Porträtt av Johan Fredrik Lilliehöök af Fårdala, överste vid Närkes regemente I 21.

Created with Sketch.

Gösta Florman

Johan Mauritz Gustaf (Gösta) Florman, född den 1 september 1831 i Uppsala, död den 11 april 1900 i Stockholm, var en svensk fotograf. Florman var mångårig ordförande i Svenska Fotografers Förbund. Hans son var fotografen Ernest Florman. Liv och verk Florman utbildade sig först till officer, men vid sidan om sin militära karriär arbetade som fotograf med egen ateljé i Kristinehamn 1864–1867, Karlstad 1867–1871. År 1871 lämnade han krigsmakten med löjtnants avsked och var verksam som porträttfotograf i Stockholm med ateljé på Regeringsgatan. Han skapade en ny, elegant fotostil och konkurrerade ut kollegan Johannes Jaeger som stadens ledande societetsfotograf. När Jaeger innan återflytten till Tyskland 1890 avfestades på Hasselbacken i kretsen av sina kollegor, var det just Jaegers konkurrent, Gösta Florman, som höll avskedstalet. Flomans porträttbilder präglades av den kontinentala, mondäna stilen med bruntonade fotografier, målmedvetet utplacerade rekvisita och elegant påklädda modeller i koketta poser. Bland hans idag mera kända verk märks fotografiet av Alfred Nobel, som sitter i en karmstol med blicken riktad åt vänster och huvudet stött i handen. Motivet utgavs på ett rumänskt frimärke år 1998.Frimärke visande Alfred Nobel. Ateljén var en förebild under flera decennier och övertogs år 1900 efter Flormans död av sonen Ernest Florman. Gösta Florman var inte bara verksam som ateljéfotograf utan han begav sig med sin kamerautrustning ut i de svenska landskapen, bland annat finns värdefulla bildsviter från Värmland, Dalarna och Lappland. I en nekrolog i Fotografisk Tidskrift från år 1900 stod bland annat: "Under mera än ett fjärdedels sekel har Gösta Florman nämnts som Sveriges främste fotograf, och man har aldrig hört detta jäfvas." Gösta Florman är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.SvenskaGravar

Johan Lilliehöök (1598-1642)

Johan Lilliehöök.Litografi av Otto Wallgren. Minnesportal över Johan Lilliehöök , över ingången till den äldre Sankt Johannes kyrka i Norrköping. Johan Nilsson Lilliehöök var en svensk militär, sedermera rikstygmästare och general, född 1598 i Fårdala, död 23 oktober 1642 i Leipzig. Han var son till riksrådet Nils Andersson Lilliehöök och Brita Hand. Johan Lilliehöök var herre till Händelö gård i Norrköping och en av Gustav II Adolfs mest kända fältherrar. I ett fälttåg under år 1639 bröt han benet innan belägringen av Landsberg an der Warthe. Han deltog även bland annat i och andra slaget vid Breitenfeld den 23 oktober 1642, där han var Lennart Torstensons närmaste man. Han sårades dödligt under slaget och avled kort efteråt, enligt uppgift inför pfalzgreven Karl Gustav, som påstås sagt honom: "Vi har segrat, Lilliehöök, och det genom dig!" och Lilliehöök skall ha svarat: "Då dör jag nöjd, Gud välsigne er och mitt fädernesland genom er!". Han blev överste 1628, generalmajor 1634, guvernör i Hinterpommern 1638 och rikstygmästare 1642. Johan Lilliehöök var gift tre gånger. Första gången gifter han sig 1628 med Kristina Hästehufvud, dotter till Anders Eriksson Hästehufvud.Andra gången gifte han sig den 10 juli 1632 i Stockholm med Ingeborg Bååt (1614-1635), syster till Sten Jakobsson. Ingeborg Bååt var dotter till Jakob Jakobsson Snakenborg Bååt (1580-1627) och hans maka Kerstin Tott (1575-1625). Ingeborg föddes den 3 april 1614 i Söderby och dog den 30 december 1635 i Riika. Tredje gången gifte sig Johan Lilliehöök 1638 med Kristina Ulfsparre. Fårdalagrenen av ätten Lilliehöök af Fårdala nr: 1 är liksom ätten Lilliehöök af Gälared och Kolbäck nr: 66 utgrenad ur en sedan 1462 känd västgötsk frälsesläkt med väpnaren och häradshövdingen i Kullings härad och Bjärke härader Bertil Persson (Pedersson) som äldste kände stamfader. Vid Riddarhusets grundande 1625 bestod släkten av tre grenar: Kolbäck, Fårdala och Gälared. Fårdalagrenen för av tradition sedan 1700-talets mitt en friherrlig krona på hjälmen.

