Till vänster ses Viktor Samuelsons fabrik "Strumpan" på Kvarnbygatan 10-14 omkring 1940. Soabs silotorn skymtar i bakgrunden.

About the object

• Identifier2004_0179
• Avbildad - namn
  • Samuelssons Strumpfabrik AB, Mölndal "Strumpan" (1850)
    • History

      Det var en gång tre kvarnar

      På Strumpans plats låg en gång tre kvarnar: Örns kvarn, Lille Nilses kvarn och Hulans kvarn. På 1850-talet såldes kvarnen som låg i mitten, Lille Nilses kvarn, till herr J.G. Koch. Han rev kvarnen och lät bygga ett vattendrivet bomullsväveri istället.

      Kockens

      Väveriet hette Rosenbergs Actiebolag, men kom i allmänhet att kallas för Kockens, efter Koch. Rosenbergs väveri fanns kvar ända fram till 1920-talet. Då, 1929, köptes byggnaden upp av strumpfabrikör Victor Samuelson från Göteborg. Huset byggdes om för tillverkning av färgglada herr- och damstrumpor i ylle.

      Strumpan

      De första decennierna gick det bra för Samuelsons Strumpfabrik. På 1940-talet behövdes mer plats, och tiden var ute för Örns kvarn och Hulans kvarn. Båda köptes in och revs och fabriken byggdes ut åt båda hållen. Så fick Strumpan sin nuvarande storlek.

      Textilkrisen

      Sedan kom 1960-talet och början på textilkrisen. Även strumpfabriken drabbades, och efter många turer, sammanslagningar och ägarbyten lades tillverkningen ner år 1982. Byggnaden blev istället industrihotell för en rad olika verksamheter. Namnet Strumpan lever ännu kvar.

      År 2001 köptes Strumpan av Byggfast Väst AB, som inledde stora renoveringar av byggnaden. En ny bro lades till huset från Kvarnbysidan. Vid årsskiftet 2001/2002 flyttade Mölndals museum och Föreningsarkivet i Mölndal in och tog över en del av de gamla maskinhallarna.

      MUSIKHUSET

      På 1970-talet övade många popgrupper i Gårda (Göteborg), men vid denna tid började rivningarna där. Strumpfabriken i Mölndal hade gått i konkurs. Här kunde man få hyra lokaler billigt. I slutet av 1970-talet användes därför Strumpan som musikhus. Marcello Manci som ägde Vivaldi studios och hans samarbetspartner Björn Asplind byggde upp verksamheten på egen hand.

      Man fick inga bidrag från Mölndals kommun men startade då samarbete med TBV. Musikhuset hade omkring 13.000 studiotimmar. Efter besök från Skolöverstyrelsen bestämdes att utbildningsmaterial behövdes. Följaktligen satte sig Björn Asplind och hans medarbetare ned och skrev utbildningsmaterial eller läroböcker.

      I entréplanet fanns ett musikcafé (samma ställe som dagens Forscafé). Där fanns även en scen. Ganska regelbundet skapades där möjligheter för grupperna i huset att uppträda. Där framfördes även musikalföreställningar, som producerades genom TBVs studiecirklar. Cafélokalen användes dessutom som en videostudio.

      I början av 1980-talet genomförde Vivaldi Studios en tiodagars fortbildning för ljudtekniker. Det var den första i privat regi i Sverige.

      LLB och fackböcker

      Begreppet LLB myntades i Musikhuset. LLB står för ljud, ljud och bild. De ingick i de första bokproduktionerna, som TBV startade för målgruppen. LLB är i dag namnet på branschorganisationen för ljud, ljus och bild och har årligen en mässa i Stockholm. Detta följdes upp med "Rockens ryggrad", ett läromedel som behandlade rytmisk frasering i olika moderna musikgenrer. De flesta av grupperna i huset hade dåliga kunskaper i musikteori och kunde inte läsa noter. Boken lärde ut ett tabelatursystem som gjorde, att musikerna fick ett gemensamt "språk" att kommunicera med i sitt musikskapande. Även sångteknik var vid denna tidpunkt ett eftersatt utbildningsområde för rock- och popmusiker. Därför producerades ett läromedel i detta ämne. Böckernas författare var tekniker och musiker, som var verksamma i huset.

      Under 1980-talet fanns det flera musikföretag i huset bl.a. Royal Music som var ett skivbolag för modern kristen musik. Det bildades av Magnus Erikson i Göteborg och hade sin storhetstid på 80- och 90-talen. Då gav man ut skivor med bland annat artisterna Per-Erik Hallin, Salt, Edin-Ådahl, Koinonia, Jerusalem, GA Gospel, Jan Groth, Cenneth Almgren. Musiktidningen Musikermagasinet, som i dag är Sveriges största musiktidning, hade sin redaktion i Musikhuset under 80-talet.

