Huvudliggaren:
"Barnkass av plan näver, sydd med tågor. Stora bygelhandtag av trä. Rotlindad kant. Dekor av färgade vadmalsklutar. Kassen skadad."
Dopkass av flaknäver med handtag. Kassen - korgen - har en långsmal form. Flera lager av näver har vikts och sytts ihop med rottågor. Bottensömmarna saknas helt, sidor och gavlar är ihopsydda med klyvsöm. Under klyvsömmen ligger en vadmalsremsa som förstärkning och dekoration. På kassens övre långsidor ligger en 5-7 cm bred "krage", i nedre kant följer en gul vadmalsremsa. Kanten har en kluven vijda lagd på ut- och insidan av sidoväggen med den platta sidan inåt. Vidjan är fäst med en tät lindning av rottågor, i kanten på utsidan följer en smal röd och blå vadmalsremsa. En av de blå remsorna är skarvad med en 7 cm lång grön vadmalsremsa i yttre kant. Sidohandtagen består av bågformad käpp, ett är fastsurrat i kassens övre kant, det andra är fastsurrat med ett grovt lingarn, likaså ändarna på handtagen. Kassen är dekorerad med "vadmalsnoppor" som är placerade i grupper av fem stycken. Små vadmalslappar i blått och gult, den ena lagd på den andra, förekommer på hela kassen. Tygbitarna är fastsydda med lintråd som löper längs kassens insida. Gavlarna har inristad dekor i form av diagonala ränder som bildar ett rombmönster över hela ytan.
Anm: Mycket trasig i botten, sömmar och näverbitar saknas. Hål i botten, ca 13 x 19 cm.
Dopkass, barnkass eller kristningskass som den också kallas, är en korg eller vagga som förekommit mest i övre Dalarna, men även i Väster- och Österdalarna och i södra Härjedalen. Den användes till dopet och andra kyrkobesök och som sovplats i hemmet. Den kunde också bäras på ryggen, då hade man ett långt band som lindades runt handtagen och sedan runt axlarna på kvinnan. Till kassen kunde höra en dopsticka, i den skar man in barnets initialer, födelsedag och år.
En lång läderrem med smidda krokar, "dingelkrok", 12 581, användes vid upphängning av vagga, barnkorg eller dopkass. Krokarna fästes kring handtagen och läderremmen fästes i takkrok eller dyl.
/Inga-Lill Eliasson 2006-05-29
