Tillfälliga utställningen "Dykeri och bärgning". Dykeriutrustning från 1800-talets mitt. Delad dykardräkt för mindre vattendjup, dykarpump av äldre modell m.m.

Överfört från äldre registerkort.

Dykarpumpen medjer dykning till 30 meters djup. Den mjuka dykardräkten är en direkt tilläpning av dykarklockans princip. Till en början utfördes den som en huva trädd över huvudet. Även denna konstruktion kan spåras långt tillbaka i tiden. Men först sedan Smeaton och Colomb i slutet av 1700-talet tagit luftpumpen i dykeritekninkens tjänst blir kontruktionen av större praktisk betydelse. Man fortsätter emmelertid med enkla dykarapparater endast trädda över huvudet med medfört luftförråd. Sålunda konstruerade Fleures och Davis, Hall och Rees, Stelzner m.fl. i början av 1900-talet olika apparater som i moderat utförande användes för undervattensarbeten och räddning från sjunkna ubåtar.

År 1819 framkom Siebe med en liknade öppen dykardräkt där luft tillfördes från ytan med pump.

1837 konstuerade Siebe den helt slutna dykardräkten. Denna innefattar alla en modern dykardräkts grundheter i hjälmen, klädningen, skorna och tyngderna. Luften släpptes ut genom en regleringsventil i hjälmen. Siebes konstruktion används än idag över hela världen med enbart smärre förändringar. Den utfördes numera även för slanglös dykning.

Pansardykardräkten arbetar efter en helt annan princip. Dykaren vistas då i en sluten klocka i vilken atmosfärstryck råder. Den är sålunda en modifierad observationskammare.

Collapse text