Ägare:/1953-60/: Franz Werner. :/1960-71/: Hans Werner. Hemort: Ütersen.

Created with Sketch.

Pierre Werner

Pierre Werner, född 29 december 1913, död 24 juni 2002, var en luxemburgsk politiker och statsman, kristdemokrat, Kristligt-Sociala Folkpartiet, (CSV), premiärminister och Europapolitiker. Werner var landets premiärminister och regeringschef i två perioder 1964–1974 och 1979–1984, samt partiledare för (CSV) 1959–1984. Han hade olika poster i regeringen 1953–1974 och 1979–1984. Werner lade grunden för EU:s monetära unionen (EMU) och införandet av gemensam europeisk valuta (euro). Werner var en välkänd förespråkare för Europatanken och EU. Bakgrund Pierre Werner föddes av luxemburgska föräldrar den 29 december 1913 i Saint-André, nära Lille i norra Frankrike och dog den 24 juni 2002 i Luxemburg. Han genomförde sin skolgång i Luxemburg och studerade juridik i Luxemburg och i Paris (1934–1937) och statskunskap vid “Ecole libre des Sciences politiques” i Paris. I januari 1938 tog Werner en doktorsexamen i juridik i Luxemburg. Under sina studier var Werner aktiv i olika studentorganisationer och var ordförande för katolska studentförbundet i Luxemburg (1935–1937) och vice ordförande för den internationella katolska studentorganisationen Pax Romana (1937). 1939 gifte han sig med Henriette Pescatore (död 1984). Paret fick fem barn, tre söner och två döttrar. Jurist och statstjänsteman Werner startade sitt yrkesliv som privatpraktiserade jurist i Luxemburg 1938 innan han blev rekryterad till en stor bank i Luxemburg stad (Banque Générale du Luxembourg) som han arbetade för fram till 1944. Under den tyska ockupationen 1940–1945 arbetade Werner i hemlighet för motståndsrörelsen och var ekonomisk rådgivare åt landets exilregering. Med risk för eget liv gav Werner information om ekonomiska kontroller som tyskarna planerade att genomföra av enskilda och företag. 1944 fick Werner i uppdrag av exilregeringen att utarbeta ett förslag till ett organiserat efterkrigssamarbete mellan de tre länderna Luxemburg, Belgien och Nederländerna, inom politik, ekonomi, försvar och utrikespolitik. Werners förslag kom att utgöra grund för Benelux-unionen mellan länderna och gav i sin tur inspirationen till bildandet av EU. Efter exilregeringens återkomst från London efter andra världskriget blev Werner statstjänsteman i finansministeriet. 1945 blev han utnämnd till kommissionär för ministeriets granskning av banker och andra finansinstitut, en post som han hade till 1949 samtidigt som han var rådgivare och regeringen. På uppdrag av landets regering var Werner verksam med att bygga upp internationellt samarbete inom ramen för de nya institutioner som blev följde av Bretton Woodssystemet (Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF). Politiker Den 29 december 1953, på sin 40-årsdag, blev Werner utnämnd till finans- och försvarsminister, trots att han inte var folkvald politiker, i den regering som kristdemokraten Joseph Bech bildade efter sin företrädare Pierre Dupongs avgång. Efter parlamentsvalet i juni 1954 blev Werner på nytt finans- och försvarsminister.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to