Skyllbergs bruk.

Skyllbergs bruks kronologi.
Ur Carl Sahlins bergshistoriska samling.

Created with Sketch.

Skyllbergs bruk

miniatyr|Skyllbergs bruk miniatyr|Gamla bruket. Skyllbergs bruk i Skyllberg i Lerbäcks socken i Närke har anor sedan 1346, vilket gör det till ett av Sveriges absolut äldsta företag.Brukspatronens arvinge säljer villa på lyxkusten , Affärsvärlden, 2 december 2013 Bruket är också landets sista sammanhållna bruksföretag där järnmanufaktur (bland annat spik och tråd), jord- och skogsbruk, kraftrörelse och bostadsförvaltning finns kvar i samma familjeägda företagsgrupp. Skyllbergs bruk har många olika verksamheter. Stommen är tillverkning och bearbetning av stålprodukter. Det ingår även ett elkraftnät med 1500 abonnenter. I företaget ingår dessutom bostäder samt jord- och skogsbruk. Herrgården uppfördes förmodligen av familjen De Geer i början av 1700-talet. Den har byggts om flera gånger och fick sitt nuvarande utseende 1912. Brukets VD bor som brukligt i herrgården. Bolaget Skyllbergs Bruk omsatte år 2012 drygt 22,5 miljoner kronor och har tillgångar på närmare 100 miljoner kronor. Historia Skyllbergs bruk har under åren ägts av fem olika släkter över flera generationer. Bruket anlades på 1630-talet av L. de Fineman. Det tillhörde från 1600-talets mitt släkten De Geer till 1775, då det såldes till brukspatron Olof Burén, senare adlad Burenstam, och ägdes av dennes son och sonson, kapten Axel Burenstam. Han överlät det 1876 till ett aktiebolag, där han stod kvar som störste delägare till 1888, då familjen Svensson blev huvudägare till bolaget. 1879 köptes Skönnarbo i Östergötland och 1888 Mariedamms bruk, som tidigare tillhört Godegårds bruk. Nils Ahlgren AB köptes 1982 och Degerfors Förzinknings AB 1996. 2005 blev kammarherre Gustaf Svensson ensam ägare av bolaget. 2013 är Ivan Svenssons yngste son Erik styrelseledamot i Skyllbergs Bruks intressenter. Den äldre sonen Gustaf Svensson är ordförande i Skyllbergs Bruks intressenter och även styrelseledamot samt vd för familjeföretaget Skyllbergs Bruk.

Hofors bruk

Hofors bruk är ett järnverk i Hofors, Gävleborgs län. Huvuddelen av bruksområdets verksamma del går numera under namnet Ovako Hofors och delar av bruket ingår i turismsatsningen Järnriket Gästrikland. Bruket i Hofors startade som bergsmansägd stångjärnshammare under tidigt 1600-tal, med masugn ett 20-tal år senare. Robert Petre d.ä. blev huvudägare 1680 och släkten Petre ägde det sedan nästan oavbrutet fram till bolagets konkurs 1879. Då såldes det till Stockholms Enskilda Bank och nybildades. Flera stora investeringar och effektiviseringar, inte minst under perioden 1885–1915, gjorde stålverket till ett av Sveriges främsta och idag är Ovako Hofors en av Europas ledande tillverkare av stål för kullagertillverkning. 1916 blev SKF ägare, och efter olika bolagsfusioner ägs bruket sedan 2005 av industrikoncernen Ovako. Bruket har tidigare varit ägare av flera gruvor, men använder sedan 1978 endast stålskrot i sin produktion. Historik Tiden 1604–1706 Bergsmanshytta Bruket i Hofors är Gästriklands nuvarande äldsta aktiva järn och stålverk ,Hofors bruk genom tiderna (1934), sid 5. och stångjärnshammaren nämns första gången i hammarskattelängden 1604. Masugnen anlades vid eller nära samma damm som hammaren, på 1620- eller 1630-talet.Andersson (2000), sid 70 1646 ägde bergsmännen Erick Andersson och Olof Mattsson en masugn som blåstes sexton veckor per år samt en hammare med en härd som drevs nio månader per år. Anläggningen drevs av vatten från Hoån, och malmen hämtades från gruvorna kring Nyäng. Dessa betalade motsvarande 34 kg stångjärn årligen i skatt, vilket kan jämföras med närbelägna Tjärnäs, som betalade motsvarande 550 kg per år.Dandanell, Ingvar; i Bodin (1979), sid 11 Kontrollören Jöran Elis i Gävle (son till Gävles borgmästare Jeremias Elis, som ägde en hammare med två härdar i Västerbyggeby i Valbo socken) arbetade med att väga och värdera järn innan export från Gävle hamn.Steckzén (1957), sid 50–54 Han gifte sig med dottern till en tredje hemmansägare, troligen Erick Bengtsson (död 1660), och blev delägare i bergsmanshyttan när denne gick bort. Förutom andelarna i strömmen, med hytta och hammare, hörde skog och gruvor till hemmanet. Elis hade tre andelar i socknens bästa gruva, Göskegruvan, tre andelar i den malmrika men svårbrutna Penninggruvan, en andel i Fagerstagruvan på andra sidan Stora Gösken och även en andel i Storgruvan, vilken var ökänd för sina stenras.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to