• Övraby sn.
Övraby, Sperlngsholm.
Sperlingholms Kapell.
Bild 1 altarbrun.
Bild 2 och 3 kyrklig konst.
    Photo: Hallands Konstmuseum
  • Övraby sn.
Övraby, Sperlngsholm.
Sperlingholms Kapell.
Bild 1 altarbrun.
Bild 2 och 3 kyrklig konst.
    Photo: Hallands Konstmuseum
  • Övraby sn.
Övraby, Sperlngsholm.
Sperlingholms Kapell.
Bild 1 altarbrun.
Bild 2 och 3 kyrklig konst.
    Photo: Hallands Konstmuseum

Sperlingsholms Kapell

Övraby sn.
Övraby, Sperlngsholm.
Sperlingholms Kapell.
Bild 1 altarbrun.
Bild 2 och 3 kyrklig konst.

Created with Sketch.

Kyrklig samfällighet

En kyrklig samfällighet är inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, och tidigare inom Svenska kyrkan i Sverige, ett förhållande mellan två eller fler församlingar som har gått samman inom olika områden såsom ekonomi och förvaltning. Sverige Inom Svenska kyrkan är en kyrklig samfällighet sedan 1 januari 2014 detsamma som ett pastorat. Historia Kyrkliga samfälligheter skapades genom lagen om församlingsstyrelse den 6 juni 1930, som trädde i kraft den 1 januari 1932, och ersatte förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd. På grund av historiska särförhållanden i Göteborg hade en samfällighet dock bildats där redan 1883. Det var Kungl. Maj:t som bestämde om en kyrklig samfällighet skulle skapas, men de föreslagna ingående församlingarna skulle först samtycka till detta, eller så skulle det föreligga ett allmänt betydande behov för att församlingen skulle ingå i en kyrklig samfällighet. Kungl. Maj:t bestämde också formerna för den kyrkliga samfällighetens verksamhet.Svensk uppslagsbok: Band 11, sida 24: Församling och Band 17, sida 351: Kyrklig samfällighet Genom lagen om församlingsstyrelse den 6 juni 1930 skulle varje territoriell församling ha ansvar för sina kyrkliga angelägenheter samt folkskolan och fortsättningsskolan. Två eller fler församlingar, eller delar av skilda församlingar, kunde dock förenas i kyrkliga samfälligheter för att ansvara för de kyrkliga angelägenheterna, vilka kunde vara:

Oberoende episkopala kyrkor

Oberoende episkopala kyrkor är kristna trossamfund organiserade på sådant sätt att de står under biskopars tillsyn, och som vanligtvis härleder sina biskopsämbeten till apostolisk succession.Termen används så exempelvis av Canadas ekumeniska råd De har emellertid brutit kyrkogemenskapen med sina modersamfund och kallar sig därför oberoende. Ibland kallas de för oberoende katolska kyrkor. Detta är dock missvisande, då några av dem har sitt ursprung i ortodoxa kyrkor eller firar gudstjänst på ett anglikanskt sätt. Bakgrund Ordet episkopal betyder att en kyrka leds av biskopar (i motsatsställning till presbyteriansk eller kongregationalistisk kyrkoförfattning). Ordet episkopal ingår också i namnet på flera anglikanska trossamfund, som exempelvis Skotska episkopalkyrkan och Amerikanska episkopalkyrkan. I den tidiga kyrkan leddes varje lokalkyrka (stift) av en biskop, assisterad av diakoner och präster. Under striden mot donatisterna, som hävdade att vigningen av biskopar och andra kyrkliga ämbetsbärare upphörde att vara giltiga om kyrkotjänaren ifråga avfallit under förföljelser eller på annat sätt syndat, hävdade Augustinus att vigning till kyrklig tjänst är outplånlig och giltig även då den utförs av schismatiker och syndare. Därför tillämpade västkyrkorna inte omvigning av personer som vigts till biskop, präst eller diakon på riktigt sätt av schismatiker. Under högmedeltiden utvecklade västkyrkan, på grundval av Augustinus' teologi, synsättet att schismatikers vigningar är "giltiga men illegala", under förutsättning att de utförts med rätt form, rätt materia och rätt intention. Under 1800-talet uppkom den anglokatolska rörelsen inom anglikanska kyrkogemenskapen. När Påven av Rom förklarades ofelbar 1870 menade ett avsevärt antal katoliker i Central- och Västeuropa att detta beslut stred mot den gamla katolska tron. De förklarade sig därför självständiga, kallade sig för gammalkatoliker, och trädde i gemenskap med ärkebiskopen av Utrecht, som hade varit oberoende av påvestolen sedan 1723. Det gammalkatolska samarbetsorganet Utrechtunionen grundades 1889, och inom denna gemenskap finns gammalkatolicismens officiella huvudgren vars medlemskyrkor tillhör Kyrkornas världsråd.

Sällskapet för främjande av kyrklig själavård

Sällskapet för främjande af kyrklig själavård, förkortat S. K. S., även kallat Själavårdssällskapet, var en förening och kyrkligt sällskap som bildades i Stockholm 1893. Iniativ till föreningen togs av rotemannen Karl Alm, och dess syfte var att koordinera volontärer för socialt arbete, inte minst med koppling till kyrkan. Man var i synnerhet verksam i Stockholms utkanter. Man ville bilda opinion för att bygga nya kyrkor, att dela på stora församlingar och anställa fler präster. Man ville också samla in pengar för att avlöna dessa präster. Man var i huvudsak verksam i församlingar som Maria Magdalena församling, Katarina församling, Brännkyrka församling, Kungsholms församling, Engelbrekts församling, Oskars församling, S:t Johannes församling, Solna församling, Spånga-Kista församling och Ösmo församling. Man uppförde kyrkor i Liljeholmen, Duvbo och Helgalunden, och även i Hagalund och Enskede. Som mest hade sällskapet två präster och en diakon. Man anordnade två större konferenser, en 1901 och en 1902, samt några mindre 1904, 1907 och 1913. 1904 grundade man även tidningen Församlingsbladet, som 1912 togs över av Diakonistyrelsen. Man bildade även Församlingsbyrån 1907, en förlagsverksamhet. 1914 började man samarbeta om att bygga kyrkor, kapell och församlingshus i arbetar- och industrisamhällen tillsammans med Diakonistyrelsen. I det samarbetet var man i huvudsak ansvarig för att samla in pengar och bygga kyrkor, i synnerhet flyttbara kyrkor. Den första flyttbara kyrkan byggdes 1900 i hörnet Thule- Frejgatorna i Vanadisområdet i norra delen av Johannes församling, benämnd Stefankapellet, 1904 flyttat till Liljeholmen, en annan 1918 i Helgalunden. I slutet av 1910-talet hade sällskapet tusen medlemmar. 1918 samgick sällskapet delvis med Svenska kyrkans lekmannaförbund. Referenser

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to