Underkäke tillhörande skelettet av individ Y som kallas för Yngve. Fyndnummer 23161 utgör huvudpost för skelettet.
Individ Y, som vi kallar Yngve, var en 14-17 år gammal pojke, ca 166 cm lång, med blå ögon och ljusbrunt hår och blek hy. Han kom troligen från mellersta Sverige.
Tänderna var friska men han hade tandsten. Ränderna tvärs över tänderna visar på störningar i tändernas mineraliseringsprocess, emaljhypoplasier. Detta tyder på att han periodvis i barndomen varit undernärd eller lidit av sviterna efter en svår barnsjukdom. En alveol hos en framtand har en läkt defekt som visar att den skadats under hans livstid. Han har även spår av inflammationer i tänderna i form av benförlust vid rotspetsarna. Yngves kranium har två ärftliga särdrag, dels en utbuktning av nackbenet, bathrocephali, dels en kvarsittande söm mellan pannbenen, sutura metopica persistens. Yngve hade förändringar i bröstryggen, juvenil kyfos, vilket gav honom en aning kutig rygg. Han hade även andra ryggradsförändringar, men de var milda och behöver inte ha påverkat honom i någon högre grad. På vänster överarmsben finns spår efter ett cirka två år gammalt brott.
Yngve återfanns utanför skeppets akter bland spillrorna efter låringsgallerierna. Han dog förmodligen i ett av låringsgallerierna. Han bar fortfarande sina skor med rester av stickade yllestrumpor i som kan ha varit beige eller ljusbruna. Skorna var tillverkade i fint getskinn, i tysk stil, och gjorda för att bäras med exklusiva skoband och skorosor. I anslutning till skorna hittades en liten nyckel i järn och koppar. Mellan Yngves lårben låg 26 mynt – 25 klippingar och ett rundmynt med en vikt på nästan 600 gram och till ett sammanlagt värde av 31 öre. Yngve kan ha varit skeppsgosse ombord på Vasa.
I och utanför Vasa påträffades mänskliga kvarlevor. De osteologiska och arkeologiska analyserna pekar på att det finns kvarlevor efter 15-16 av de cirka 30 personer som sägs ska ha omkommit vid förlisningen. Elva av individerna hittades i skeppet (sex på övre batteridäck, tre på nedre batteridäck, en på trossdäck och en i hålskeppet), de övriga påträffades utanför skeppet.
De flesta skeletten har identifierats som män, men två är kvinnor. Majoriteten av individerna var under 35 år, den yngste var 14-17 år och den äldste 40-50 år. De två kvinnorna har åldersbedömts till 20-30 år och 25-40 år. Längden varierar mellan ca 160 cm och ca 174 cm, med en medellängd för männen på 166,5 cm och för kvinnorna på 160 cm.
Isotopanalyser pekar på att de flesta har levt av övervägande landlevande djur, men att individerna C och I har haft en större del av sin diet från marina resurser. Flera av skeletten uppvisar dock indikationer på att individerna under någon period i sin barndom lidit av undernäring eller haft en svår barnsjukdom. Tandmaterialet är av förhållandevis god kvalitet även om en del individer har haft tandsten och smärre inflammationer i käken. Nästan en tredjedel av skeletten uppvisar spår av tidigare brutna ben, men endast en fraktur kan påvisas ha skett vid förlisningen (individ A). Bägge kvinnorna och några av männen har förändringar i ryggraden som tyder på sjukdom eller överansträngning.
Individuella skelett har attribuerats med en bokstav i den ordning de påträffades och senare även ett namn baserat på bokstaven (enligt det svenska bokstaveringsalfabetet).
Individ Y bedömdes först vara en ung man och kallades ”Skeppsgossen”. Vid de osteologiska undersökningarna i början på 1990-talet så bedömdes individ Y vara en kvinna och kallades Ylva men DNA-analyser har visat att individ Y: s biologiska kön var manligt så namnet har ändrats till Yngve.
Individernas personbeskrivningar är framtagna utifrån arkeologiska och osteologiska undersökningar, resultat från isotopanalys och DNA-analys samt interna seminarier där forskare, intendenter, konservatorer, pedagoger och utställningsproducenter tillsammans skärskådat den arkeologiska kontexten, fyndliggare, utgrävningsfoton, historiska källor, osteologiska data samt associerade kläder, skor och tillhörigheter.
Inom ramen för dräktforskningen på Vasamuseet har textilsamlingen genomgått en omfattande undersökning. Beskrivningarna av hur de klädesplagg och skor som kan knytas till de olika individerna från Vasa, kan ha sett ut baseras på ny kunskap och resultat från den forskningen.
För mer information om de som omkom på Vasa se boken ”I liv och död-skeletten från Vasa berättar”, utgiven 2025. Red. Anna Maria Forssberg och Fred Hocker.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».