Teckning, föreställande soldat som får prygel av regementsprofossen (ibland kallad regementsväbeln). Tidigt 1800-tal.

År 1777 kom bestämmelser om att prygel skulle ske med varsamhet. Med anledning härav utgick bestämmelser på regementena om att inte prygla någon av manskapet för andra brott än de, för vilka prygel var bestämt. De obehöriga prygelstraffen fortsatte dock och ännu på 1790-talet klagade rotehållarna att det blivit näst intill omöjligt att skaffa bra karlar och att rekryteringen försvårats pga. detta.

År 1795 infördes ett nytt straffredskap, den sk. "niosvansade katten". Den bestod av 9 stycken 22 tum långa och 1,5 linje tjocka snören med tre knutar på vardera, fästade vid ett 18 tum långt och 1 tum brett skaft.Enligt 1798 års krigslagar fanns följande straffarter: arkebusering, halshuggning och stegling, landsflykt, fängelse, hängning, fästning, gatlopp, spö, böter och offentlig avbön. För officerare och underofficerare fanns dessutom risken att minsta tjänsten, degradering och supension. Efter 1812 års bestämmelser förvandlades spöstraffet i allmänhet till prygel. Gatlopp och degraderingsstraffet togs bort.

På 1810-talet fanns följande straffskala för prygelstraff:
•Fylleri: 50 prygel
•Snatteri: 35 prygel
•Uteblifande under marsch: 25 prygel
•Sturskhet mot befälet: 16 prygel
l•Uteblifande efter tapto: 5 prygel.
Prygel utdelades i par och ett par innebar tre slag.
Krigsartiklarna från 1798, modifierade 1828, upphävdes i och med 1868 års krigslagar. Auditören hade tidigare varit i tjänst under alla regementsmöten, men numera endast när hans närvaro påkallades.Soldater som dömts till fängelsestraff avtjänade i regel detta vid regementet, men det hände även att de fick avtjäna straffet i ett länshäkte.

Collapse text