Fartygsmodell

Created with Sketch.

Okänd soldat

Okänd soldat (finska: Tuntematon sotilas) är en roman från 1954 av den finländske författaren Väinö Linna. I Okänd soldat följs en finländsk kulsprutepluton under fortsättningskriget, från sommaroffensiven 1941 till reträtten från Karelen 1944. Romanens ärliga och osminkade skildring av krigets verkligheter lämnar de traditionella hjältemyterna därhän, och med en brutal och kärv verklighetstrogenhet beskrivs kriget ur soldaternas ögon. Linna hade själv deltagit i kriget, och Okänd soldat är delvis baserad på hans egna erfarenheter vid fronten. Romanen blev Linnas genombrott som författare och kom utan konkurrens att bli en av de största skönlitterära succéerna i Finlands litterära historia, samtidigt som dess starka realism väckte en proteststorm. Det första året såldes boken i 175 000 exemplar, och fram till 2004 hade Okänd soldat sålt i 615 000 exemplar på finska, i sammanlagt 60 upplagor. Även i Sverige nådde Okänd soldat stora upplageframgångar när den utgavs i svensk översättning av den finlandssvenske skribenten Nils-Börje Stormbom hösten 1955. I Dagens Nyheter skrev Olof Lagercrantz: Jag har läst Linnas bok med brinnande kinder och har inget minne av att jag någonsin vände en sida. Även i Norge, Danmark och Frankrike blev romanen en stor succé. Till början av 2000-talet hade boken översatts till 21 språk. Okänd soldat har filmatiserats tre gånger; 1955 av Edvin Laine (se Okänd soldat (film, 1955)), 1985 av Rauni Mollberg (se Okänd soldat (film, 1985)) och 2017 av Aku Louhimies (se Okänd soldat (film, 2017)).

Mats Gustavsson (sparre)

Mats Gustavsson (sparre), död 1419, var en svensk godsägare, riddare, riksråd, landshövding i Vedbo i Jönköpings län i norra Småland på gränsen mot Östergötland, samt 1374 mördare av Gottskalk Falkdal (död 1374), biskop i Linköpings stift 1373–1374. Enligt Hans Gillingstam var Mats Gustavsson son till Gustav Abjörnsson (sparre) som förde en sparre i vapnet, men vars släkttillhörighet inte är helt fastställd. Mats Gustavsson använde Edshult i Södra Vedbo härad som sätesgård under några år, efter att han gift sig med Birgitta Magnusdotter (Aspenäsätten) till Edshult, som var arvegods från Aspenäsätten. Omgift 11 juni 1410 med Brita Halstensdotter (båt). Bakgrunden till mordet left|Innozenz VIDen påvliga blybullan vidhänger i hampsnöre på baksidan av ett brev där den av Hans Gillingstam anförda fadern till Mats Gustavsson, Gustav Abjörnsson (sparre) nämns, när Påve Innocentius VI den 12 december 1359 utfärdar ett brev i Avignon där han underrättar ärkedjäknen vid Linköpings (dom)kyrka om att abboten och konventet i Nydala cistercienskloster i Linköpings stift har klagat vid påvestolen över att Gustav Abjörnsson, Peter i Mörhult (i Svenarums socken) och Klemens Redosven, lekmän från nämnda stift, kränker klostret beträffande vissa gårdar, kvarnar, jordar, ägor, avgälder och andra ting. Därför befaller påven ärkedjäknen att sammankalla parterna och hålla förhör i målet och avkunna dom, vilken ej kan överklagas. Om de inkallade vittnena drar sig undan på grund av vänskap, hat eller fruktan skall ärkedjäknen genom kyrkans domsrätt tvinga dem att avge sanningsenligt vittnesmål.sdhk_7630 Den 14 år senare utsedde biskopen Biskop Gottskalk, var släkt med kung Albrekt av Mecklenburg, och var känd som en nitisk förvaltare av kyrkans egendomar och hävdade kyrkans rätt till treårstionde av stormännens lantegendomar. Biskop Falkdal försökte återerövra många gårdar som tidigare hört till kyrkan, men som nu var i frälsets ägo. Han kom därför i konflikt med stormännen.Det medeltida Mossebo

Lars Siggesson (Sparre)

För häradshövdingen under 1400-talet, se Lars Siggesson (Sparre) (häradshövding). Lars Siggesson (Sparre), född cirka 1492, död 12 januari 1554 på Örebro slott, var ett svenskt riksråd och riksmarsk. Han var son till Sigge Larsson och Kerstin Månsdotter (Natt och Dag), gift med Anna Lindormsdotter (Vinge) 1521 och med Britta Turesdotter (Trolle) 1549 samt far till Jöran Larsson Sparre, rikskanslern Erik Larsson Sparre och Johan Larsson Sparre. Lars Siggesson framträder först under striden mellan Sten Sture den yngre och kung Kristian II, där han tillsammans med fem andra svenska unga adelsmän, däribland hans bror Jöran Siggesson (Sparre) och den då unge Gustav Vasa, 1518 lämnades som gisslan åt Kristian och bortfördes fången till Danmark. Han tycks ha gått över till unionskungens sida, och sedan han återkommit till Sverige deltog han 1521 i bekämpandet av upproret i Småland. Redan året därpå hade han dock bytt sida och var jämte Berent von Mehlen befälhavare över de örlogsskepp som Lübeck bidragit med. Uppdraget var att innesluta Stockholm. miniatyr|vänster|I mitten av bilden Slottsberget, på vars topp Karlsborg eller Hornborgs slott var belägen. Lars Siggesson skickades med en krigsstyrka till Skåne i januari 1523 för att åstadkomma en resning mot Kristian och införliva landsdelen med Sverige. Företaget misslyckades. Under våren samma år lyckades han erövra hela landssträckan till Oslo, och tvingade allmogen i södra Norge att svära svenska kungen trohetsed. Av brist på livsmedel måste han likväl vända tillbaka och intog på återvägen största delen av Viken med Karlsborgs slott. Även denna erövring gick sen förlorad.

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to