Skoband
Skoband för män från Jukkasjärviområdet.Male Sámi shoe lace from the central area. Photo from Ájtte museum.
Skoband avser ofta vanliga skosnören.
Skoband, vuoddaga på lulesamiska och vuoddagat på nordsamiska, används för att hålla ihop skaftet på en bällingsko för att hindra fukt och snö att tränga in i skoskaftet.
Byxben dras över skaftet och omlindas med skobandet så att det håller tätt. Idag används också strumpor, och skobanden används då för att hålla ihop skaften på bällingskor och näbbskor. De lulesamiska skobanden är ungefär 180 cm långa och 3-4 cm breda. Det finns en skinnremsa i ena änden som knyts fast i skons öglor. Skobanden lindas alltid utåt.
Att lägga och att väva skoband
Att lägga skoband heter "låhtåt" på lulesamiska. Genom att använda garn och fingrar kan man skapa starka band. Man fäster skobandsvarpen i en klyka oftast tillverkad av sälg eller av björk. Klykan är oftast över 40 cm lång och har en förgrening i ena ändan. Den var lätt att bära med sig och den bars ofta med under sommartid då renarna skulle vaktas. Man kan också fästa varpen i en stolsrygg eller med en tving fastskruvad i en möbel. Vanligast idag är att lagda skoband används i lulesamiskt och sydsamiskt område och att de är vävda längre norrut.
Om skoband i historien