Fo134783

"Flytande likkistor." Jag har på annan plats (Flytvästar) kommenterat båtars sjövärdighet och personsäkerhet och hävdat att däckade båtar över 5 meter orsakar mycket få olyckor i förhållande till risken att falla överbord.
1920-talet skärgårdskryssare under kappsegling får gälla som undantag om en säker båt. Inledande citat är båtkonstruktören Erik Salanders från boken; Mina och andras drömbåtar. När jag för flera år sedan läste Salanders uttalande trodde jag att han menande riskerade bli flytande likkistor. Sedan dess har jag ägnat mycket tid till arkivforskning och funnit att Salander menade detta bokstavligen. Rapporter om sjunkna båtar och halvt vattenfyllda båtar, som hotat att sjunka, vidare visar förhållandet. Utrymmet medger inte att relatera alla fall, men några: 1922 under Kullaviksregattan söder om Gbg, fick 22:an Beauty med Alf Forsberg rigghaveri, man kunde inte få ner seglen, båten hamnade tvärs sjön och sjönk till botten med kölen ner, det fanns vatten ombord före haveriet. Besättningen plockades upp av tillskyndande båtar.
Vid Norrköpings SS Pingstregatta 1925 dök ett oväder upp från ingenstans, 2 skärgårdskryssare sjönk, 5 personer drunknade. Vid en annan olycka där en skägårdskryssare sjönk räddade sig kände båtkonstruktören Yngve Holm( bror till Tore Holm) simmande medan hans kamrat ombord drunknade vilket beskrivs av Salander. I några fall kan väl bristande försiktighet tillskrivas olyckorna, fanns det stänk- eller slagvatten ombord kunde förloppet bli snabbt och dramatiskt då båtens vakförmåga minskade ytterligare, vilket bl. a. Kullaviksolyckan visade.
Att olyckorna förekommit främst i samband med kappsegling tyder också på att när de säkerhetsmarginaler man har vid nöjessegling överskrids ökade risken markant.

1925 finns åter Beauty med i seglingsprotokollen i Seglarbladet ofta som vinnare, och med samma ägare!
Någon rapport om bärgning har jag inte funnit, men är inte alls osannolikt då haveriet inträffade inomskärs.