      Som enda musikhus i Sverige utsågs Musikhuset i Mölndal till "the Studio of the month" i tidningen International musician. Tidningen hade en engelsk-amerikansk och en tysk upplaga.

    • Adress,Sverige (SE) Västergötland Västra Götaland Mölndal Fässberg Mölndals Kvarnby Forsåker 1:196 Kvarnbygatan 10-14 Kvarnfallet 14, Strumpan
    • ProfessionIndustribyggnad Industrihotell Museum Musikhus Strumpfabrik Väveri
    • Alternative namesSamuelsons Strumpfabrik (1929-1977) Rosenbergs Actiebolag (1850-1929) Kvarnfallet 14 Musikens hus (1983) Musikhuset (1983) A-B Viktor Samuelsons fabrik (1929-1977)
    • DigitaltMuseumSearch in «Samuelssons Strumpfabrik AB, Mölndal "Strumpan"»
  • Soab (1916 - 2007)
    • History

      - Oljeslageriet etableras och byggs ut.

      1848 ägdes oljekvarnen vid kvarnfall 10 av M.E. Delblanco. 1892 köptes även de båda fallen 6 och 7 av M.E. Delblanco som redan ägde kvarnfall 9 och 10, och oljeslageriverksamheten byggdes ut. Vid sekelskiftet 1900 omfattade oljeslageriet kvarnfall 4-12 på norra sidan forsen och ägdes av Handels och Fabriks AB M.E. Delblanco.

      1879 fanns två svenska oljeslagerier som hade utvecklats till industrier. Dessa var Delblancos oljeslageri i Mölndal och oljeslageriet i Trollhättan. En brandförsäkringsakt från 1887 ger en bild av hur Delblancos fabrik var uppbyggd och organiserad. Fabriksbyggnaden var byggd på en grund av gråsten och fasadmurarna var av tegel. Taket var täckt med asfaltpapper från Munksjö. I källarvåningen fanns ett flertal fundament för de tunga maskinerna samt en lokomobil som fanns i ett rum med egen ingång skild från fabriken i övrigt. Lokomobilen var en slags ångmaskin på hjul. Kvarnen skildes åt från oljeslageriet med genomgående väggar i alla våningsplan.

      Oljeslageriet hade tre par hydrauliska pressar som användes för att pressa oljan ur uppvärmt linoljefrö. Där fanns också fyra par krosstenar, två fyrugnar av tegel samt två par krossvalsar. För uppsamling av oljan fanns cisterner tillverkade av koppar järnplåt och fyrtumsplank. Det fanns också fyra mindre järnaxlar med hjul, skivor och tillbehör för en rensmaskin samt en hiss. Byggnaden hade även försetts med en ångskorsten. I anslutning till denna fabrik fanns en ny byggnad som innehöll en dubbel turbin av järn samt ett vattenhjul med axelledning, remskivor och tillbehör till verkstaden. Den nya byggnaden hade också en lång vattenränna av tretumsplank samt en reparationsverkstad med svarvar och hyvelbänkar. Moderniseringen av produktionen påverkade organisationen av kvarn- och fabriksbyggnaderna längs forsen. Under perioden mellan 1876 och 1887 låg kvarn och oljeslageri kvar på samma plats i en och samma byggnad vid kvarnfall 9-10. Men 1897 hade oljeslageriet flyttats till fall 5-7 medan kvarnverksamheten låg kvar vid kvarnfall 9-10.

      M.E. Delblanco drev oljeslageriet fram till 1916 då företaget blev en del av ett nationellt företag, Sveriges Förenade Oljeslagerier AB. Tillverkningen bibehölls dock i Mölndal och SOAB förlade även sitt huvudkontor dit.

      - Svenska oljeslageriaktiebolaget, SOAB 1916-1996.

      Med första världskrigets början genomfördes en sammanslagning av de svenska oljeslagerierna. I och med denna sammanslagning bildades SOAB, Svenska Oljeslageri Aktiebolaget den 1 december 1916. Bolaget förvärvade detta datum Firma M E Delbanco, AB Sommelii Fabrikers oljeslagerianläggningar i Nacka samt Trollhätte Oljeslageri AB, Trollhättan. Två företag såldes däremot ej, Malmö Oljeslageri AB, Malmö och Thorburns Söners AB, Uddevalla.

