• Fortsättning på Yngve Bergströms makalösa beskrivning av Kägelholmen från med början på sidan XBA 00195.

I kägelplattan fanns de av ljusare trä infogade nio uppställningsplatserna för käglorna.
I plattans centrum ställdes den kägla upp som kallades kungen och som försetts med en "krona", övriga åtta käglor placerades runt omkring kungen på så sätt att en kägla — tysken — stod mitt framför kungen och en mitt bakom. Rummet, där kägelplattan fanns, var madrasserat så att kloten ej skulle slå alltför hårt i väggen.
Ovanför madrasseringen fanns fönster och en bänk, där "respojken" kunde vara utan att skadas av kloten och om-kringflygande käglor. Till rummet fanns en särskild ingång, så att respojken kunde komma och gå utan att behöva passera salongen. Hela byggnaden var av ljust trä, utvändigt ljust gulmålad och invändigt enbart linoljad. Elektriskt ljus och telefon fanns installerade.
Till Kägelholmen, som området kom att kallas, ledde två vägar med anslutning till den större vägen mellan sågen och järnvägsstationen. Alla vägar och planer var väl grusade och kanthuggna och hela anläggningen sköttes mycket noga. Efter den s k kägelbanskanalen växte träd och buskar, som lutade sig ut över vattnet och gav intryck av lugn och stilla idyll. Till kägelbanspaviljongen hade endast de s k kontorsherrarna och deras familjer samt inbjudna vänner, ofta officerare från regementet på Mohed, tillträde. För damer och ungdomar, som önskade delta i spelet, fanns mindre, lättare klot att tillgå. De flesta kunde den ganska invecklade poängberäkningen med dess olika träffbilder, som alla hade sina namn, t ex bataljon, svinrygg etc.
Till området i övrigt hade bruksbefolkningen tillträde och hela platsen blev ett kärt och livligt besökt utflyktsmål. Många gick dit för att njuta av utsikten över sjön eller för att se på timrets "flyt" mot den brusande forsen. Andra kanske gick dit för att i enskild ro meditera eller för att drömma sig bort från vardagens slit.
På den yttre paviljongen samlades ungdomen och inte sällan ordnades en impro¬viserad dansafton, vartill paviljongen var väl lämpad.
Kägelbanan användes även för festligheter av olika slag, från enkla surströmmings- och kräftskivor till mera storslagna fester, arrangerade av i första hand bolagets disponent. Ett exempel härpå är avslutningen på den stora "Unionsfest", som firades på Bergvik den 16 april 1894. Festen inleddes på Bergviks stora skola, som var rikt dekorerad. Festtalet hölls av en korpral Blom, troligen från regementet på Mohed. Festen avslutades på Kägelholmen, dit disponenten Bergkvist inbjudit en del gäster. I tidningen Hälsingen inflöt den 18 april ett referat från festen. Den del av referatet, som behandlar festen på Kägel¬holmen, återges här:

"Disponenten Bergqvist hade därpå till supé i sin våning inbjudit korpral Blom jämte ett stort antal gäster. Efter intagen supé fortsattes festen på den sk Kägelholmen. Denna holme, skild från land genom en lifligt forsande kanal och belägen invid Bergviksforsens öfre del, erbjuder med sin utsikt öfver etablissementets dels fullbordade, dels pågående anläggningar, de nätta arbetarekasernerna, hvilka med sina hvita fönsterbågar spegla sig i vattnet, och den brusande forsen, genom hvilken Ljusnan utgjuter sig i Marmen, en af de täckaste taflor man kan få se. Nu framträdde den i en synnerligen praktfull skrud, i det att hundratals kulörta lyktor voro fästade i slingrande girlander dels öfver kanalen, dels emellan de längs s
    Photo: Digital Bild i Söderhamn

Fortsättning på Yngve Bergströms makalösa beskrivning av Kägelholmen från med början på sidan XBA 00195. I kägelplattan fanns de av ljusare trä infogade nio uppställningsplatserna...

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to