Created with Sketch.

Beate Klarsfeld

miniatyr|stående|Beate Klarsfeld (2015) Beate Auguste Klarsfeld, född Künzel 13 februari 1939 i Berlin, är en tysk-fransk journalist. Hon blev känd för sitt engagemang i spaningen och jakten på nazistiska krigsförbrytare. Tillsammans med sin franske man Serge Klarsfeld har hon med detaljerad dokumentation uppmärksammat många förbisedda levande nazistiska gärningsmän: Kurt Lischka, Alois Brunner, Klaus Barbie, Ernst Ehlers, Kurt Asche med flera. I mars 2012 nominerades Klarsfeld av Vänstern som motkandidat till CDU/CSU:s, SPD:s, FDP:s och De grönas kandidat Joachim Gauck i förbundsförsamlingens val av förbundspresident 2012. Hon förlorade valet och erhöll 126 röster mot 991 för Gauck i den första och enda valomgången. Aktioner mot förbundskansler Kiesinger För att uppmärksamma den västtyske förbundskanslern Kurt Georg Kiesingers nazistiska bakgrund initierade Beate Klarsfeld en kampanj med offentliga aktioner. I slutet av februari 1933 blev Kiesinger medlem i NSDAP och arbetade från 1940 på utrikesministeriet som ställföreträdande ledare för radiopolitikavdelningen, som ansvarade för inflytandet på utländsk radio. Kiesinger ansvarade här för förbindelserna med propagandaministeriet. Klarsfeld anklagade Kiesinger för att ha varit ledamot i förvaltningsrådet för Interradio AG, som köpte upp utländska radiosändare för propagandaändamål. Dessutom ska han ha varit han en av de huvudansvariga för den tyska utlandsradions innehåll, som omfattade antisemitisk propaganda och krigspropaganda, och nära samarbetat med SS-funktionärerna Gerhard Rühle och Franz Six, som var direkt ansvariga för massmorden i Östeuropa. Kiesinger fortsatte med antisemitisk propaganda efter att han fått kännedom om morden på judarna.The Kiesinger Record , kapitel ur Beate Klarsfeld: Whereever they may be, 1972, sidorna 26–35. Anklagelserna stöds delvis av dokument vilka offentliggjorts av Albert Norden, som var medlem i SED:s politbyrå.Unwiderstehliche Kraft, Spiegel nr 49, 28 november 1966. Under en rättegång i mitten av 1968 vittnade Kiesinger om att han inte hört talas om judemorden före 1942 och började tro på utländska rapporter först mot slutet av 1944.Gerhard Mauz: Wie alle Deutschen, Spiegel nr 28, 8 juli 1968.

Beate Sydhoff

Beate Margareta Sydhoff Millhagen, född Sydhoff den 10 mars 1938 i Stockholm, död 15 april 2020 i Kungsholmens distrikt, Stockholm,https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/643021Enligt Ratsit. var en svensk konsthistoriker, konstkritiker och chef för Kulturhuset i Stockholm.LIBRIS: Sydhoff, Beate, 1938- Biografi Sydhoff studerade konsthistoria vid Stockholms universitet med en fil. kand. 1960 och fil. lic. 1963 samt vid Sorbonneuniversitetet i Paris 1960–1962. Hon var anställd vid Nationalmuseum 1963–1966 och konstkritiker i Svenska Dagbladet 1966–1979. Åren 1979–1987 var hon överintendent för konstavdelningen på Stockholms stads kulturförvaltning och kulturråd vid Sveriges ambassad i Washington D.C. 1987-1990 samt därefter chef för Kulturhuset i Stockholm 1992–1993. Då Stockholm blev europeisk kulturhuvudstad 1998 var hon dess kampanjledare och programdirektör 1993–1999.”Långsiktighet lönar sig”, Svenska Dagbladet 2008-07-29 Åren 1999–2005 var hon ständig sekreterare vid Konstakademien efter att ha invalts som dess hedersledamot 1983. Beata Sydhoff har genom åren innehaft styrelse- och förtroendeuppdrag inom Nämnden för utställning av nutida svensk konst i utlandet 1967–1975, Sveriges författarförbund och Sveriges författarfond 1976–81, Svenska Unescorådet 1977–1986, Handarbetets vänner 1978–1986, ordförande för Föreningen Svensk Form 1981–1987, Riksantikvarieämbetet 1984–1986 och Svenska Institutet 1990-(?). Sydhoff har också varit konstskribent och kurator. Från 1968 var hon gift med skulptören Lars Millhagen till hans död 1996. Tillsammans hade de döttrarna Rebecka Millhagen Adelswärd och Livia Millhagen. Priser och utmärkelser