      Vid sammanslagningen 1916 blev SOAB ägare till 13.283 ton linfrö i England och ett särskilt bolag bildades, Svenska Linfröimport AB. I detta bolag ingick även de övriga oljeslagerier som ej gått med i den tidigare sammanslagningen. Det var svårt att få tag i nödvändigt tonnage, och Svenska Linfröimport AB köpte för SOAB:s räkning 2.850 ton linfrö för upplagring i Buenos Aires, Argentina. Ytterligare samarbete förekom sedan, oljeslagerierna emellan i fråga om inköp, men då i andra former. Först den 29:e november 1918 kom linfrö till Göteborg igen från Calcutta, och när arbetet väl åter kommit igång svarade SOAB för ca 70 % av den svenska produktionen, vilket motsvarade 45.000 ton per år.

      De första två åren efter sammanslagningen var hårda, då de tre oljeslagerierna inte hade linfrö på lager, utan i stället var tvungna att syssla med bl.a pressning av olika metallsvarvspån och skrot till bricketter. Bearbetning av kött- och fiskavfall förekom också. Mellan åren 1917- 1918 pressades dock en viss mängd linfrö, svenskodlad sådan, men gav inte samma höga kvalitet som det importerade.

      Den största och snabbaste utvecklingen inom SOAB skedde under andra världskriget då företaget satsade stort på forskning för att leda in företaget på nya produktionsgrenar. Ett forskningslaboratorium inrättades, dels för att säkra sysselsättningen för de anställda, och dels för om möjligt täcka landets behov av sådana produkter som på grund av kriget var svåra eller omöjliga att importera. I första hand koncentrerade sig företaget på produkter inom färg- och lackindustrin. Forskningen intensifierades snabbt inom oljeområdet. I första hand skulle de gamla oljorna förbättras och förädlas, men mycket tid lades ner på att framställa helt nya oljor.

      Under 1950-talet satsas det intensivt på forskning inom följande områden:

      - alkyder

      - FSA

      - melaminhartser

      - fenolhartser

      - karbamidhartser

      - epoxihartser

      - omättade polyesterhartser

      - mjukningsmedel

      - disk- och tvättmedel

      - petrokemi

      - råvaror till PAS

      - fraktionering

      - textilhjälpmedel

      1954 hade SOAB tagit fram den omättade esterplasten som hade fantastiska egenskaper. Hållbarheten var lika stark, eller starkare än järn, men med endast en fjärdedel av järnets vikt. Detta var utan tvekan framtidens material. Produktionen gick mycket bra i takt med att efterfrågan ökade, och som bevis på framgångarna ökade antalet anställda kemister enormt. 1939 utgjordes den tekniska personalen av tre kemister, jämfört med år 1959 då personalen bestod av ca 120 ingenjörer och laboratoriebiträden.

      FSA är förkortning för: Ftalsyraanhydrid (FSA) som är en viktig mellanprodukt vid tillverkningen av mjukgörare till plaster.

      På 40-talet satsade SOAB på tillverkning av alkydharster. Dessa används för tillverkning av färg och bindemedel och hade tidigare köpts in som halvfabrikat.

      Alkydhartserna består av ftalseyreandryhid (FSA), glycerin och olja. Linolja hade man och även en anläggning för glycerinframställning. Man beslutade nu att starta egen FSA-tillverkning.

      År 1943 invigdes F-fabriken (där F stod för FSA). En stor nackdel med denna tillverkning var att man använde kvicksilver som köldmedel. En del av detta rann ut i samband med att anläggningen togs ned och flyttades till Nol år 1965.

      Framställningen av olika alkydhartser samt ftalsyreanhydrid ledde till flera ut- samt nybyggnationer av lokaler för SOAB. Nedan följer några årtal under vilka SOAB:s byggnader förändrats eller nya tillkommit.

      • 1940 revs de gamla byggnaderna där stampkvarnen ursprungligen legat och ett konsthartslaboratorium byggs.

      • 1941 färdigställdes en ny lagerlokal för linfrökakor

      • 1943 byggdes en gammal kvarnbyggnad om genom förstärkningar till FSA-fabrik. (FSA= ftalsyreanhydrid, därav namnet F-fabriken)

      • 1944 gjordes en före detta lagerlokal för linfrö om till konsthartsfabrik, kallad K-fabriken.

      • 1946 utvidgades K-fabriken i norr med en flygelbyggnad samt i söder med en byggnad.

      • 1947 utökade K-fabriken med två byggnader och ett sidoskepp.

      • 1948 byggdes F-fabriken ut för andra gången. Två nya sidoskepp till K-fabriken byggdes och en metaaminofenolanläggning uppförs.

