Erik

Created with Sketch.

Porträtt av en kvinna i brand

Porträtt av en kvinna i brand () är en fransk kostymdramafilm från 2019 skriven och regisserad av Céline Sciamma, med Noémie Merlant och Adèle Haenel . Filmen utspelar sig i Frankrike under slutet av 1700-talet och berättar historien om en förbjuden affär mellan en ung adelsdam och en konstnär som fått i uppdrag att måla hennes porträtt. Porträtt av en kvinna i brand var utvald för att tävla om Palme d'Or på Cannes Film Festival 2019 . Filmen vann priset Queer Palm i Cannes och blev den första filmen regisserad av en kvinna som vunnit priset. Sciamma vann också priset för bästa manus i Cannes. Filmen hade premiär i Frankrike den 18 september 2019. Den nominerades till Independent Spirit Awards, Kritikernas Choice Awards och Golden Globe Awards för bästa film på främmande språk och valdes av National Board of Review till en av de fem främsta filmerna på främmande språk under 2019. Handling I slutet av sjuttonhundratalet håller Marianne, en ung målare, målningslektioner för en grupp unga kvinnor. En av hennes elever frågar henne om en målning som Marianne har gjort. Hon kallar målningen för "Porträtt av en kvinna i brand". Vi får följa Marianne när hon flera år tidigare anländer till en isolerad ö i Bretagne . Hon har fått i uppdrag att måla ett porträtt av Héloïse, en ung kvinna som ska gifta sig med en milanesisk adelsman. Marianne blir informerad om att Héloïse tidigare vägrat att posera för porträtt eftersom hon inte vill gifta sig, därför ska hon agera som Héloïses sällskapsdam. På dagarna följer Marianne med Héloïse på hennes dagliga promenader för att i hemlighet teckna av och memorera hennes drag. Nätterna ägnar Marianne åt att måla Héloïses porträtt.

Patent- och registreringsverket (byggnad)

miniatyr|stående=1.4|PRV:s entré omges av två antikiserande statyer i vit marmor. Patent- och registreringsverkets byggnad ligger vid Valhallavägen 136 på Östermalm i Stockholm. Det monumentala kontorshuset i rött murtegel som sedan 1921 är hemvist för Patent- och registreringsverket, ritades 1911 till 1921 av Ragnar Östberg och blev tillbyggt i två etapper: 1946–1947 av arkitekterna Ernst Hawerman och Nils G:son Friberg samt 1960–1961 av Bengt Romare och Georg Scherman. Östbergs byggnad är sedan oktober 1993 ett byggnadsminne.RAÄ:s bebyggelseregister: Stockholm kn, UPPFINNAREN 1 PATENTVERKET, lagskydd. Annexet från 1961 står sedan år 2010 tomt och skall eventuellt byggas om till bostäder. Historik Byggnad vid Valhallavägen miniatyr|vänster|PRV:s ursprungliga storlek, karta 1930. miniatyr|PRV:s byggnad mot Valhallavägen. miniatyr|PRV:s tillbyggnad mot Skeppargatan. Patent- och registreringsverkets (PRV) lokaler låg från och med 1906 i fastigheten Rännilen vid hörnet Birger Jarlsgatan/Smålandsgatan i Stockholm.PRV: Byggnader. Efter flytt till olika byggnader kunde PRV år 1921 ta sitt nya kontor på Valhallavägen 136 i besittning.PRV: Historia. Redan sedan 1911 pågick utrednings- och skissarbetena för den nya byggnaden, alltså ungefär samtidigt med Östbergs stora projekt med Stockholms stadshus. Pihl Atmer (2008), s. 126 Tomten för patentverkets nya hemvist köptes 1916 och låg i kvarteret Doktorn. Fastigheten fick senare det passande namnat Uppfinnaren 1, beläget mellan Valhallavägen, Artillerigatan och Skeppargatan.Vasakronan: Fastigheten Uppfinnaren 1 . Samma år började byggnadsarbetena och huset stod färdigt 1921, två år tidigare än Stockholms stadshus. Den 30 september hölls invigningen med Kung Gustaf V och prinsessan Ingeborg närvarande.

