Kai Holst
Kai Christian Middelthon Holst (smeknamn "Kaka"), född 24 februari 1913 i Lillehammer i Norge, död 27 juni 1945 i Stockholm i Sverige, var en norsk sjöman, pälsdjursuppfödare och motståndsman under andra världskriget. Då Milorgs ledning arresterades av den tyska ockupationsmakten hösten 1942, fick han en central roll i organisationen och var med om att återuppbygga ledningen (sentralledelsen, SL) tillsammans med Jens Christian Hauge."Efter denna våldsamma minskning av den centrala ledningen i SL fanns det bara en förbindelse mellan Rådet och samtliga organ innan O, nämligen Kai Holst. Det var heller inte heller några tvärgående förbindelser, utan mycket var beroende av honom." Holst tvingades att fly från Norge sommaren 1943 "I augusti 1943 gick Kaka över gränsen och avslutade därmed en enastående intensiv verksamhet i det ockuperade Norge." "Men under sommaren var en rad viktiga medarbetare tvungna att resa på grund av uppsamlingar och hotbilder. Från Grini kom det en varning om att Gestapo var Kaka (Kai Holst) på spåret, och i augusti for han över gränsen till Sverige, där han snart fick viktiga uppdrag vid det norska militärkontoret i Stockholm. Det var med tungt hjärta Hauge släppte iväg honom. Kakas mod, självuppoffring och smittande aktivism hade gjort honom till en nära vän och en sällsynt värdefull medarbetare. Men signalerna om fara blev efterhand så många att både Hauge och Holst insåg att det var bäst att ge sig av innan det var för sent." och stannade i Sverige fram till befrielsen i maj 1945.
För eftervärlden är Holst känd både för sin insats i den norska motståndskampen i Hjemmefronten och för händelserna kring hans död i Stockholm, i samtiden så omtalad att ledningen för Milorg gick ut med en redogörelse i Aftenposten i juli 1945.Milorg-ledningens redogörelse för Kai Holsts död 19 juli 1945:
"På grund av den sensation som uppstått kring Kai Holsts död, vill vi efter att svensk och norsk polis ingående undersökning har skett, ge nedanstående redogörelse:
Kai Holst kom mycket tidigt in i arbetet med hjemmestyrkorna. Han var knuten till SL, där hans arbete var ovärderlig. Hans styrka att finna karaktär, hans mod, klara intelligens och vinnande väsen gjorde honom osedvanligt väl passande till detta arbete. Han blev 1943 beordrad att lämna landet, efter att ha blivit kraftigt eftersökt av Gestapo.
I Sverige anställdes han vid den norska legationen i Stockholm, där han fortsatte sitt framstående arbete med att stötta hjemmestyrkorna.
Då freden kom, var det naturlig att han fick ett ansvarsfullt arbete i avvecklingen av den stora apparat som var uppbyggd i Sverige.
Under hela frihetskampen satte Kai Holst alla sina krafter till. Han arbetade dag och natt utan tanke på sig själv, och utan att ta hänsyn till att han genomlidit en svår sjukdom som han visserligen överlevt, men som hade gett honom en svårt fysiskt handikapp. När han trots allt klarade den våldsamma arbetsbelastning i flera år, förklarades det med den tillfredsställelsen som han kände när han gav sitt yttersta.
Man har kunnat följa Kai Holst från dag till dag, och den allra sista tiden från timme till timme, och kan på grund av detta därmed konstatera att det inte finns några klara bevis för antagandet att det har förekommit mord. Det har inte heller funnits något som tyder på att han - bara några få minuter före sin död - hade planer på att beröva sig själv livet, och något motiv för en sådan handling kan man inte se att han haft. Alla hans förehavanden visar tvärtemot att han räknat med att fortsätta leva. Detta stämmer också med det intryck hans bekanta fick som talade med honom under den sista tiden, - även under hans sista resa från Norge tillbaka till Sverige.
Under de sista veckorna och dagarna under och efter kapitulationen, ökade intensiteten i arbetsbelastningen som Kai Holst hade i sådan grad, att det översteg vad en människan kunde klara. Han slet ut sig i kampen för Norges frigöring.
