Till vänster Karl Tirén och han fru. Till höger Anna Zettersten-Nordin på tillfälligt besök i Abisko.
I bakgrunden Lapporten, väl synlig från Tiréns stuga.
Något hundratal meter fr...
Karl Tirén, född 23 juni 1869 i Oviken, död 1 september 1955, jämtsk konstnär, sameforskare, järnvägstjänsteman och fiolbyggare. Han var även verksam som jojksamlare. Yngre bror ti...
Karl Tirén, född 23 juni 1869 i Oviken, död 1 september 1955, jämtsk konstnär, sameforskare, järnvägstjänsteman och fiolbyggare. Han var även verksam som jojksamlare. Yngre bror till konstnären Johan Tirén.
Karl och Johan Tirén var söner till kyrkoherden Olof Tirén och dennes hustru Kristina Holm. Familjen bodde i Oviken i Jämtland.
Karl Tirén inspirerades av sin äldre bror konstnären Johan Tirén, vars konst fokuserades kring samekulturen. Konstnärskapet skulle sedan bli en av de viktigare delarna av Karl Tiréns olika engagemang. I likhet med sin bror målade Karl Tirén naturalistiska fjäll- och samemotiv samt enstaka porträtt.
I början av 1900-talet reste Karl Tirén runt i Lappland och Nordnorge för att dokumentera och uppsamla jojkar. Detta arbete tog många år i anspråk och sammanfattades i verket Die lappische Volkmusik, utgiven av Hugo Gebers Förlag i Uppsala 1942. Genom dokumentationen av jojkar utförde Tirén en pionjärinsats i och med att han använde fonografen. Hans arbete har bidragit till att bevara en utdöende och uråldrig jojktradition till eftervärlden. Karl Tirén blev känd även som fiolbyggare och folkmusiker. Han erhöll medaljen Literis et Artibus.
Karl Tiréns tjänstgöringsorter som stationsinspektor vid Statens Järnvägar: Östersund 1889-1895, Sollefteå 1895-1896, Sundsvall 1896, Mellansel 1896-1900, Umeå 1900-1902, Örnsköldsvik 1903-1904, Umeå 1903-1904, Kiruna 1904-1907, Boden 1907-1912, Bergvik 1912-1934.
Under sin tid i Kiruna byggdes den stuga, "Nuoljalid", Abisko, som kom att bli platsen för rekreation, sällskapsliv, konstnärligt skapande och utgångspunkt för expeditioner. Här finns också den unika gravplats som Karl kämpade sig till. Länsstyrelsen motsatte sig idén men med stöd av kungen och samerna så kunde familjegraven anläggas.
Karl Tirén var gift med Ellen Hellström. Hon var hans första hustru. Hans andra hustru var Astrid Tirén, född Odstedt. Karl, Ellen och Astrid ligger begravda på Nuoljas sluttning, vid Nuoljalid. Berget Nuolja, eller Njulla, ligger mellan Abisko och Björkliden.
Källa: Wicipedia
KARL TIRÉN
Bildkonstnär, musiker, fiolbyggare, stins, född 1869 i Oviken, Jämtland, död 1955 i Stockholm. Han var bror till konstnären Johan Tirén. Han studerade i Tyskland, Frankrike och England. Han har målat altartavlor och ett stort, lappländskt diorama till utställningen i Paris 1900. Han har även målat monumentalt tolkade landskap med motiv från Lappmarken, samt några porträtt. Under sin tid i Kiruna byggdes den stuga, Nuoljalid, Abisko, som kom att bli platsen för rekreation, sällskapsliv, konstnärligt skapande och utgångspunkt för expeditioner. Här finns också den unika gravplats som han kämpade sig till. Länsstyrelsen motsatte sig idén men med stöd av kungen och samerna, så kunde familjegraven anläggas. Han var sameforskare och verksam som jojksamlare.
Han deltog i 1909 års Industri och hantverksutställning i Stockholm. Han blev inblandad i den samiska delen av utställningen. Norrbottensbidragets utställningsbyggare hade insjuknat, så han fick tillsammans med Maria Persson ta tag i det hela.
Representerad: Jämtlands Läns Museum i Östersund.
Inger Stenman: Karl Tirén och jojkning. En pionjärrinsats i 1910-talets Sverige. Uppsala: Musikvetenskap, 1998. CD-uppsats (80 p).
Under 1910-talet genomvandrade stationsinspektoren Karl Tirén (1869-1955) de svenska samernas
Till vänster Karl Tirén och han fru. Till höger Anna Zettersten-Nordin på tillfälligt besök i Abisko.
I bakgrunden Lapporten, väl synlig från Tiréns stuga.
Något hundratal meter från stugan ligger Tiréns gravplats.
Efter att Karl Tirén avlidit i Stockholm hölls begravningsgudstjänsten i Högalidskyrkan där sonen Torne Tirén var präst. Kistan fördes därefter norrut med Abisko som mål. Det berättas att kistan transporterades från Kiruna till Abisko draget av ett lok med en enda, sorgesmyckad, godsvagn tillkopplad.
Framme i Abisko stannade tåget en bit utanför stationsområdet på västra sidan av Abiskojokk. Detta för att få en direkt anslutning till den stundtals branta stig som leder upp till stugan och den med sten inhägnade kyrkogården.