Nationalmuseum (byggnad)

Nationalmuseibyggnaden är en byggnad vid Södra Blasieholmshamnen 2 på Blasieholmen i Stockholm som innehåller Sveriges Nationalmuseum. Projektet med ett nytt "Konglig museum" i Stockholm var ett av tidens största och mest påkostade byggnadsarbeten, som skulle ta omkring tolv år att färdigställa och ytterligare tre år för att fullborda de invändiga arbetena. För byggnadens utformning svarade den tyske arkitekten Friedrich August Stüler och för den invändiga gestaltningen stod den svenske arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. Byggnaden invigdes den 15 juni 1866 samtidigt med Stockholmsutställningen 1866 och inför hundraårsjubileet 1966 genomfördes en landsomfattande turné kallad Mästerverksutställningen. Nationalmuseum är sedan 1935 ett statligt byggnadsminne. Byggnaden ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk. Från februari 2013 till oktober 2018 var museibyggnaden på Blasieholmen stängd för att genomgå en omfattande renovering och upprustning. Museet återinvigdes 13 oktober 2018 under festliga former. Diskussioner och placeringsalternativ Genomförandet av nybyggnaden för Sveriges Nationalmuseum var ett av tidens största byggprojekt och det skulle dröja över 50 år innan nuvarande byggnaden kunde invigas på Blasieholmen 1866. Projektet blev nästan inte av; adeln och prästerna var för, borgarna och bönderna emot. De första idéerna till en ny, egen byggnad för den konstsamling som fanns i Stockholms slotts nordöstra flygel kan dateras till 1814 då förslag till ett museum för Taflor och Statuer ingick som ett av det årets ämnen i Konstakademiens byggnadsskolas tävling.Bjurström (1992), s. 105 Samlingen i Stockholms slott omfattade då omkring 400 målningar och 300 skulpturverk samt tusentals gravyrer och teckningar. Utrymmet var redan från början mycket begränsat så att inte alla tavlor kunde visas.Dahlgren (1897), del I, s. 418 År 1828 togs frågan om en ny museibyggnad upp i riksdagen för första gången. Man pekade på museerna i Köpenhamn och München som förebilder.Bjurström (1992), s. 105 Motionen avslogs, men härmed hade frågan väckts och skulle komma att hållas vid liv. Efter det att man under de följande åren föreslagit andra lösningar motionerades det åter om en ny museibyggnad vid Riksdagen 1840–1841. Vid 1844-45 års riksdag begärde regeringen 750 000 för en museibyggnad och med en rösts majoritet beviljades anslaget. Den nya byggnaden skulle även inrymma Kungliga biblioteket, Vitterhetsakademins arkiv, Myntkabinettet, Livrustkammaren och Kungliga klädkammaren.Abrahamsson (2004), s. 113-116 En särskild platskommitté arbetade sedan med 13 olika placeringsförslag, bland dem Kungsträdgården (dåvarande Karl XIII:s torg), Humlegården, Helgeandsholmen, Slottsbacken, Kungsklippan och längst ut på Blasieholmen (där huset senare blev av). Det mest fantasieggande förslaget var troligen placeringen av konstmuseet på Kungsklippan som visas på en målning av Carl Stefan von Bennets från 1845. Här syns ett stort vitt palats med ett kupolkrönt centraltorn, utsträckta flygelbyggnader med arkader och hörntorn samt en enorm fritrappa som leder i flera etapper ner till Klara sjö. Bennets förslag kom aldrig i närmare urval, inte heller Lars Jacob von Rööks båda förslag på Helgeandsholmen respektive Slottsbacken.Bjurström (1992), s. 103

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to