Johan Lilliehöök (1834–1918)

Johan (John) Fredrik Lilliehöök, född den 19 november 1834 på Känsö i Göteborgs södra skärgård (Styrsö socken), död den 20 augusti 1918 i Stockholm, var en svensk militär och skriftställare. Han var son till konteramiralen Johan Lilliehöök och Maria Fredrika af Funck. Efter avslutad kurs vid Karlberg och avlagd officersexamen, utnämndes Lilliehöök 1852 till underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente. Efter att han under den följande tiden genomgått Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm, ingick han 1858 i fransk tjänst och fick anställning vid franska arméns andra zuavregemente i Algeriet. I april året därpå följde han samma regemente till Italien för att deltaga i det nyss utbrutna kriget mot Österrike. Under den blodiga stormningen av Magenta lyckades Lilliehöök med sina zuaver tränga in i byn, där han mitt under striden tillfångatog en avdelning tyrolerjägare och förde dem fångna till de franska reservtrupperna. För detta välförhållande blev han av Mac Mahon prydd med hederslegionens kors. Under juni månad samma år deltog han i bataljerna vid Marignano och Solferino, varefter regementet erhöll order att återvända till Afrika. Här deltog han från september till december 1859 i expeditionen till Marocko och bevistade striderna mot kabylerna vid Kis och Col de Taffouval, varefter han det följande året följde regementet på expeditionen mot östra Kabylien. År 1860 återkom Lilliehöök till Sverige och utnämndes två år senare till förste löjtnant, blev 1872 kapten vid Västgöta-Dals samt 1875 major vid Närkes regemente, vid vilket han 1878 avancerade till överstelöjtnant och 1882 till överste och chef. Denna post hade han till 1893, då regementet slogs samman med Livregementets grenadjärkår. I det sammanslagna regementet var Lilliehöök sekundchef till 1897, då han avgick ur aktiv krigstjänst och samtidigt utnämndes till generalmajor i armén. År 1864 företog Lilliehöök som nygift en resa till södra Europa och Afrika, där han deltog i ett nytt krigsföretag mot de upproriska kabylstammarna Flittas, samt bevistade flera skärmytslingar och striderna vid Dar-Sidi-Ben-Abdallah den 4 och 5 juni 1864. Många år var han bosatt på sitt gods Körtingsberg i Närke. Krigsminnena från sina ungdomsår skildrade Lilliehöök i sina arbeten Tvenne år bland zouaverna 1861 och Två reseskisser 1867. Han skrev dessutom Bazaine fäld eller frikänd 1873, samt en del artiklar i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift med mera. Lilliehöök, som sedan 1891 var ledamot av Krigsvetenskapsakademien, representerade Strängnäs stifts lekmän vid 1898 och 1903 års kyrkomöten, där han tillhörde den mer toleranta och moderata fraktionen. År 1903 blev han riddare av Carl XIII:s orden.

3 comments

  • Det är Johan Fredrik af Fårdala f. 1834 d. 1918. En av få mottagare av medaljen Tapperhet i fält utdelade efter 1814.
  • Miss av mig ska förstås vara Lilliehöök af Fårdala.
  • Tack för att du hjälper oss identifiera våra okända officerare! Informationen kommer att registreras i vår databas och uppdateras på DigitaltMuseum.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to