Ritning

linjer, spant m m 1/10

Created with Sketch.

Frans Albert Anderson

Frans Albert Anderson (i riksdagen kallad Anderson i Stockholm), född 16 november 1831 i Askeryds församling, Jönköpings län, död 23 mars 1923 i Stockholm, var en svensk politiker och generaldirektör för Statskontoret. Han var ledamot av första kammaren 1878-1911. Frans Albert Andersson föddes i Askeryds socken, Norra Vedbo härad som son till organisten Per Daniel Andersson och Mariana Åkerström. Biografi Andersson blev student i Uppsala 1851, och avlade kameralexamen 1855, blev 1867 kamrerare i kammarkollegium och 1873 kammarråd. 1885–1902 var han generaldirektör och chef för statskontoret. 1879–1904 var han även fullmäktig och 1893–1904 ordförande i riksgäldskontoret. Andersson avgav 1874 i anslutning till förslaget om ny arméorganisation på upprag av Kunglig Majestät ett betydelsefullt betänkande om rustnings och roteringsbesvärens samt grundskatternas tillkomst, varpå lantmannapartiet sedermera i väsentlig mån stödde sina anspråk på grundskatternas avskriving, och som närmast föranledde, att Andersson av det lantmannapartistiska landstinget i Jönköpings läns valkrets invaldes i riksdagens första kammare 1877. Här rönte han förtroendet att inväljas i 1879 års bevillningsutskott samt 1879 och 1883 års särskilda utskott för behandling av försvars- och skattefrågorna. Han ställning som frihandlare vållade, att han 1886 föll igenom i sin gamla valkorporation, men han invaldes i stället i kammaren av Västernorrlands läns valkrets, som även 1895 förnyade hans mandat. Han hade även vid urtima riksdagen 1892 plats i det särskilda försvarsutskottet och förespråkade vid den tiden ett på grundvalen av allmän värnplikt byggt härordningssystem. I övrigt tillhörde Andersson den moderata gruppen i kammaren. Anderson togs även i anspråk för arbete i åtskilliga kommittéer, såsom Förberedande skattejämkningskommittén (1875–1876), pensionskommittén (1899) med flera kommittéer.

La Dafne

La Dafne är en italiensk opera (favola in musica) i prolog och en akt med musik av Marco da Gagliano och libretto av Ottavio Rinuccini efter Ovidius epos Metamorfoser. Historia Tillsammans med sin äldre kollega Jacopo Peri var Gagliano en av de ledande kompositörerna av tidig opera i Florens. Han kom i kontakt med Ferdinando Gonzaga, hertig av Mantua, med vilken han uppehöll en regelbunden korrespondens. 1607 grundade Gagliano den första florentinska akademien tillägnad musiken, Accademia degli Elevati. Samma år beställde Gonzaga en ny operaversion av Rinuccinis libretto Dafne som tidigare hade tonsatts av Peri 1597 (och som räknas som den första operan). Gaglianos version var tänkt för festligheterna kring bröllopet mellan hertig Francesco Gonzaga och Margareta av Savoyen. Bröllopet blev uppskjutet och operan uppfördes i samband med karnevalen i februari 1608. En privat föreställning av La Dafne gavs i Florens hos Don Giovanni de' Medici den 9 februari 1611. Rinuccini reviderade och utökade sitt libretto till Gagliano, men handlingen förblev i princip densamma som Peri hade tonsatt. Det finns inga scenindelningar i partituret men körstyckena delar in verket i sex scener. Gagliano var påverkad av Peris verk Dafne och Euridice. Han anammade Peris intensiva, känslosamma recitativ och berikade det vidare med sina egna erfarenheter av polyfona madrigaler. Körerna, mellanspelen och ariorna är mer fulländade och Gaglianos musik närmar sig Claudio Monteverdis opera Orfeo (1607) både i sin användning av ett brett spektrum av stilar och genrer, samt i sitt distinkta sätt att specificera hur operan skulle framföras. För första gången anges att orkestern skall sitta framför scenen. Gagliano ger dessutom precisa instruktioner för regi och tolkning. Personer Dafne (sopran) Apollo (tenor)

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to