      • 1949 byggdes tankstationen ut för första gången. En byggnad innehållande omklädningsrum, matsal och bibliotek uppfördes.

      • 1950 tredje utbyggnaden av F-fabriken avslutades.

      • 1951 tankstationens andra utbyggnad fullbordades.

      • 1952 avslutas F-fabrikens fjärde utbyggnad.

      • 1954 byggdes västra delen av magasinet om till en modern fattvätt.

      • 1956 påbörjades en utbyggnad av K-fabriken i form av ett sidoskepp, man uppförde en provisorisk verkstad.

      • 1958 uppfördes en rörverkstad bredvid snickarverkstaden.

      • 1959 ändrades och utvidgades dr. H. Grolls laboratorium.

      Det fanns F, K och O-fabriken.

      F är för FSA är en förkortning för ftalsyreanhydrid som man tillverkade i F.fabriken 1943-1959. K är förkortning för konstharts som är en äldre beteckning för plast och O är Oljefabriken där man tillverkade linolja fram till 1966. K-fabriken var den stora fabriken med alla utbyggnaderna.

      Den 18:e september 1951 inträffade en explosion i FSA-fabriken med ett dödsoffer. F-fabriken byggdes snabbt upp igen och produktionen fortsatte till 1965 när den flyttades till Nol.

      Under 1960-talet förvärvades SOAB av Matts Carlgren i Mo Domsjö AB och kom så småningom med Berol i Statsföretags ägo. 1979 köps Svenska Oljeslageri AB av AB Wilh. Becker och antar nytt namn, Soab AB och bindemedelstillverkningen koncentrerades till Mölndal. Under 1980-talet upphörde tillverkningen av aminohartser medan tillverkning av latex startade. Oljeslagerifabriken revs och ett nytt kontor samt utvecklingslaboratorium byggdes. Soab AB köptes 1996 av Mc Worther Technologies vilka i sin tur sedan köptes upp av Eastman Chemical Company år 2000. 2004 köptes företaget av Apollo Management och det nya namnet på industrin blev Resolution Specialty Materials Sweden AB. Inom Apollogruppen bildades 2005 ett nytt bolag och namnet på Mölndalsanläggningen blev då Hexion Specialty Chemicals Sweden AB.

      O-fabriken (Oljeslageriet 1) på Kvarnbygatan 8A tillhörde tidigare SOAB och beteckningen står för Oljeslagerifabriken. Byggnaden har inrymt många olika funktioner som varierat allt eftersom fabrikens tillverkning förändrats bl a panncentral (därav skorstenen).

      SOABs anläggningar såg stora ut från Kråkan men i själva verket var fabriksområdet kringskuret av Boråsbanan, Mölndalsfallen och bebyggelsen vid Gamla torget. Företaget kunde inte expandera och lades därför ner i Kvarnbyn våren 2007 av det amerikanska företaget Hexion. Silotornen byggdes 1935 och troddes då bli en stor sevärdhet, som så småningom fick fasadbelysning. Tornen revs efter företagets nedläggning. Idag finns det nya bostadsområdet Kvarnbyterassen här som stod klart 2017.

    • Adress,Sverige (SE) Västergötland Västra Götaland Mölndal Fässberg Mölndals Kvarnby Kvarnbyterrassen 2 Kvarnbygatan 49 Soab, Svenska oljeslageriaktiebolaget
    • Adress,Sverige (SE) Västergötland Västra Götaland Mölndal Fässberg Mölndals Kvarnby Oljeslageriet 1 Kvarnbygatan 8B F-fabriken, Kvarnfallet 10
    • ProfessionFärgbindemedel Kemikaliefabrik Oljeslageri
    • Alternative namesSvenska oljeslageriaktiebolaget (1916 - 1997) McWhorter Technologies AB (1997 - 2000) Hexion Speciality Chemicals Inc (2005 - 2007) Eastman Chemical Sweden AB (2000 - 2004) Resolution Specialty Materials Sweden AB (2004 - 2005)
    • DigitaltMuseumSearch in «Soab»
• Avbildad, ortSverige Västergötland Västra Götaland Mölndal Fässberg Mölndals Kvarnby Forsåker 1:196 Kvarnbygatan 10-14 Kvarnfallet 14, Strumpan
• General subject termByggnad
• Specific subject termsTextilindustri
• SubjectTill vänster ses Viktor Samuelsons fabrik "Strumpan" på Kvarnbygatan 10-14 omkring 1940. Soabs silotorn skymtar i bakgrunden.
• Type Photograph