Växel (betalningsmedel)
Växel är en betalningsanvisning som kan fungera både som betalningsmedel och som skuldebrev.
Växeln är i sin enklaste form en handling som utfärdas av en person, utställaren (trassenten), och innehåller en ovillkorlig uppmaning till en annan person (acceptanten, trassaten) att betala ett visst belopp till en tredje person (remittenten). Denna typ av växel kallas dragen växel. Man säger att trassenten drar en växel på trassaten.
Om utställaren och acceptanten är samma person kallas växeln för egen växel. En egen växel är snarare ett slags löpande skuldebrev än en betalningsanvisning. Dock är handlingen fortfarande en växel, inte ett skuldebrev, och styrs av de växelrättsliga reglerna. Den kanske viktigaste skillnaden mellan en växel och ett skuldebrev är att för en växel kan remittenten normalt kräva alla överlåtare, och i sista hand utställaren, på betalning om trassaten inte betalar. För ett skuldebrev är det endast utställaren som kan krävas på betalning och eventuell borgen hanteras utanför själva skuldebrevet.
Historia
Bruket att använda växlar är gammalt. Redan på 1100-talet användes växlar i Norditaliens handelsstäder och i Norden omnämns de för första gången i lagstiftning i början 1600-talet. Modern växellagstiftning kan härledas från världsomfattade konventioner från 1930-talet. Växellagarna i de olika nordiska länderna har efter gemensamt lagstiftningsarbete i allt väsentligt samma innehåll. Idag finns många andra sätt att överföra pengar utan att bära runt på sedlar och mynt och bruket av växlar torde vara ganska litet i industrialiserade länder med moderna banksystem. Växlar var i Sverige tidigare mycket vanliga särskilt vid avbetalningskontrakt och i studentkretsar.
Växlar i Sverige
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».