Preussen
(tyska: ) var ett hertigdöme, senare ett konungarike och till sist en delstat i Tyskland. Från 1700-talet var det en betydande europeisk stat, som formellt upplöstes 1947 till följd av andra världskrigets utgång.
Hertigdömet Preussen lydde fram till 1657 under det polska kungadömet. År 1618 ingick hertigdömet en personalunion med markgrevskapet Brandenburg. I samband med Polens försvagning blev denna statsbildning 1701 ett självständigt konungarike (tyska: Königreich Preußen). Under 1700-talet blev Preussen en stark militärmakt, särskilt under Fredrik II (Fredrik den store).
Under 1800-talet blev Preussen den ledande tyska staten. Detta manifesterades av Preussens militära seger över Österrike 1866, vilket avgjorde ledarskapsfrågan bland de tyska staterna samt att Preussens kung från 1871 även var kejsare av Tyska riket. Det senare möjliggjordes genom att de tyska staterna (utom Österrike) 1871 samlades i ett kejsardöme under preussisk ledning. Monarkin störtades 1918 till förmån för republikanskt styrelseskick varigenom Tyskland omdanades till Weimarrepubliken. Preussen var denna stats största delrepublik under namnet Fristaten Preussen (tyska: Freistaat Preussen). Under mellankrigstiden dominerade socialdemokraterna Preussens politiska liv. Delrepubliken kom därför i skarp konflikt med nazisterna och 1933 inlemmades den i den tyska enhetsstaten (Nazityskland). Trots att Preussen hade upphört att existera 1933 så förklarade de allierade segrarmakterna i andra världskriget landet upplöst den 25 februari 1947.
Geografi
Under sin största utsträckning tillhörde större delen av Preussen det Nordtyska låglandet och kan i allmänhet karakteriseras som lågland (omkring 268 000 kvadratkilometer, mer än tre fjärdedelar), medan endast 80 300 kvadratkilometer var bergland. Slätten är mycket bredare i öster, där endast Schlesien är bergigt, än i väster, där Teutoburgerwald ligger mindre än 150 kilometer från Nordsjön.
En linje dragen från Düsseldorf genom Halle till Breslau skulle ungefär skilja slättlandet från berglandet. I sydöst var Preussen skilt från Österrike genom Sudeterna, som började vid Oderdalen och sträckte sig därifrån mot nordväst. Dessa inneslöt även Riesengebirge, med den högsta bergstoppen i Preussen, Schneekoppe (1 603 meter över havet), och övergick småningom till Lausitz kullar. Harzbergen, bortom sachsiska slätten, följde samma allmänna riktning och kan betraktas som en skild fortsättning av systemet. Söder om Harz skar den preussiska gränsen norra delen av Thüringerwald, som fortsattes mot nordväst av Wesers bergland och Teutoburgerwald. Sydvästra delen av Preussen upptogs av platån kring nedre Rhen, inneslutande Hunsrück och Eifel på vänstra samt Taunus, Westerwald och Sauerland på högra flodsidan.