Expeditionen ställdes dock in vid detta tillfälle. År 1897 deltog Nils Strindberg i Andrées polarexpedition och omkom liksom de övriga expeditionsdeltagarna. Strindbergs stenograferade dagbok från expeditionen är skriven till hans fästmö, Anna Charlier, och i relation till Andrées egna dagböcker är den mer personlig. Resans huvudsakliga syfte var, att kartlägga polarområdet genom flygfoto. Nils Strindberg var såväl en hängiven amatörfotograf som en skicklig konstruktör av avancerade kameror.Lundström, sidan 36. Refererad i engelska Wikipedia Expeditionen hade därför utrustats med avancerade kameror för flygfotografi.